Mål C‑519/15 P

Trafilerie Meridionali SpA

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Den europeiska marknaden för stål för spännarmering — Böter — Beräkning av böter — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Punkt 35 — Obegränsad behörighet — Motiveringsskyldighet — Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Artikel 47 — Rätt till ett effektivt rättsmedel inom skälig tid”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 14 september 2016

  1. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företag som trots sin ringa roll tillskrivs ansvar för hela överträdelsen – Tillåtet

    (Artikel 49 FEUF)

  2. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket)

  3. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Skyldighet att beakta att det berörda företaget går med förlust – Föreligger inte – Företagets faktiska betalningsförmåga i en viss social och ekonomisk kontext – Beaktande – Villkor – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte

    (Artiklarna 101 FEUF och 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

  4. Överklagande – Domstolens behörighet – Ändring, av skälighetshänsyn, av tribunalens bedömning av det bötesbelopp som företag har ålagts på grund av att de har överträtt fördragets konkurrensregler – Omfattas inte – Ifrågasättande av denna bedömning med hänvisning till åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Tillåtet – Iakttagande av motiveringsskyldigheten

    (Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF, 256 FEUF och 261 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

  5. Domstolsförfarande – Handläggningstid vid tribunalen – Rimlig tidsfrist – Mål som rör förekomsten av en överträdelse av konkurrensreglerna – En rimlig frist har inte iakttagits – Följder – Talan om skadestånd utgör ett effektivt rättsmedel

    (Artiklarna 263 FEUF och 340 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)

  6. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Ansökan grundad på att förfarandet vid tribunalen pågått orimligt länge – Villkor – Skyldighet att döma i en annan sammansättning än den som dömt i det mål som kritiseras för att ha pågått orimligt länge

    (Artiklarna 256 FEUF och 340 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)

  7. Domstolsförfarande – Handläggningstid vid tribunalen – Rimlig tidsfrist – Bedömningskriterier

    (Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF, 256.1 FEUF, 268 FEUF och 340 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 31–33)

  2.  Se domen.

    (se punkt 41)

  3.  När tribunalen anger skälen till varför den anser att ett företag är i stånd att betala det bötesbelopp som påförts för en överträdelse av unionens konkurrensregler, kan den, utan att göra en felaktig rättstillämpning, nöja sig med att bemöta den kritik som anförts avseende åsidosättande av principen om likabehandling genom att konstatera att andra företag som påförts böter för samma överträdelse befann sig i en annan situation, i finansiellt hänseende, än den situation klagandeföretaget befann sig i och att det var med beaktande av dessa skillnader, och inte med hänsyn till villkoren för dessa företags deltagande i överträdelsen, som kommissionen hade slagit fast att det var lämpligt att delvis sätta ned det aktuella bötesbeloppet, vilket beräknades för att ta hänsyn till vart och ett av företagens bristande betalningsförmåga.

    (se punkterna 44 och 45)

  4.  Tribunalen har uppfyllt sin motiveringsskyldighet när den, under utövande av sin obegränsade behörighet, fastställer storleken på de böter som ett företag påförts för brott mot konkurrensreglerna genom att för det första beakta att företaget deltagit i en enda överträdelse, för det andra redogöra för de omständigheter avseende just det företagets situation som är relevanta med avseende på bland annat hur allvarligt dess deltagande var och hur länge det hade pågått, för det tredje, vid fastställandet av bötesbeloppet, även beakta dels behovet av att säkerställa att beloppet fick en tillräckligt avskräckande verkan, dels proportionalitetsprincipen och slutligen genom att, med hänsyn till att den inte var bunden av vare sig kommissionens beräkning eller kommissionens riktlinjer, göra sin egen beräkning av bötesbeloppet med beaktande av samtliga omständigheter i det aktuella fallet, även utan att ange vare sig vilken beräkningsmetod som använts och, i synnerhet, den ”vikt” den tillmätt var och en av de relevanta faktiska omständigheter som den beaktade i det avseendet. Det är nämligen endast om domstolen bedömer att böterna inte endast är olämpliga utan så överdrivet höga att de är oproportionerliga som den kan slå fast att tribunalen, genom att fastställa ett orimligt bötesbelopp, har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning.

    (se punkterna 53–56)

  5.  Se domen.

    (se punkt 65)

  6.  Se domen.

    (se punkt 66)

  7.  Se domen.

    (se punkt 67)