20.7.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 236/31

Överklagande ingett den 28 maj 2015 av Pollmeier Massivholz GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 17 mars 2015 i mål T-89/09, Pollmeier Massivholz GmbH & Co. KG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-246/15 P)

(2015/C 236/42)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Pollmeier Massivholz GmbH & Co. KG (ombud: J. Heithecker, J. Ylinen, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Land Hessen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara punkt 2 i artikeldelen i den överklagade domen i den del den tredje grunden angående investeringsbidraget och försäljningen av en statlig fastighet inte godtas,

—	ogiltigförklara punkterna 3–5 i artikeldelen i den överklagade domen,

—	förplikta kommissionen och Land Hessen att ersätta rättegångskostnaderna i överklagandet.

Klaganden har vidare vidhållit sina yrkanden från första instans och har därvid yrkat att domstolen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2008)6017 slutlig av den 21 oktober 2008, statligt stöd N 512/2007 – Tyskland, Abalon Hardwood Hessen GmbH, i den del det fastställs att det anmälda regionala stödet utgör ett befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 b ii i förordning (EG) nr 659/1999,

—	ogiltigförklarar kommissionens beslut K(2008)6017 slutlig av den 21 oktober 2008, statligt stöd N 512/2007 – Tyskland, Abalon Hardwood Hessen GmbH, i den del det fastställs att försäljningen av en statlig fastighet inte utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG,

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i första instans.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser villkoren på vilka kommissionen, inom ramen för ett klagomål rörande statligt stöd, kan underkänna argument som anförts av en direkt konkurrent till stödmottagaren utan att inleda det formella granskningsförfarandet i enlighet med artikel 108.2 FEUF.

Enligt klaganden borde tribunalen ha bifallit talan på den tredje grunden, i vilken det gjordes gällande att kommissionen underlåtit att inleda det formella granskningsförfarandet, inte enbart, såsom tribunalen gjorde beträffande beviljandet av det kritiserade garantierna, utan även beträffande övriga kritiserade stödåtgärder, investeringsbidraget och försäljningen av en statlig fastighet.

Klagandena har anfört nedanstående fem grunder till stöd för överklagandet:

Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning angående investeringsbidraget genom att konstaterat att beslutet av den 6 december 2007 inte var relevant för prövningen av den tredje grunden, med hänsyn till att kommissionen, trots att det gjorts en noggrann prövning under det administrativa förfarandet, inte kunde känna till förekomsten av detta bidrag och detta beslut dessutom inte hade kunnat inverka på resultatet av kommissionens prövning.

Tribunalen har gjort en uppenbart oriktig bedömning och flera fall av felaktig rättstillämpning när den konstaterade att expertutlåtandet angående värdet på den statliga fastighet som sålts till stödmottagaren innehöll uppgifter om att de byggnader som var belägna på fastigheten inte hade något värde.

Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att kommissionen under det administrativa förfarandet hade gjort en riktig bedömning när den antog att beloppet på 1 4 00 000 euro, som drogs av från det försäljningspris som fastställts av experten, motsvarade marknadspriset för rivning av samtliga byggnader belägna på den del av fastigheten som sålts till stödmottagaren.

Tribunalen har gjort flera fall av felaktig rättstillämpning i samband med bedömningen av artikel 4.6 i försäljningsavtalet för fastigheten, där det angavs att stödmottagaren ska riva samtliga byggnader som är belägna på fastigheten och ska göra återbetalningar till säljaren för det fall, under de tio år som följer på överlåtelsen av fastigheten, rivningen inte har genomförts eller inte fullständigt har genomförts eller om marknadspriset för rivningen visar sig vara lägre än det belopp på 1 4 00 000 euro som tidigare angetts.

Det var fel av tribunalen att förplikta klaganden att ersätta en del av rättegångskostnaderna, eftersom det fanns grund för talan beträffande tre av de fem stödåtgärder som kritiserats och klaganden hade anmält de övriga två stödåtgärderna enbart på grund av att varken de handlingar som överlämnats till klaganden under det administrativa förfarandet eller kommissionens beslut innehöll några detaljerade uppgifter angående dessa stödåtgärder.