4.5.2015 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 146/24 |
Överklagande ingett den 24 februari 2015 av Riva Fire SpA i likvidation av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 9 december 2014 i mål T-83/10, Riva Fire mot kommissionen
(Mål C-89/15 P)
(2015/C 146/31)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Riva Fire SpA i likvidation (ombud: M. Merola, M. Pappalardo, T. Ubaldi, M. Toniolo, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Riva Fire SpA yrkar att domstolen ska
— |
i första hand upphäva den överklagade domen, i den del tribunalen där slog fast att klagandens rätt till försvar inte åsidosatts och som en följd av detta ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet, eller |
— |
i andra hand upphäva tribunalens dom endast i den del sänkningen av klagandens böter fastställdes till 3 procent och utnyttja domstolens obegränsade behörighet enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003 (1) till att sänka klagandens böter med det högsta belopp den finner lämpligt eller återförvisa målet till tribunalen, |
— |
i alla händelser förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive dem för processen i tribunalen, samt |
— |
förklara att processen i tribunalen stred mot artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, eftersom målet inte prövades inom skälig tid. |
Grunder och huvudargument
Klaganden anför fyra grunder till stöd för överklagandet.
1. |
Den första grunden: Felaktig rättstillämpning samt bristande och motstridig motivering av den överklagade domen, vad gäller bedömningen av åsidosättande av förfarandereglerna i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 (2) och av klagandens rätt till försvar Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att klagandens jämförelser mellan det angripna beslutet och kommissionens beslut av år 2002 inte var relevanta och att kommissionen inte var skyldig att anta ett nytt meddelande om invändningar för att ge de berörda företagen tillfälle att yttra sig över de omtvistade faktiska omständigheterna. |
2. |
Den andra grunden: Felaktig rättstillämpning samt bristande och motstridig motivering av den överklagade domen, vad gäller fastställandet av det slutliga bötesbeloppet Tribunalen utnyttjade sin obegränsade behörighet på ett oriktigt sätt, i två avseenden:
|
3. |
Den tredje grunden: Motstridigheter och felaktig rättstillämpning i den del tribunalen kvalificerade klaganden som deltagare i avtalet från december 1998 och följaktligen inkluderade den delen av samverkan vid fastställandet av böterna Det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen fann det styrkt att klaganden var delaktig i avtalet från december 1998 om försäljningskvoter utan att beakta att bolaget under den perioden det avtalet utarbetades hade tagit avstånd från den del av samverkan där avtalet ingick. Denna felaktiga rättstillämpning påverkade i sin tur fastställandet av grundbeloppet för böterna genom bedömningen av allvaret och varaktigheten av den överträdelse som lades klaganden till last. |
4. |
Den fjärde grunden: Bristande motivering angående vilken betydelse inblandningen av klagandebolagets ledning hade för ökningen av utgångsbeloppet för böterna Tribunalen förklarar inte vad som fått den att dra slutsatsen att inblandningen av klagandebolagets ledning inte vad en avgörande faktor för ökningen av utgångsbeloppet för böterna. Om tribunalen hade slagit fast att den multiplikationskoefficient som tillämpades på grundbeloppet för klagandens böter beräknades med hänsyn tagen även till inblandningen av klagandebolagets ledning, borde den ha ogiltigförklarat kommissionens beslut och följaktligen sänkt böterna. |
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18).