23.2.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/43

Talan väckt den 20 december 2014 – Delta Group agroalimentare mot kommissionen

(Mål T-820/14)

(2015/C 065/59)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Delta Group agroalimentare Srl (Porto Viro, Italien) (ombud: advokaten V. Migliorini)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara skrivelse SM/FUN S/2622874 av den 28 juli 2014 från kommissionen, generaldirektören för jordbruk och landsbygdsutveckling, Jerry Plewa, ställd till generaldirektören för internationell politik och Europeiska unionens politik vid ministeriet för jordbruks- och skogspolitik, Felice Assenza, vilken skrivelse sökanden fick kännedom om då den fick tillgång till handlingarna den 19 november 2014, i den del som Italiens ansökan om stöd från 6 till 9 som ingetts i enlighet med artikel 220 i förordning (EU) nr 1308/2013 avslogs och särskilt såvitt avser de stödåtgärder som avsåg slaktföretag där slakten sker i enlighet med de sanitära åtgärder som vidtagits i syfte att hindra spridningen av fågelinfluensan och den därmed sammanhängande ekonomiska skadan, samt ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1071/2014 av den 10 oktober 2014 om undantagsåtgärder till stöd för sektorn för ägg och fjäderfäkött i Italien, vilken offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 11 oktober 2014 i den del som slaktföretag där slakten sker i enlighet med de sanitära åtgärder som vidtagits i syfte att hindra spridningen av fågelinfluensan och den därmed sammanhängande ekonomiska skadan utesluts från de stödåtgärder som antagits med stöd av artikel 220 i förordning (EU) nr 1308/2013.

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden avser åsidosättande av artikel 40.2 FEUF och särskilt icke-diskrimineringsprincipen samt att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning och skett maktmissbruk.

—

Sökanden gör gällande att eftersom samma biosäkerhetsåtgärder som skadade uppfödningarna av värphöns i Imola, Lugo, Mordano och Occhiobello, vilka omfattades av stödåtgärder enligt förordning (EU) nr 1071/2014, även har skadat sökanden som skulle motta djur för slakt som sedan skulle säljas vidare till de egna kunderna, innebär den omständigheten att de företag inte omfattas av stödåtgärderna som skulle motta slaktdjuren för att sedan sälja dem vidare och endast de företag som har ombesörjt uppfödningen av djuren omfattas av nämnda åtgärder att det sker en otillåten diskriminering av aktörerna på området i strid med artikel 40.2 FEUF. I artikel 40.2 FEUF anges för övrigt uttryckligen ”stöd för produktion och saluföring av olika produkter”.

2.

Andra grunden avser åsidosättande av artikel 220 i förordning (EU) nr 1308/2013.

—

Sökanden gör i detta avseende gällande att det i artikel 220.1 a i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs stödåtgärder för marknaden för att ta hänsyn till sådana begränsningar av handeln som kan bli följden av åtgärder för att förhindra spridning av djursjukdomar. Den skadliga inverkan på handeln motsvarar således den skada som ska ersättas inom ramen för de åtgärder som avses i artikel 220 i förordning (EU) nr 1308/2013 och kan inte anses utgöra en indirekt skada i förhållande till den skada som drabbar det led som föregår handelsutbytet (skadlig inverkan på uppfödningen).

3.

Tredje grunden avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och särskilt av artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

—

Sökanden gör gällande att kommissionens beslut att avslå Italiens ansökan om att de företag och de ekonomiska skador som avses i nämnda skrivelse ska omfattas av stödåtgärderna, antogs utan att kommittén vid den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna dessförinnan hade yttrat sig och följaktligen i strid med de väsentliga formföreskrifter som anges i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011, som är tillämplig som en följd av hänvisningen i artikel 229 i förordning (EU) nr 1308/2013, vilken det hänvisats till i 220 i samma förordning.