—

Bund Naturschutz in Bayern eV och Harald Wilde, genom A. Lehners, Rechtsanwalt,

—

Freistaat Bayern, genom A. Meyer, Oberlandesanwalt, och W. Durner, Rechtsanwalt,

—

Stadt Nürnberg, genom U. Hösch, Rechtsanwalt,

—

Europeiska kommissionen, genom A. C. Becker och C. Zadra, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1).

2

Begäran har framställt i ett mål mellan å ena sidan Bund Naturschutz in Bayern eV och Harald Wilde (nedan klagandena i det nationella målet) och å andra sidan Freistaat Bayern (delstaten Bayern, Tyskland). Målet rör lagenligheten av det beslut som fattats av delstaten om att godkänna utbyggnaden av vissa delar av en väg i Stadt Nürnberg (Nürnberg stad, Tyskland), utan att ha genomfört någon bedömning av utbyggnadens inverkan på miljön.

3

Enligt skäl 1 i direktiv 2011/92 syftar direktivet till att kodifiera rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), vilket har genomgått flera genomgripande förändringar.

4

Direktiv 2011/92 innehåller bland annat följande skäl:

”…

…”

5

Av artikel 4.1 och 4.2 i direktivet framgår följande:

”1.   Om inte annat följer av artikel 2.4 ska projekt som redovisas i bilaga I bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10.

2.   Om inte annat följer av artikel 2.4 ska medlemsstaterna när det gäller projekt som redovisas i bilaga II bestämma om projektet ska bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10. Medlemsstaterna ska bestämma detta genom

Medlemsstaterna får besluta att tillämpa båda de förfaranden som anges i leden a och b.”

6

I punkt 7 i bilaga I till direktivet anges att bland annat följande utgör projekt som avses i artikel 4.1 i direktivet:

”…

7

I punkt 24 i bilaga I till direktiv 2011/92 anges även följande avseende de projekt som avses i artikel 4.1 i direktivet:

”Ändringar eller utvidgningar av projekt som tas upp i denna bilaga, om sådana ändringar eller utvidgningar i sig själva uppfyller de eventuella tröskelvärden som anges i denna bilaga.”

8

I punkt 10 i bilaga II till direktivet, vilken har rubriken ”Infrastrukturprojekt”, anges bland annat följande avseende de projekt som avses i artikel 4.2 i direktivet:

”…

…”

9

I punkt 13 i bilaga II till direktiv 2011/92 anges även följande avseende de projekt som avses i artikel 4.2 i direktivet:

10

Europeiska överenskommelsen om trafik på internationella huvudvägar undertecknades i Genève den 15 november 1975 (nedan kallad överenskommelsen). I dess bilaga II, som har rubriken ”Kravspecifikationer för internationella trafikhuvudleder”, återfinns punkt I.1 som har följande lydelse:

”Nedanstående föreskrifter, som utgår från moderna principer för vägbyggnadsteknik, gäller de grundläggande tekniska krav som skall uppfyllas när man bygger eller förbättrar internationella trafikhuvudleder, härefter kallade ‘internationella vägar’. De gäller inte i tätorter. Vägarna skall dras utanför dessa om de utgör ett hinder eller en fara.”

I avdelning II, vilken har rubriken ”Internationella vägar: Kategorindelning”, i bilaga II återfinns punkt II.3 som innehåller följande definition:

”Motortrafikleder

En motortrafikled är en väg som är förbehållen biltrafik och som endast kan nås från trafikplatser eller övervakade korsningar och där bland annat förbud råder för stopp och parkering.”

11

I Bayerisches Straßen- und Wegegesetz (delstaten Bayerns lag om gatu- och vägnätet), i den lydelse som offentliggjordes den 5 oktober 1981, i dess lydelse enligt lag av den 22 maj 2015, föreskrivs följande i artikel 37, vilken har rubriken ”Miljökonsekvensbedömning”:

”Projekt som avser delstatsvägar samt sekundärkommunala, mellankommunala och primärkommunala vägar ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning

12

Genom beslut av den 28 juni 2013 godkände den behöriga myndigheten i delstaten Bayern planerna för utbyggnad av vissa delar av den sekundärkommunala vägen N 4 i Nürnberg stad.

13

Det aktuella byggnadsprojektet rör två sträckor på denna väg som har två körfält i vardera riktningen. På den första sträckan, som har en längd på 1,8 km, ska det läggas till ett tredje körfält i ena körriktningen och på en sträcka på ungefär 1,3 km ska det uppföras nya bullervallar. På den andra sträckan, som har en längd på 2,6 km, ska det anläggas en 1,8 km lång vägtunnel för att bygga om de befintliga plankorsningarna till planskilda korsningar, samt byggas en ny anslutningsväg från Nürnberg stads centrum. De två berörda sträckorna ligger i stadsområden.

14

Klagandena i det nationella målet väckte var för sig talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 28 juni 2013 vid Bayerisches Verwaltungsgericht Ansbach (Bayerns förvaltningsdomstol i Ansbach, Tyskland) och gjorde till stöd för sin respektive talan bland annat gällande att beslutet inte hade föregåtts av en miljökonsekvensbedömning.

15

Respektive talan ogillades genom domar av den 14 juli 2014. Genom beslut av den 23 juni 2015 meddelade den hänskjutande domstolen, Bayerischer Verwaltungsgerichtshof (Bayerns förvaltningsöverdomstol, Tyskland), prövningstillstånd.

16

Det är inom ramen för detta mål om överklagande som den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i om det finns en skyldighet att göra en bedömning av det aktuella projektets inverkan på miljön enligt punkt 7 b och c i bilaga I till i direktiv 2011/92. Den hänskjutande domstolen hyser bland annat tvivel om huruvida dessa bestämmelser ska tillämpas på en utbyggnad av en sträcka som är kortare än 10 km och önskar få klarhet i huruvida det rör sig om en ”anläggning” i den mening som avses i dessa bestämmelser.

17

Mot denna bakgrund beslutade Bayerischer Verwaltungsgerichtshof (Bayerns förvaltningsöverdomstol) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

18

Genom den första frågan önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida punkt 7 c i bilaga I till direktiv 2011/92 ska tolkas på så sätt att denna bestämmelse avser ett vägutbyggnadsprojekt som – även om det, såsom i det nationella målet, rör en sträcka som är kortare än 10 km – består i en breddning eller utbyggnad av en befintlig väg med fyra eller fler körfält.

19

I detta hänseende ska det erinras om att unionslagstiftaren, enligt skälen 8 och 9 i direktiv 2011/92, har avsett att göra en åtskillnad mellan å ena sidan vissa slag av projekt som medför en betydande påverkan på miljön, för vilka som regel en systematisk bedömning ska göras, och å andra sidan andra slag av projekt som inte alltid medför en betydande påverkan på miljön i varje enskilt fall, för vilka en bedömning av effekterna ska göras när medlemsstaterna anser att de kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

20

Följaktligen görs det i artikel 4 i direktiv 2011/92 en åtskillnad mellan de projekt som anges i bilaga I till direktivet, för vilka en miljökonsekvensbedömning av effekterna ska göras av medlemsstaterna (punkt 1 i artikeln) och de projekt som anges i bilaga II till nämnda direktiv, för vilka medlemsstaterna avgör om en sådan bedömning ska göras (punkt 2 i artikeln).

21

I bilaga I till direktiv 2011/92 anges, i punkt 7 b, anläggning av motorvägar och motortrafikleder och, i punkt 7 c, anläggning av en ny väg med fyra eller flera körfält, eller uträtning eller breddning eller utbyggnad av en befintlig väg med två eller färre körfält så att den får fyra eller fler körfält, där en sådan ny väg eller uträtad eller breddad sträcka av en väg skulle ha en oavbruten längd av 10 km eller mer.

22

Det framgår klart av punkt 7 c i bilaga I till direktiv 2011/92 att unionslagstiftaren har avsett att endast projekt avseende vägsträckor av betydande längd, i förevarande fall minst 10 km, innebär en skyldighet för medlemsstater att underkasta vissa vägutbyggnadsprojekt en systematisk miljökonsekvensbedömning.

23

Visserligen är tillämpningsområdet för direktiv 2011/92, liksom för direktiv 85/337, vidsträckt och dess ändamål är mycket omfattande (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 28 februari 2008, Abraham m.fl.,C‑2/07, EU:C:2008:133, punkt 32, och dom av den 25 juli 2008, Ecologistas en Acción‑CODA, C‑142/07, EU:C:2008:445, punkt 28), men en teleologisk tolkning av det förstnämnda direktivet får emellertid inte avvika från unionslagstiftarens uttryckliga avsikt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2011, Brussels Hoofdstedelijk Gewest m.fl.,C‑275/09, EU:C:2011:154, punkt 29).

24

Härav följer att ett vägutbyggnadsprojekt som – såsom i det nationella målet – avser en sträcka som är kortare än 10 km inte enbart på grund av dess art, även om det innebär en breddning eller utbyggnad av en befintlig väg med fyra eller fler körfält, kan anses tillhöra de projekt som anges i punkt 7 c i bilaga I till direktiv 2011/92.

25

Denna omständighet påverkar emellertid inte tillämpningen i förekommande fall av bestämmelserna i artikel 4.2 och bilaga II till direktiv 2011/92 i det nationella målet.

26

Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Punkt 7 c i bilaga I till direktiv 2011/92 ska tolkas på så sätt att den inte avser ett vägutbyggnadsprojekt som – även om det, såsom i det nationella målet, rör en sträcka som är kortare än 10 km – består i en breddning eller utbyggnad av en befintlig väg med fyra eller fler körfält.

27

Mot bakgrund av svaret på den första frågan är det inte nödvändigt att besvara den andra frågan.

28

Genom den tredje och den sjätte frågan, vilka ska prövas tillsammans, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i innebörden av begreppet ”motortrafikleder”, vars anläggning, enligt punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92, ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning.

29

Punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 definieras motortrafikleder genom en hänvisning till definitionen av detta begrepp i överenskommelsen, vilken angetts i punkt 10 ovan.

30

För det första ska det påpekas att punkt 7 b och nyssnämnda hänvisning till överenskommelsen hade samma lydelse i direktiv 85/337. Vad beträffar tillämpningen av detta direktiv har domstolen redan slagit fast att eftersom inte samtliga medlemsstater ratificerat överenskommelsen avsåg denna hänvisning överenskommelsen i den version som gällde när direktiv 85/337 antogs, det vill säga versionen av den 15 november 1975 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2008, Ecologistas en Acción-CODA,C‑142/07, EU:C:2008:445, punkt 30).

31

Med hänsyn till att direktiv 2011/92 endast är en kodifiering av direktiv 85/337, att samtliga medlemsstater inte är parter i överenskommelsen och att det inte finns något som ger skäl att anse att unionslagstiftaren vid antagandet av direktiv 2011/92 har avsett att, genom hänvisningen till denna överenskommelse, hänföra sig till de ändrade eller omarbetade versionerna av den och inte till den ursprungliga versionen, ska hänvisning fortsatt göras till överenskommelsen i den version som gällde när den undertecknades, det vill säga den 15 november 1975.

32

För det andra ska det erinras om att enligt den hänvisning till överenskommelsen som görs i punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 avses i detta direktiv med ”motortrafikled” en väg som överensstämmer med den definition som anges i överenskommelsen. Det framgår således av själva ordalydelsen i denna bestämmelse att nämnda direktiv, genom att det hänvisar till en sådan definition och inte till vägar som faller inom tillämpningsområdet för överenskommelsen, avser vägar som har de tekniska egenskaper som anges i denna definition, och inte vägar som enligt denna definition klassificeras som ”internationella trafikhuvudleder” i den mening som avses i överenskommelsen. Härav följer att anläggning av en väg som har de tekniska egenskaperna hos motortrafikleder, såsom dessa egenskaper framgår av definitionen i överenskommelsen, faller inom tillämpningsområdet för punkt 7 b i bilaga I till samma direktiv, även om denna väg inte ingår i nätet av internationella trafikhuvudleder.

33

Med avseende på de skyldigheter som följer av direktiv 2011/92 saknar det betydelse att bestämmelserna i bilaga II i överenskommelsen, enligt dess punkt I.1, inte gäller ”i tätorter” och att vägarna ”skall dras utanför dessa om de utgör ett hinder eller en fara”. En sådan begränsning av överenskommelsens tillämpningsområde innebär inte i sig någon inskränkning av tillämpligheten, enligt direktiv 2011/92, av de tekniska egenskaper som motortrafikleder har, såsom dessa egenskaper definieras i överenskommelsen.

34

För det tredje avses med begreppet ”motortrafikled”, enligt denna definition, en väg som är förbehållen biltrafik och som endast kan nås från trafikplatser eller övervakade korsningar och där förbud råder för stopp och parkering. Av nämnda definition följer inte att vägar inom stadsområden på förhand skulle vara undantagna. I avsaknad av ett uttryckligt undantag för vägar inom tätorter är det tvärtom så, att begreppet ”motortrafikled” även omfattar stadsgator som har de egenskaper som föreskrivs i bilaga II till överenskommelsen (dom av den 25 juli 2008, Ecologistas en Acción-CODA,C‑142/07, EU:C:2008:445, punkt 31).

35

Mot denna bakgrund ska den tredje och den sjätte frågan besvaras på följande sätt. Punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 ska tolkas på så sätt att ”motortrafikleder”, i den mening som avses i denna bestämmelse, är vägar som har de tekniska egenskaper som anges i definitionen i punkt II.3 i bilaga II till överenskommelsen, även om dessa vägar inte ingår i det nät av internationella trafikhuvudleder som regleras i denna överenskommelse eller är belägna i stadsområden.

36

Genom den fjärde och den femte frågan, vilka ska prövas tillsammans, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i innebörden av begreppet ”anläggning” i punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92.

37

Såsom den hänskjutande domstolen har understrukit har EU-domstolen gett bestämmelserna i punkt 7 b och c i bilaga I till direktiv 85/337, vilka överförts i oförändrad lydelse till punkt 7 b och c i bilaga I till direktiv 2011/92, en vid tolkning genom att slå fast att ett projekt som avser ombyggnad av en väg och som till sin omfattning och utformning motsvarar en anläggning av väg kan anses vara ett projekt för anläggning i den mening som avses i dessa bestämmelser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2008, Ecologistas en Acción-CODA,C‑142/07, EU:C:2008:445, punkt 36, och dom av den 17 mars 2011, Brussels Hoofdstedelijk Gewest m.fl.,C‑275/09, EU:C:2011:154, punkt 27).

38

Med anledning av denna bedömning önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida ett projekt som, likt det som är aktuellt i det nationella målet, avser ombyggnad i viss omfattning av en väg, men på en sträcka som är kortare än 10 km och utan att medföra någon betydande ändring av vägsträckningen, kan anses utgöra en ”anläggning” av väg i den mening som avses i punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92.

39

Domstolen erinrar om att begreppet ”anläggning” i punkt 7 a i bilaga I till direktiv 2011/92 inte på något sätt är tvetydigt och att det ska förstås enligt sin vanliga innebörd, det vill säga att det avser utförande av tidigare icke existerande byggnadsverk eller ändring, i fysisk mening, av befintliga byggnadsverk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2011, Brussels Hoofdstedelijk Gewest m.fl.,C‑275/09, EU:C:2011:154, punkt 26).

40

Det är onekligen fråga om en sådan ändring när ett projekt avser ombyggnad av befintliga vägar genom byggnadstekniska åtgärder i viss omfattning, bland annat genom byggandet av en tunnel, även om dessa utförs på den befintliga vägsträckningen och på en sträcka som är kortare än 10 km.

41

I detta hänseende konstaterar domstolen att i motsats till punkt 7 a och c i bilaga I till direktiv 2011/92, anges i punkt 7 b inte någon minimilängd för de vägar som den avser. Dessutom framgår det av ordalydelsen av den sistnämnda bestämmelsen att unionslagstiftaren har inordnat anläggning av motorvägar och motortrafikleder bland de slag av projekt för vilka en systematisk miljökonsekvensbedömning ska göras, utan att kräva att en sådan anläggning ska avse en viss minimilängd.

42

För övrigt kan det inte uteslutas att en vägutbyggnad, även på en kortare sträcka, enbart på grund av dess art är av en sådan omfattning att den har betydande miljöpåverkan. Begreppet ”anläggning” i punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 innebär således inte att den berörda vägsträckan ska ha en viss längd. Det ankommer på nationella domstolar att, i enlighet med de villkor som angetts i punkt 37 ovan, i varje enskilt fall pröva huruvida den aktuella vägutbyggnaden, med beaktande av alla dess egenskaper, och inte endast dess längd, är av en sådan omfattning att den ska kvalificeras som ”anläggning” i den mening som avses i detta direktiv.

43

Mot denna bakgrund ska den fjärde och den femte frågan besvaras på följande sätt. Begreppet ”anläggning” i punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 ska tolkas på så sätt att det avser utförande av tidigare icke existerande byggnadsverk eller ändring, i fysisk mening, av befintliga byggnadsverk. För att avgöra om en sådan ändring till sin omfattning och utformning kan anses motsvara en sådan anläggning, ankommer det på den hänskjutande domstolen att ta hänsyn till det berörda byggnadsverkets samtliga egenskaper och inte endast till dess längd eller till det förhållandet att den ursprungliga vägsträckningen bibehålls.

44

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande: