Mål C‑270/15 P

Konungariket Belgien

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Stöd som beviljats av de belgiska myndigheterna för finansiering av screeningtest för transmissibel spongiform encefalopati hos nötkreatur — Selektiv fördel — Beslut som förklarar dessa stöd delvis oförenliga med den inre marknaden”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 30 juni 2016

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Statlig åtgärd som minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget – Kostnader för att följa den nationella lagstiftningen – Omfattas – Kostnader som har samband med statens myndighetsutövning – Saknar betydelse – Statlig åtgärd på områden som inte harmoniserats inom Europeiska unionen – Saknar betydelse

   (Artikel 107.1 FEUF)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Syfte att skydda folkhälsan – Saknar betydelse för frågan huruvida en åtgärd ska anses utgöra stöd

   (Artikel 107.1 FEUF)

3. Statligt stöd – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Åtskillnad mellan kravet på selektivitet och den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger liksom mellan en stödordning och ett individuellt stöd

   (Artikel 107.1 FEUF)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Åtskillnad mellan företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i jämförbara situationer – Jämförbarheten mellan situationen för en sektor med krav på screening och den för samtliga företag som omfattas av obligatoriska kontroller – Villkor

   (Artikel 107.1 FEUF)

1.  När det gäller att bedöma begreppet "kostnader som normalt belastar ett företags budget" och därmed bedöma huruvida en åtgärd är av selektiv karaktär och ska kvalificeras som statligt stöd, är sådana extra kostnader som följer av skyldigheter enligt lag eller andra föreskrifter och som är en naturlig del av att utöva en reglerad ekonomisk verksamhet, till sin art, sådana kostnader. Den omständigheten att sådana skyldigheter härrör från myndigheterna kan alltså inte i sig påverka bedömningen av arten av andra åtgärder som samma myndigheter vidtar, för att avgöra huruvida dessa gynnar vissa företag utöver normala marknadsmässiga villkor.

   Det saknar betydelse för kvalificeringen som kostnader som företagen normalt ska bära att dessa kostnader härrör från åtgärder som myndigheter vidtar som ett led i sin myndighetsutövning eller att medlemsstaterna är fria att stå för dessa kostnader på grund av att finansieringen av dem inte är ett harmoniserat område.

   Det saknar också i alla händelser betydelse att finansieringen av åtgärderna i fråga inte har harmoniserats när det gäller att kvalificera en sådan finansiering som en ekonomisk fördel. Medlemsstaterna måste även på de områden där de är behöriga iaktta unionsrätten, inbegripet de krav som följer av artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF.

   (se punkterna 35, 36, 38 och 39)

2.  Syftet med skyldigheten för företag inom en viss sektor att utföra screeningtest – att skydda folkhälsan – räcker inte för att det ska anses felaktigt att kvalificera statens finansiering av dessa test som statligt stöd. Artikel 107.1 FEUF tar inte någon hänsyn till de statliga åtgärdernas orsaker eller syften, utan definierar åtgärderna med utgångspunkt i vilka verkningar de har.

   (se punkt 40)

3.  Se domen.

   (se punkterna 48 och 49)

4.  För att avgöra om en åtgärd är selektiv och därför ska kvalificeras som statligt stöd, ankommer det på kommissionen att utreda om den, oaktat konstaterandet att den ger en fördel med allmän räckvidd, enbart gynnar vissa företag eller vissa branscher. Tribunalens slutsats att kommissionen haft fog för sin bedömning att en medlemsstats finansiering av screeningtester till skydd för folkhälsan är selektiv i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, utgör således inte felaktig rättstillämpning, när situationen för aktörer inom den sektor som finansieringen avser har underförstått men med nödvändighet jämförts med situationen för alla företag som, liksom dem, är skyldiga att utföra kontroller innan de släpper ut sina produkter på marknaden eller saluför dem.

   Den omständigheten att de test som syftar till att kontrollera kvaliteten på produkter, inklusive livsmedelsprodukter, varierar mellan olika sektorer, vad gäller deras art, syften, kostnader och hur ofta de utförs saknar dock betydelse vad gäller kvalificeringen som statligt stöd, vilken inte rör testen som sådana utan deras finansiering genom statliga medel, vilket medför minskade kostnader för de berörda. Den frågan måste tas upp som en separat grund inför tribunalen.

   (se punkterna 50 och 53–55)