11.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 7/12

Överklagande ingett den 13 november 2015 av Alexios Anagnostakis av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 30 september 2015 i mål T-450/12, Anagnostakis mot kommissionen

(Mål C-589/15 P)

(2016/C 007/19)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Alexios Anagnostakis (ombud: A. Anagnostakis, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom i mål T-450/12 angående den talan som klaganden väckte den 11 oktober 2012 mot Europeiska kommissionen angående ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 6 september 2012 om avslag på ansökan om registrering av det europeiska medborgarinitiativet ”En miljon underskrifter för ett solidariskt Europa”,

—

bifalla överklagandet,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 6 september 2012 om avslag på ansökan om registrering av det europeiska medborgarinitiativet ”En miljon underskrifter för ett solidariskt Europa”,

—

förelägga kommissionen att registrera det föreslagna europeiska medborgarinitiativet och vidta alla andra åtgärder som är rättsligt nödvändiga, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i tribunalen och domstolen.

Grunder och huvudargument

1.

Rättegångsfel vid tribunalen

Tribunalen har vid sin prövning av talan i den överklagade domen underlåtit att beakta att det föreslagna europeiska medborgarinitiativet enbart rör den del av statsskulden som anses vara ”förkastlig”.

I domskälen har tribunalen felaktigt anfört att det föreslagna europeiska medborgarinitiativet rörde hela statsskulden, utan någon annan åtskillnad eller förutsättning.

I det avseendet gjorde tribunalen i den överklagade domen en oriktig bedömning av vad som utgjorde saken i målet.

Domen meddelades således på grundval av en oriktig bedömning av innehållet i talan och de yrkanden som framställts.

2.

Tribunalen har åsidosatt unionsrätten samt gjort en felaktig tolkning av fördragen och av unionslagstiftningen

A)

Tribunalen gjorde en oriktig tolkning och tillämpning av unionsrätten när den i den överklagade domen slog fast att de av klaganden åberopade artiklarna 122 FEUF och 136 FEUF ”inte utgör en lämplig rättslig grund för ett eventuell finansiellt stöd från unionen i form av införandet av en finansieringsmekanism till förmån för de medlemsstater som drabbats eller hotas av allvarliga finansieringsproblem”.

Det följer av artikel 136 FEUF, i dess lydelse enligt Europeiska rådets beslut 2011/199/EU (1) av den 25 mars 2011, samt av artiklarna 4.1 FEUF och 5.2 FEUF att de medlemsstater som har euron som valuta har rätt att komma överens om att inrätta en stabilitetsmekanism och ett system för ekonomiskt stöd. Kommissionen har en särskild tilldelad befogenhet och frihet att föreslå att en sådan mekanism och ett sådant stöd ska inrättas, i den mening som avses i artikel 352 FEUF, som en åtgärd för att uppnå ett av de mål som avses i fördragen eller för att uppnå stabilitet i euroområdet.

B)

Tribunalen gjorde en oriktig tolkning och tillämpning av unionsrätten när den i den överklagade domen slog fast att ett antagande av principen om nöd ”syftar till att stärka samordningen av budgetdisciplinen eller omfattas av riktlinjerna för den ekonomiska politiken som rådet har befogenhet att utarbeta för att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera smidigt”.

Den begärda åtgärden, det vill säga att en förkastlig skuld ska efterges, om den tolkas och tillämpas korrekt, syftar tvärtom till att stärka medlemsstaternas budgetdisciplin och till att tillförsäkra att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera smidigt (artikel 136.1 FEUF).

C)

Tribunalen gjorde en oriktig tolkning och tillämpning av unionsrätten när den i den överklagade domen slog fast att artikel 122 FEUF inte utgör en lämplig rättslig grund för antagandet i unionslagstiftningen av principen om nöd.

Det följer av artikel 352 FEUF att kommissionen föreslå rådet att besluta om åtgärder för att trygga solidariteten mellan medlemsstaterna, i den mening som avses i artikel 122.1 FEUF, eller att bevilja ekonomiskt stöd från unionen, i den mening som avses i artikel 122.2 FEUF, till en medlemsstat som befinner sig i stora svårigheter som ligger utanför dess kontroll.

D)

Tribunalen gjorde en oriktig tolkning och tillämpning av unionsrätten när den i den överklagade domen slog fast att kommissionen iakttog motiveringsskyldigheten när den antog det angripna beslutet, genom vilket den vägrade att registrera det föreslagna europeiska medborgarinitiativet. De skäl som angavs i det angripna beslutet för avslaget på ansökan om registrering är otillräckliga och felaktiga, vilket strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 211/2011.

E)

Tribunalen gjorde en oriktig tolkning och tillämpning av unionsrätten när den i den överklagade domen slog fast att även om det antas att det finns en bestämmelse i internationell rätt som stadfäster principen om nöd, enligt vilken en medlemsstat har rätt att inte återbetala statsskulden under exceptionella omständigheter, räcker under alla omständigheter inte enbart den omständigheten att det finns en sådan princip i internationell rätt för att grunda ett lagstiftningsinitiativ från kommissionen. Internationell rätt och tillhörande principer är en rättskälla i unionsrätten och ska utan vidare införlivas och tillämpas direkt i unionsrätten. Kommissionen får, även utan särskilt fördragsstöd, föreslå att sådana överordnade principer ska tillämpas om den anses att så behövs.

F)

Tribunalen gjorde en oriktig tolkning och tillämpning av unionsrätten när den i den överklagade domen slog fast att klaganden skulle ersätta kommissionens rättegångskostnader. Om tribunalen hade gjort en riktig bedömning av talan mot bakgrund av de ovan anförda omständigheterna, skulle den ha bifallit talan och kommissionen skulle då ha varit skyldig att ersätta klagandens rättegångskostnader.

(1)  EUT L 91, s. 1.