Mål C‑68/15
X
mot
Ministerraad
(begäran om förhandsavgörande från Grondwettelijk Hof)
”Begäran om förhandsavgörande – Etableringsfrihet – Moder- och dotterbolagsdirektivet – Skattelagstiftning – Skatt på bolagsvinster – Utdelning – Källskatt – Dubbelbeskattning – Fairness Tax”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 maj 2017
Fri rörlighet för personer–Etableringsfrihet–Skattelagstiftning–Skatt på bolagsvinster–Utdelning–Uttag av fairness tax av såväl ett bolag som har hemvist i landet som ett bolag som inte har det vid icke-beskattad utdelning–Tillåtet–Villkor–Det bolag som saknar hemvist i landet behandlas inte mindre förmånligt än ett bolag med hemvist i landet–Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra
(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)
Tillnärmning av lagstiftning–Gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater–Direktiv 2011/96/EU–Vinstutdelning från ett dotterbolag till moderbolaget är befriad från källskatt i dotterbolagets medlemsstat–Källskatt–Begrepp–Uttag av fairness tax av såväl ett bolag som har hemvist i landet som ett bolag som inte har det vid icke-beskattad utdelning–Beskattning av det utdelande bolaget och inte av innehavaren av värdepappren–Omfattas inte
(Rådets direktiv 2011/96, artikel 5)
Tillnärmning av lagstiftning–Gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater–Direktiv 2011/96–Undvikande av ekonomisk dubbelbeskattning–Uttag av fairness tax av såväl ett bolag som har hemvist i landet som ett bolag som inte har det vid icke-beskattad utdelning–Beskattning av de vinster som ett moderbolag uppbär från sitt dotterbolag vid en vidareutdelning av nämnda vinster–Beskattning som överstiger taket på 5 procent som föreskrivs i direktiv 2011/96 vid vidareutdelning som sker senare än under det år de uppbars–Otillåtet
(Rådets direktiv 2011/96, artikel 4.1 a och 4.3)
Etableringsfriheten ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder mot en skattelagstiftning i en medlemsstat, som lagstiftningen i det nationella målet, enligt vilken såväl ett bolag som saknar hemvist i landet och som bedriver ekonomisk verksamhet genom ett fast driftställe där, som ett bolag med hemvist i landet, inbegripet ett dotterbolag med hemvist i landet där moderbolaget inte har det, är skyldiga att betala en sådan skatt som fairness tax, när dessa bolags utdelningar inte återfinns i bolagens slutgiltiga beskattningsbara resultat med anledning av utnyttjandet av vissa skattefördelar som föreskrivs i det nationella skattesystemet, under förutsättning att sättet att beräkna beskattningsunderlaget för denna skatt i praktiken inte medför att bolaget som saknar hemvist i landet behandlas mindre förmånligt än ett bolag som har hemvist i landet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
Inom ramen för denna prövning bör den hänskjutande domstolen beakta den omständigheten att den aktuella lagstiftningen avser beskattning av vinst som omfattas av den belgiska beskattningsrätten och som delats ut, men på vilka medlemsstaten inte har utövat sin beskattningsrätt på grund av utnyttjandet av vissa skatteförmåner i det nationella skattesystemet. När metoden för att beräkna beskattningsunderlaget för ett bolag som saknar hemvist i landet leder till att bolaget beskattas även på vinster som inte omfattas av medlemsstatens beskattningsrätt, får således bolaget som saknar hemvist i landet en mindre fördelaktig behandling än ett bolag med sådan hemvist.
(se punkterna 48 och 61 samt punkt 1 i domslutet)
Artikel 5 i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en skattelagstiftning i en medlemsstat, som lagstiftningen i det nationella målet, som föreskriver en sådan skatt som fairness tax, vilken ska betalas av bolag som saknar hemvist i landet men som bedriver ekonomisk verksamhet i den medlemsstaten genom ett fast driftställe, och bolag som har hemvist i landet, inbegripet ett dotterbolag med hemvist i landet till ett moderbolag som saknar sådan hemvist, när bolagen lämnar utdelning som inte återfinns i bolagens slutgiltiga beskattningsbara resultat på grund av utnyttjandet av vissa skattefördelar som föreskrivs i det nationella skattesystemet.
Av domstolens fasta praxis följer att tre kumulativa villkor måste vara uppfyllda för att en skatt ska anses utgöra en källskatt i den mening som avses i artikel 5 i moder- och dotterbolagsdirektivet. För det första måste skatten tas ut i det land där utdelningen sker och den beskattningsgrundande händelsen ska vara betalningen av utdelning eller av varje annan inkomst från värdepapper. För det andra ska beskattningsunderlaget utgöras av inkomsten från dessa värdepapper. För det tredje ska innehavaren av dessa värdepapper vara skattskyldig (se, analogt, dom av den 24 juni 2010, P. Ferrero e C. och General Beverage Europe, C‑338/08 och C‑339/08, EU:C:2010:364, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
Eftersom den som är skyldig att betala en sådan skatt som fairness tax inte är innehavaren av dessa värdepapper, utan det utdelande bolaget, är emellertid det tredje villkoret inte uppfyllt.
(se punkterna 63, 65 och 68 samt punkt 2 i domslutet)
Artikel 4.1 a i direktiv 2011/96, jämförd med punkt 3 i den artikeln, ska tolkas så, att bestämmelsen utgör hinder mot en sådan nationell skattelagstiftning som den i det nationella målet, i den mån denna lagstiftning innebär en beskattning av vinster som ett moderbolag uppbär från sitt dotterbolag och som delas ut av moderbolaget senare än under det år de uppbars som överstiger det tak på 5 procent som föreskrivs i bestämmelsen.
Genom att föreskriva att moderbolagets medlemsstat och det fasta driftställets medlemsstat ska ”avstå från att beskatta sådan utdelning” förbjuder den bestämmelsen nämligen medlemsstaterna att påföra moderbolaget eller dess fasta driftställe skatt med anledning av vinst som dotterbolaget har delat ut till moderbolaget, utan att göra skillnad på om den beskattningsgrundande händelsen för moderbolagets beskattning är mottagandet av vinsten eller dess vidareutdelning.
Såsom nämns i punkterna 70 och 71 i förevarande dom är det dessutom så, att moder- och dotterbolagsdirektivet syftar till att förhindra dubbelbeskattning av vinstutdelning från dotterbolag till moderbolag på moderbolagsnivå. Att ett moderbolags medlemsstat beskattar vinsten hos detta bolag vid vidareutdelningen av vinsten, vilket innebär att vinsten är föremål för en beskattning som i praktiken överstiger taket på 5 procent i artikel 4.3 i direktivet, medför en dubbelbeskattning på moderbolagsnivå som är förbjuden enligt direktivet.
(se punkterna 79, 80 och 82 samt punkt 3 i domslutet)