Mål C‑322/15

Google Ireland Limited

och

Google Italy Srl

mot

Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni

(begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale per il Lazio)

”Begäran om förhandsavgörande — Artiklarna 53.2 och 94 i domstolens rättegångsregler — Otillräckliga upplysningar om den faktiska och rättsliga bakgrunden till det nationella målet samt om skälen till att ett svar på tolkningsfrågan är nödvändigt — Uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas”

Sammanfattning – Domstolens beslut (fjärde avdelningen) av den 8 september 2016

Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till prövning – Krav på att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden – Räckvidd – Begäran som inte innehåller tillräckligt precisa upplysningar avseende de faktiska och rättsliga omständigheterna – Omöjligt för domstolen att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar – Uppenbart att talan ska avvisas

(Artikel 267 FEUF, domstolens stadga, artikel 23, domstolens rättegångsregler, artiklarna 53.2 och 94)

Det är uppenbart att en begäran om förhandsavgörande ska avvisas då den endast innehåller en generell hänvisning till ett beslut som antagits av en nationell tillsynsmyndighet på kommunikationsområdet efter lagändringar om att utvidga skyldigheten att lämna in en ekonomisk systemrapport till att även omfatta koncessionsinnehavare för reklam på webben och bolag med säte i utlandet, men varken räckvidden eller innebörden av den skyldighet vars tillämpningsområde utvidgats framgår av begäran.

Det är nämligen viktigt att lydelsen av de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga i det nationella målet och, i förekommande fall, relevant nationell rättspraxis anges i begäran om förhandsavgörande, så att de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol, samt EU-domstolen, bereds möjlighet att göra en bedömning av om nämnda skyldighet är förenlig med unionsrätten, särskilt sett till dess natur, innehåll och räckvidd.

Då några närmare upplysningar om lydelsen av de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga i ett mål avseende en eventuell inskränkning i en grundläggande frihet inte har redovisats, har den hänskjutande domstolen inte berett EU-domstolen möjlighet att bedöma vare sig om en sådan inskränkning är för handen eller dess omfattning. Vidare kan EU-domstolen inte göra en tillfredsställande prövning av en eventuell motivering för den aktuella inskränkningen, däribland i synnerhet en prövning av huruvida inskränkningen är proportionerlig. I sådant fall kan EU-domstolen inte ge något användbart svar till den hänskjutande domstolen. Även om konkurrens- och mångfaldsskyddet utgör tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster, är det bara en tillräckligt detaljerad beskrivning av hur detta syfte uppnås genom nämnda beslut som gör det möjligt för EU-domstolen att pröva om och i vilken mån detta tillvägagångssätt är lämpligt och nödvändigt för att säkerställa att det eftersträvade målet av allmänintresse uppnås.

(se punkterna 25–32 samt beslutsdelen)