14.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 166/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 mars 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Bergamo – Italien) – brottmål mot Luca Menci

(Mål C-524/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Underlåtenhet att betala mervärdesskatt - Påföljder - Nationell lagstiftning som föreskriver en administrativ påföljd och en straffrättslig påföljd för samma gärning - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 50 - Principen ne bis in idem - Den administrativa påföljdens straffrättsliga karaktär - En och samma överträdelse - Artikel 52.1 - Begränsningar av principen ne bis in idem - Villkor))

(2018/C 166/02)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Bergamo

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Luca Menci

ytterligare deltagare i rättegången: Procura della Repubblica

Domslut

1)

Artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken straffrättsliga förfaranden får inledas mot en person för underlåtenhet att betala mervärdesskatt inom lagstadgade frister, trots att denna person för samma gärning redan ålagts en slutlig administrativ påföljd av straffrättslig karaktär i den mening som avses i nämnda artikel 50, förutsatt att lagstiftningen i fråga

—

avser ett mål av allmänt samhällsintresse som kan motivera en sådan kumulering av förfaranden och påföljder, nämligen bekämpande av överträdelser på mervärdesskatteområdet, varvid förfarandena och påföljderna måste fylla kompletterande syften,

—

innehåller bestämmelser som säkerställer en samordning som begränsar den ytterligare börda som en kumulering av förfaranden medför för de berörda personer till vad som är strikt nödvändigt, och

—

föreskriver bestämmelser som säkerställer att de ålagda påföljdernas stränghet begränsas till vad som är strikt nödvändigt i förhållande till den berörda överträdelsens allvar.

2)

Det ankommer på den nationella domstolen att, med hänsyn tagen till samtliga omständigheter i det nationella målet, säkerställa att den börda som konkret läggs på den berörda personen genom tillämpningen av den nationella lagstiftningen i fråga och genom den kumulering av förfaranden och påföljder som denna medger inte blir alltför tung i förhållande till överträdelsens allvar.

(1)  EUT C 414, 14.12.2015.