1

Målet avser restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina.

2

Sökanden, Serhiy Vitaliyovych Kurchenko, är en ukrainsk affärsman.

3

Den 5 mars 2014 antog Europeiska unionens råd, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 26). Samma dag antog rådet, med stöd av artikel 215.2 FEUF, förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 1).

4

Genom beslut 2014/119 och förordning 208/2014 fördes sökandens namn upp på förteckningen över personer, enheter och organ som omfattades av restriktiva åtgärder med identifieringsuppgiften ”affärsman” och med följande motivering:

”Person som är föremål för utredning i Ukraina för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina.”

5

Beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 ändrades bland annat genom rådets beslut (Gusp) 2015/143 av den 29 januari 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 24, 2015, s. 16) respektive rådets förordning (EU) 2015/138 av den 29 januari 2015 om ändring av förordning nr 208/2014 (EUT L 24, 2015, s. 1). Genom dessa rättsakter förtydligade rådet de kriterier som från och med den 1 februari 2015 skulle tillämpas för att identifiera de personer som kunde få sina tillgångar frysta.

6

Beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 ändrades även genom rådets beslut (Gusp) 2015/364 av den 5 mars 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 62, 2015, s. 25) respektive rådets genomförandeförordning (EU) 2015/357 av den 5 mars 2015 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 62, 2015, s. 1). Genom dessa rättsakter kvarstod sökanden i förteckningen över personer, enheter och organ som omfattades av restriktiva åtgärder, och de åtgärder som vidtagits gentemot honom förlängdes till och med den 6 mars 2016 med följande motivering:

”Person som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna för förskingring av offentliga medel eller tillgångar.”

7

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 maj 2014 väckte sökanden förevarande talan. Den 12 augusti 2014 inkom rådet med sitt svaromål.

8

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 16 september 2014 ansökte Europeiska kommissionen om att få intervenera i målet till stöd för rådets yrkanden. Ordföranden på tribunalens nionde avdelning biföll ansökan genom beslut av den 17 november 2014. Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 18 december 2014 meddelade kommissionen att den avstod från att inge en interventionsinlaga.

9

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 30 september 2014 ansökte Ukraina om att få intervenera i målet till stöd för rådets yrkanden. Ordföranden vid tribunalens nionde avdelning biföll Ukrainas ansökan om att få intervenera genom beslut av den 17 november 2014. Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 24 december 2014 återkallade Ukraina emellertid sin interventionsansökan. Ordföranden för tribunalens nionde avdelning förordnade följaktligen, genom beslut av den 11 mars 2015, att målet skulle avskrivas i den del det avsåg Ukrainas intervention.

10

Repliken och dupliken inkom till tribunalens kansli den 25 september respektive den 11 november 2014.

11

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 15 maj 2015 inkom sökanden med en inlaga om justering av yrkandena, så att dessa även avsåg ogiltigförklaring av beslut 2015/364 och förordning 2015/357 i den del de avsåg sökanden, och, i andra hand, fastställelse av att artikel 1.1 i beslut 2014/119, i dess lydelse enligt beslut 2015/143, och artikel 3.1 i förordning nr 208/2014, i dess lydelse enligt förordning 2015/138, inte var tillämpliga med avseende på sökanden.

12

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 5 oktober 2015 framförde rådet sina synpunkter på justeringsinlagan.

13

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 15 maj 2015 väckte sökanden en ny talan med samma yrkanden som de som framställts i justeringsinlagan i förevarande mål, såsom de redogjorts för i punkt 11 ovan. Genom beslut av tribunalens nionde avdelning av den 11 september 2015 avvisades den talan, som registrerats med målnummer T‑248/15, då den inte kunde tas upp till sakprövning på grund av litispendens med förevarande mål.

14

Med tillämpning av artikel 28 i tribunalens rättegångsregler, och på förslag av nionde avdelningen, beslutade tribunalen att hänskjuta målet till en avdelning i utökad sammansättning.

15

På förslag av referenten beslutade tribunalen (nionde utökade avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.

16

Genom skrivelse av den 25 april 2016 underrättade sökandens ombud tribunalen om att de avsade sig uppdraget att företräda deras klient, då sökanden inte hade försett dem med tillräckliga medel för att de skulle kunna fortsätta företräda honom, och de hade inte heller mottagit några ytterligare instruktioner från honom.

17

Genom skrivelse av den 10 maj 2016 meddelade tribunalen sökandens ombud att de kvarstod som tribunalens kontaktpersoner i förhållande till sökanden till dess att han utsett ett nytt ombud. Tribunalen uppmanade även ombuden att underrätta sökanden om att det ankom på honom att utse ett nytt ombud före den 27 maj 2016, vid äventyr av att tribunalen, i enlighet med artikel 131.2 i dess rättegångsregler, skulle besluta ex officio att det saknades anledning att döma i saken.

18

Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 25 maj 2016 bekräftade sökandens ombud att de hade meddelat sökanden om att han var tvungen att utse nya ombud. De påpekade emellertid att de inte hade mottagit något svar från sökanden. Sökanden har inte heller kontaktat tribunalen på något annat sätt inom den föreskrivna fristen.

19

Som en processledande åtgärd enligt artikel 89 i rättegångsreglerna ställde tribunalen en fråga till parterna att besvara skriftligen, för att de skulle inkomma med synpunkter angående tribunalens möjlighet att, i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna, på eget initiativ och genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat, besluta att det inte längre finns anledning att döma i saken.

20

Parterna efterkom denna anmodan inom den föreskrivna fristen. Kommissionen och rådet meddelade tribunalen, genom skrivelser av den 9 juni respektive den 22 juni 2016, att de inte motsätter sig att tribunalen ex officio beslutar att det saknas anledning att döma i saken. Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 juni 2016 upprepade sökandens ombud att de inte mottagit några nya instruktioner från honom och att de, under dessa omständigheter, följaktligen inte kunde inkomma med något yttrande som svar på tribunalens fråga.

21

Enligt artikel 131.2 i rättegångsreglerna får tribunalen, om sökanden inte längre besvarar tribunalens uppmaningar och efter att ha hört parterna, genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, på eget initiativ fastställa att det inte finns anledning att döma i saken.

22

Såsom framgår av punkterna 16–20 ovan kan det i förevarande fall konstateras att sökanden inte längre ger sina ombud några instruktioner, att de därför har beslutat att inte längre företräda honom, och att sökanden inte har efterkommit tribunalens anmodan i skrivelsen av den 10 maj 2016 att utse ett nytt ombud. Han har inte heller besvarat den fråga tribunalen ställde som en åtgärd för processledning, som det redogjorts för i punkt 19 ovan.

23

Följaktligen beslutar tribunalen på eget initiativ, med hänsyn till sökandens passivitet och i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna, att det inte finns anledning att döma i saken.

24

Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna ska tribunalen i mål där det saknas anledning att döma i saken besluta om rättegångskostnaderna enligt vad den finner skäligt.

25

I förevarande mål finner tribunalen, med hänsyn till omständigheterna i målet, att sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader.

26

Vidare ska enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna de medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Kommissionen ska således bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (nionde avdelningen i utökad sammansättning)

följande: