16.2.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 56/24

—

förklara att ansökan om ogiltigförklaring kan prövas i sak,

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut Ares (2014) 3142109 av den 24 september 2014, till den del sökanden inte gavs fullständig tillgång till de begärda handlingarna, med undantag av de redigerade personuppgifterna i dessa handlingar,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen åsidosatte motiveringsskyldigheten genom att underlåta att – för var och en av handlingarna – redogöra för vilket av de relevanta undantagen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar den tillämpade och på grundval av vilka faktiska omständigheter och beaktanden. Genom att tillämpa samma heltäckande och generella argument för olika avslagsgrunder (skyddet för rättsliga förfaranden, juridisk rådgivning och beslutsförfarande), underlät kommissionen att ange skälen till att utlämnande av de begärda handlingarna konkret och faktiskt kunde undergräva vart och ett av dessa intressen. I det angripna beslutet anges i synnerhet inte om den motivering som åberopats för att inte lämna ut handlingar i vart och ett av de relevanta fallen utgörs av rättsliga förfaranden eller juridisk rådgivning.

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 genom att den inte visade hur ett utlämnande i var och ett av fallen konkret och faktiskt kunde undergräva skyddet för juridisk rådgivning eller rättsliga förfaranden. Beträffande skyddet för juridisk rådgivning har alla kommissionens abstrakta motiveringar underkänts i rättspraxis och kommissionen har inte lämnat någon konkret förklaring för att visa på vilket sätt ett fullständigt utlämnande av de begärda handlingarna konkret och faktiskt kunde undergräva skyddet för juridisk rådgivning i det här fallet. Inte heller beträffande rättsliga förfaranden lyckades kommissionen att konkret förklara på vilket sätt ett utlämnande konkret och faktiskt kunde undergräva skyddet för rättsliga förfaranden.

3.

Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte båda styckena i artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001 genom att inte förklara på vilket sätt ett utlämnande konkret och faktiskt kunde undergräva skyddet för beslutsförfarandet. Beträffande artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001 angav kommissionen inte något beslutsförfarande som fortfarande kunde anses pågå och den visade inte på vilket sätt ett utlämnande konkret och faktiskt kunde undergräva dess beslutsförfarande. Med avseende på det andra stycket i den ovannämnda bestämmelsen visade kommissionen inte att de begärda handlingarna var yttranden i den mening som avses i det stycket och att risken för att ett utlämnande konkret och faktiskt allvarligt kunde undergräva beslutsförfarandet var desto större i den striktare mening som avses i det stycket.