Förenade målen C‑248/15 P, C‑254/15 P och C‑260/15 P

Maxcom Ltd m.fl.

mot

City Cycle Industries

”Överklagande – Dumpning – Genomförandeförordning (EU) nr 501/2013 – Import av cyklar som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien – Utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som införts på import av cyklar med ursprung i Kina – Förordning (EG) nr 1225/2009 – Artikel 13 – Kringgående – Artikel 18 – Bristande samarbete – Bevis – En rad samstämmiga indicier”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 26 januari 2017

  1. Överklagande–Grunder–Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen–Avvisning–Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen–Ej möjlig utom vid missuppfattning–Åsidosättande av bevisreglerna–Upptagande till prövning

    (Artikel 256.1 FEUF; EU‑domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

  2. Gemensam handelspolitik–Skydd mot dumpning–Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning–Domstolsprövning–Gränser

  3. Gemensam handelspolitik–Skydd mot dumpning–Kringgående–Fastställelse av kringgående–Bevisbörda–Kringgående styrkt på grundval av en rad indicier–Tillåtet

    (Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 13 och 18)

  4. Domstolsförfarande–Motivering av domar–Räckvidd

    (Domstolens stadga, artikel 36)

  5. Överklagande–Grunder–Domstolens kontroll av tribunalens bedömning av huruvida det var nödvändigt att inhämta ytterligare upplysningar–Ej möjlig utom vid missuppfattning

    (Artikel 256.1 FEUF)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 52 och 53)

  2.  Se domen.

    (se punkterna 56 och 89)

  3.  Enligt artikel 13.3 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen åligger bevisbördan för ett kringgående unionsinstitutionerna. Det framgår vidare av lydelsen och systematiken i denna artikel att unionsinstitutionerna, för att styrka ett kringgående, ska göra en helhetsbedömning av det tredjeland som berörs av undersökningen av kringgåendet i dess helhet. Däremot behöver de inte, för att styrka ett kringgående, bedöma varje enskild tillverkare/exportörs situation. Den bedömningen ankommer på de enskilda tillverkarna/exportörerna, inom ramen för ansökningar som ges in med stöd av artikel 13.4 i den förordningen. Enligt artikel 13.1 i nämnda förordning gör unionsinstitutionerna sitt konstaterande av att ett kringgående av antidumpningsåtgärderna har skett för tredjelandet som helhet, och det ankommer sedan på varje enskild tillverkare/exportör att visa att dess specifika situation motiverar befrielse med stöd av artikel 13.4 i förordningen.

    Vad gäller beviskraven för att styrka ett kringgående vid bristande eller obefintligt samarbete från en part, som är tillverkare/exportör, finns det inte någon bestämmelse i den nämnda förordningen som ger kommissionen befogenhet att under en undersökning av ett eventuellt kringgående tvinga de tillverkare eller exportörer som utpekas i ett klagomål att delta i undersökningen eller att lämna upplysningar. Kommissionen är således beroende av att de berörda parterna samarbetar och lämnar nödvändiga upplysningar frivilligt. Detta är skälet till att unionslagstiftaren i artikel 18.1 i förordningen har föreskrivit att i sådana fall där någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt låter bli att lämna nödvändiga uppgifter eller väsentligen hindrar undersökningen, kan preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter. Vidare föreskrivs i artikel 18.6 i samma förordning att om någon berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar så att relevanta uppgifter därigenom undanhålls, kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för parten än om denne hade samarbetat.

    I fall då tillverkarna/exportörerna inte samarbetar över huvud taget har domstolen preciserat att det av artikel 18 i förordningen framgår att det inte varit unionslagstiftarens avsikt att fastställa en presumtion för kringgående av åtgärder på grundval av ett bristande samarbete från berörda parters sida och därigenom befria unionens institutioner från alla krav vad avser bevisning. Med beaktande av att det är möjligt att fatta avgöranden, till och med slutgiltiga, på grundval av tillgängliga uppgifter och att behandla parter som inte samarbetar eller som endast samarbetar i begränsad utsträckning mindre gynnsamt än om de hade samarbetat, är det emellertid lika uppenbart att unionens institutioner har rätt att lägga en rad samstämmiga indicier till grundval för att fastställa ett kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 i förordningen. Varje annan lösning skulle kunna äventyra unionens handelspolitiska skyddsåtgärders effektivitet så fort någon vägrar att samarbeta med unionens institutioner inom ramen för en undersökning som syftar till att fastställa ett kringgående.

    När det inte är samtliga tillverkare/exportörer utan bara en av dem som uppvisat bristande samarbete, hindrar lydelsen i artikel 13.1 i förordningen inte att unionsinstitutionerna kan konstatera ett kringgående av antidumpningsåtgärderna på grundval av en rad samstämmiga indicier när tillverkare/exportörer som står för en betydande del av importen av den berörda produkten till unionen inte har samarbetat eller inte har samarbetat i tillräcklig mån i undersökningen. Dessutom motiverar behovet av att säkerställa de handelspolitiska skyddsåtgärdernas effektivitet, under omständigheter som i förevarande fall, att unionsinstitutionerna har rätt att stödja sig på en sådan rad samstämmiga indicier för att utifrån dessa konstatera ett kringgående, i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

    Även om unionsinstitutionerna har rätt att stödja sig på en sådan rad indicier, måste dessa emellertid enligt artikel 13.1 och 13.3 i grundförordningen var ägnade att visa att de fyra villkoren i den artikeln är uppfyllda. Vad gäller det andra av de villkoren, det vill säga att förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen, eller mellan enskilda företag i det land som omfattas av åtgärder och unionen, måste institutionerna förfoga över uppgifter ägnade att styrka att handelsmönstret ska vara följden av bruk, processer och bearbetningar för vilka det inte finns annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av antidumpningstullen, måste institutionerna förfoga över uppgifter ägnade att styrka att handelsmönstret hade förändrats till följd av sådana bruk, processer och bearbetningar.

    (se punkterna 58, 59, 61–64 och 66–69)

  4.  Se domen.

    (se punkt 87)

  5.  Se domen.

    (se punkt 106)