27.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/43

—

upphäva den överklagade domen i sin helhet, såvitt den berör sökanden,

—

i andra hand, på lämplig sätt sätta ned de böter på 22 miljoner euro som sökanden ålagts enligt artikel 2 i det angripna beslutet av den 1 oktober 2008,

—

i tredje hand, återförvisa målet till tribunalen för ny prövning,

—

upphäva beslutet att med stöd av artikel 90 a i tribunalens rättgångsregler ådöma sökanden att betala 10  000 euro i kostnader för förfarandet,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF) har åsidosatts på grund av en motsägelsefull och otillräcklig motivering avseende strukturen och ansvaret för klagandens företag, vilken legat till grund för tribunalens slutsats att klaganden åsidosatt artikel 81 EG. Den främsta motsägelsen avser det faktum att tribunalen behandlat klaganden och företaget Tudapetrol som en enhet för att fastställa ansvaret för överträdelsen, trots att klaganden saknar band till Tudapetrol, men som två skilda företag vid fastställandet av bötesbeloppet. Det framgår inte tydligt av domskälen huruvida klagandens företag och Tudapetrol ska anses som en enda enhet eller som två skilda företag. Klaganden anser därför att det föreligger ett åsidosättande av såväl motiveringsskyldigheten (artikel 296 FEUF) som av den grundläggande rätten till försvar.

2.

Klaganden har felaktigt tillskrivits ansvaret för en anställds beteende, som samtidigt varit verksam i flera juridiskt skilda företag. Klaganden bestrider att den anställdes beteende ska tillskrivas företaget och tribunalen har inte gjort några konstateranden som gör det möjligt att avgöra huruvida den anställde har genomfört det omtvistade agerandet för klagandens räkning. Den rättsliga bedömning som tribunalen har gjort i detta avseende innebär ett åsidosättande av artikel 81 EG. Tribunalen har dessutom åsidosatt principen om en rättvis rättegång genom att, med stöd av en rättsligt felaktig motivering, avvisa klagandens bevisning avseende den anställdes verkliga uppgifter (åsidosättande av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, nedan kallad Europakonventionen).

3.

Artikel 23.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1) har tolkats felaktigt när det gäller fastställandet av den omsättning som ligger till grund för beräkningen av bötesbeloppet. Det påstådda felet avser det faktum att tribunalen låtit omsättningen av ett utomstående företag ingå i beräkningen av bötesbeloppet, trots att det aldrig bestritts att detta företag inte har deltagit i de omstridda agerandena och att det inte utgör en ekonomisk enhet tillsammans med klaganden. Det saknas därför rättslig grund för att, när någon ekonomisk enhet inte föreligger, beakta ett utomstående företags omsättning vid fastställandet av bötesbeloppet. Tribunalens argument innebär inte enbart ett åsidosättande av artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003, utan även av kraven i rättspraxis angående motiveringsskyldigheten (artikel 296 FEUF).

4.

Tribunalen har vid fastställandet av bötesbeloppet beaktat omsättningen för företag som förvärvats endast mot slutet av den tidsperiod som den påstådda överträdelsen avser och tillämpat denna omsättning under hela den tid som den påstådda delaktigheten i de omtvistade agerandena pågått. Denna bedömning står i motsättning till den bedömning som tribunalen gjorde i det liknande målet Esso (dom Esso m.fl./kommissionen, T-540/08, EU:T:2014:630). Tribunalen fann i den domen i ett identiskt fall att den beräkningsmetod som kommissionen använt medförde att den omsättning som ligger till grund för fastställandet av bötesbeloppet ökades på ett konstgjort sätt. Denna skillnad i behandling utgör ett åsidosättande av artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003. Den överklagande domens motivering är även bristfällig (artikel 296 FEUF), eftersom tribunalen inte har prövat klagandens invändningar. Tribunalen har också gjort fel vid beräkningen av referensomsättningen, vilka medfört att viss omsättning beaktatas två gånger i strid med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003.

5.

Tribunalens rättstillämpning i samband med fastställandet av bötesbeloppet är felaktig i flera hänseenden. Bland annat är det bötesbelopp som ålagts klaganden oproportionerligt i förhållande till de belopp som ålagts övriga företag som deltagit i de påstådda agerandena (åsidosättande av artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003). Klaganden invänder mot att tribunalen inte har beaktat de skillnader som föreligger beträffande svårighetsgraden av klagandens bidrag till genomförandet av handlingarna i förhållande till andra deltagande företag och mot att tribunalen har tillmätt företagets storlek en orimligt stor betydelse.

6.

Tribunalens rättstillämpning var felaktig i samband med fastställandet av rättegångskostnaderna, när den dömde klaganden att betala ytterligare kostnader för förfarandet. Dessa kostnader har inte preciserats och har enligt tribunalen orsakats av klaganden (åsidosättande av artikel 90 a i tribunalens rättegångsregler, artikel 296 FEUF och artikel 6 i Europakonventionen). Klaganden bestrider dessa kostnader och gör gällande att företaget inte beretts tillfälle att yttra sig innan beslutet om rättegångskostnader meddelades.