Mål C‑191/15

Verein für Konsumenteninformation

mot

Amazon EU Sàrl

(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Förordningarna (EG) nr 864/2007 och (EG) nr 593/2008 — Konsumentskydd — Direktiv 93/13/EEG — Uppgiftsskydd — Direktiv 95/46/EG — Avtal om onlineförsäljning av varor med konsumenter som är bosatta i andra medlemsstater — Oskäliga villkor — Allmänna avtalsvillkor som innehåller en lagvalsklausul om att rätten i den medlemsstat där företaget har sitt säte ska tillämpas — Fastställelse av tillämplig lag för prövning av huruvida dessa allmänna villkor är oskäliga i samband med ett förbudsföreläggande — Fastställelse av tillämplig lag avseende behandling av konsumenternas personuppgifter”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 juli 2016

  1. Civilrättsligt samarbete – Tillämplig lag för avtalsförpliktelser – Förordning nr 593/2008 – Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser – Förordning nr 864/2007 – Förbudsföreläggande avseende användningen av påstått oskäliga villkor i avtal om onlineförsäljning av varor med konsumenter som är bosatta i andra medlemsstater än näringsidkaren – Tillämplig lag

    (Europaparlamentets och rådets förordningar nr 864/2007, artiklarna 1.3 och 6.1, och nr 593/2008, artiklarna 1.3 och 6.2; Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22; rådets direktiv 93/13, artikel 8)

  2. Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Oskäligt villkor i den mening som avses i artikel 3 – Begrepp – Villkor i ett avtal om onlineförsäljning är avfattad på ett sådant sätt att den vilseleder konsumenten angående den lag som gäller för avtalet – Omfattas – Den nationella domstolens oskälighetsbedömning – Kriterier

    (Europaparlamentets och rådets direktiv 593/2008, artikel 6.2; rådets direktiv 93/13, artikel 3.1)

  3. Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter – Direktiv 95/46 – Tillämplig nationell rätt – Behandling som utförs av ett e-handelsföretag som riktar sin verksamhet till en medlemsstat – Tillämpning av den berörda medlemsstatens rätt – Villkor

    (Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46, artikel 4.1 a)

  1.  Förordning nr 593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och förordning nr 864/2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3 i var och en av de förordningarna, tolkas så, att den lag som är tillämplig på ett förbudsföreläggande i den mening som avses i direktiv 2009/22 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen och som riktas mot tillämpning av påstått rättsstridiga avtalsvillkor av ett företag som är etablerat i en medlemsstat och som genom e‑handel ingår avtal med konsumenter som är bosatta i andra medlemsstater, bland annat i den medlemsstat där den domstol som handlägger tvisten är belägen, ska fastställas enligt artikel 6.1 i Rom II‑förordningen, medan den lag som är tillämplig på prövningen av ett visst avtalsvillkor alltid ska fastställas enligt Rom I‑förordningen, oavsett om prövningen görs i samband med en individuell eller en kollektiv talan.

    Vid en prövning, i samband med ett förbudsföreläggande, om ett visst avtalsvillkor är oskäligt följer det emellertid av artikel 6.2 i Rom I‑förordningen att valet av tillämplig lag inte påverkar tillämpningen av tvingande bestämmelser som föreskrivs i lagen i det land där de konsumenter vars intressen försvaras genom den talan är bosatta. Sådana bestämmelser kan omfatta bestämmelser om införlivande av direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal, så länge de i enlighet med artikel 8 i det direktivet, säkerställer bästa möjliga skydd för konsumenten.

    (se punkterna 59 och 60 samt punkt 1 i domslutet)

  2.  Artikel 3.1 i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att ett villkor i en näringsidkares allmänna försäljningsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling, och enligt vilket avtal som ingås genom e-handel med en konsument ska regleras enligt lagen i det land där näringsidkaren har sitt säte, är oskäligt i den mån det är vilseledande för konsumenten genom att denne får intrycket att endast lagen i den medlemsstaten är tillämplig på avtalet, och konsumenten inte upplyses om att denne enligt artikel 6.2 i förordning 593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) även har rätt att göra gällande det skydd som säkerställs genom tvingande bestämmelser i den lag som skulle vara tillämplig i avsaknad av det villkoret, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter.

    (se punkt 71 samt punkt 2 i domslutet)

  3.  Artikel 4.1 a i direktiv 95/46 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tolkas så, att ett e-handelsföretags behandling av personuppgifter regleras genom lagen i den medlemsstat till vilken det företaget riktar sin verksamhet, om det framgår att det företaget behandlar de ifrågavarande uppgifterna i samband med verksamhet vid ett verksamhetsställe i den medlemsstaten. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet.

    Härvidlag är det, även om det registeransvariga företaget inte har något dotterbolag eller någon filial i en medlemsstat, inte uteslutet att det kan anses etablerat där i den mening som avses i artikel 4.1 a i direktiv 95/46. Endast den omständigheten att ett sådant företags webbplats är tillgänglig i en medlemsstat kan inte utgöra grund för en etablering. Det är snarast lämpligt att utvärdera både graden av stabilitet hos strukturen och huruvida verksamhet verkligen bedrivs i den ifrågavarande medlemsstaten.

    (se punkterna 76, 77 och 81 samt punkt 3 i domslutet)