Mål C‑231/15

Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej

och

Petrotel sp. z o.o. w Płocku

mot

Polkomtel sp. z o.o

(begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy)

”Begäran om förhandsavgörande — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiv 2002/21/EG — Artikel 4.1 — Rätt att överklaga ett beslut från den nationella regleringsmyndigheten — Ett effektivt förfarande för överklagande — I väntan på utgången av överklagandet ska den nationella regleringsmyndighetens beslut fortsätta att gälla — Verkan i tiden av ett avgörande från en nationell domstol som upphäver ett beslut från den nationella regleringsmyndigheten — Möjlighet att upphäva ett beslut från den nationella regleringsmyndigheten med retroaktiv verkan — Principerna om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 13 oktober 2016

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Frågor som uppenbarligen saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar – Frågor som saknar samband med föremålet för tvisten i det nationella målet – Domstolen saknar behörighet

   (Artikel 267 FEUF)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Telesektorn – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Tillämpliga bestämmelser – Direktiv 2002/21 – Rätt att överklaga ett beslut av en nationell regleringsmyndighet – Nationella domstolars skyldigheter – Upphävande av ett beslut från denna myndighet med retroaktiv verkan – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar – Föreligger inte

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, artikel 4.1 första och andra styckena)

1.  Se domen.

   (se punkt 16)

2.  Artikel 4.1 första stycket första och tredje meningarna och artikel 4.1 andra stycket i direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att en nationell domstol som har att pröva ett överklagande av ett beslut från den nationella regleringsmyndigheten ska ha möjlighet att upphäva detta beslut med retroaktiv verkan, om den finner att detta är nödvändigt för att säkerställa ett effektivt skydd för de rättigheter som tillkommer det företag som överklagat beslutet.

   Artikel 4.1 i ramdirektivet – enligt vilken det ska finnas ett fungerande system för överklagande – är nämligen ett uttryck för den i artikel 47 i stadgan föreskrivna principen om ett effektivt domstolsskydd för de rättigheter som tillkommer enskilda enligt unionsrätten. I detta avseende utgör artikel 4.1 andra stycket i ramdirektivet på intet sätt något hinder för eller någon begränsning av en nationell domstol att med retroaktiv verkan upphäva ett beslut från den nationella regleringsmyndigheten. Av denna bestämmelse framgår nämligen enbart att ett överklagande av den nationella regleringsmyndighetens beslut inte har suspensiv verkan, såvida inte interimistiska åtgärder beviljas i enlighet med nationell lagstiftning. Den nationella regleringsmyndighetens beslut är alltså i princip tillämpligt under förfarandet, vilket inte förtar möjligheten att i slutet av detta förfarande upphäva beslutet med retroaktiv verkan för det fall den nationella domstolen finner att detta är nödvändigt för att säkerställa ett effektivt skydd för de rättigheter som tillkommer det företag som överklagat beslutet.

   Möjligheten för den nationella domstolen att med retroaktiv verkan upphäva ett beslut från den nationella regleringsmyndigheten strider inte heller mot vare sig rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar. Det framgår tydligt av lydelsen i artikel 4.1 andra stycket i ramdirektivet att det enbart är i väntan på utgången av överklagandet som den nationella regleringsmyndighetens överklagade beslut ska fortsätta att gälla. Under dessa förhållanden kan ekonomiska aktörer som är parter i ett sådant överklagande som det som avses i artikel 4.1 i nämnda direktiv inte ha berättigade förväntningar på att ett eventuellt upphävande av det aktuella beslutet från den nationella regleringsmyndigheten inte har någon retroaktiv verkan (ex tunc).

   (se punkterna 24–28, 30 och 31 samt domslutet)