Mål C‑96/15

Saint Louis Sucre

mot

Directeur général des douanes et droits indirects

(begäran om förhandsavgörande från tribunal de grande instance de Nanterre)

”Begäran om förhandsavgörande — Jordbruk — Socker — Produktionsavgift — Rätt till återbetalning — Lagrat socker som inte exporterats — Obehörig vinst — Näringsfrihet — Beräkningsmetod”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juni 2016

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Den nationella domstolens behörighet – Behovet av en tolkningsfråga och relevansen av de ställda frågorna – Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma detta

   (Artikel 267 FEUF)

2. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Socker – Produktionsavgift – Beräkning av det överskott som kan exporteras – Beaktande av de kvantiteter socker i lager som inte exporterats vid utgången av regleringsåret 2005/2006 – Ingen förlängning av ordningen med produktionsavgifter efter utgången av nämnda regleringsår – Saknar betydelse

   (Artikel 40–43 FEUF; rådets förordningar nr 1260/2001, skäl 15 och artikel 15.2, 15.3 och 15.8, nr 318/2006 och nr 1360/2013; kommissionens förordning nr 314/2002, i dess lydelse enligt förordning nr 1140/2003, artikel 6.4)

1.  Se domen.

   (se punkt 34)

2.  Artikel 15.2 och 15.8 i förordning nr 1260/2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker ska tolkas så, att den inte ger en sockerproducent rätt att återkräva de produktionsavgifter som betalats för de kvantiteter socker inom kvot A och B som fanns kvar i lager den 30 juni 2006, eftersom förordning nr 318/2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker innebar att systemet med produktionsavgifter upphörde att gälla efter detta datum.

   Att vid beräkningen av det överskott som kunde exporteras för regleringsåren 2001/2002–2005/2006 dra av de kvantiteter socker, isoglukos och inulinsirap som fanns i lager vid slutet av regleringsåret 2005/2006 skulle strida såväl mot artikel 6.4 i förordning nr 314/2002 om tillämpningsföreskrifter för kvotsystemet inom sektorn för socker, i dess lydelse enligt förordning nr 1140/2003, i vilken det uttryckligen föreskrivs att dessa lagrade kvantiteter ska beaktas, som mot artikel 15.2 a i förordning nr 1260/2001, som även den hänför sig till det överskott som kan exporteras men som inte exporterats, vilket nödvändigtvis – såsom även framgår bland annat av skäl 15 i denna sistnämnda förordning – innefattar de kvantiteter som fanns på marknaden under det relevanta regleringsåret, såsom lagrade varor. Dessutom innebär den omständigheten att det fortfarande hänvisas till den ”beräknade” sammanlagda förlusten, även efter den justering som föreskrevs i artikel 15.2 och 15.3 i förordning nr 1260/2001 avseende regleringsåren 2001/2002–2005/2006, att förlusten kanske ännu inte uppkommit fullt ut. Mot denna bakgrund tycks rådet inte ha gjort sig skyldigt till ett uppenbart fel, maktmissbruk eller på ett uppenbart sätt ha överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning inom jordbruksområdet enligt artiklarna 40–43 FEUF, när den för regleringsåret 2005/2006 föreskrev att det överskott som fanns vid slutet av detta regleringsår och som kunde exporteras skulle beaktas, vilket med nödvändighet innefattade de kvantiteter socker som fanns i lager vid regleringsårets slut.

   Det har inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av förordning nr 1360/2013 om fastställande av produktionsavgifterna inom sockersektorn för regleringsåren 2001/2002, 2002/2003, 2003/2004, 2004/2005 och 2005/2006, av den koefficient som krävs för beräkning av tilläggsavgiften för regleringsåren 2001/2002 och 2004/2005 och av de belopp som sockerproducenterna ska betala till säljarna av sockerbetor med avseende på skillnaden mellan de maximala avgifterna och de avgifter som ska tas ut för regleringsåren 2002/2003, 2003/2004 och 2005/2006.

   (se punkterna 44, 45, 52, 54 och 56 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)