11.8.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 261/37

Talan väckt den 30 maj 2014 – Pshonka mot rådet

(Mål T-380/14)

2014/C 261/62

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Artem Viktorovych Pshonka (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna C. Constantina och J.-M. Reymond)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 och rådets förordning nr 208/2014 av den 5 mars 2014 med stöd av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), i den del de avser sökanden, och närmare bestämt

—	ta bort sökandens namn från bilaga I till rådets förordning nr 208/2014 av den 5 mars 2014, och

—	ta bort sökandens namn från bilaga I till rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014,

—	delvis ogiltigförklara rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 och rådets förordning nr 208/2014 av den 5 mars 2014 med stöd av artikel 263 FEUF, i den del de inte är förenliga med det gemensamma förslaget, samt

—	förplikta rådet att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader i målet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Rådet saknar behörighet och har åsidosatt den behörighet som tillkommer den kompetenta domstolen.

—

Antagandet av den angripna förordningen stred mot förfarandet i artikel 215.2 FEUF, eftersom förordningen utökade tillämpningsområdet för de restriktiva åtgärderna i förhållande till vad som anges i det gemensamma förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, vilket låg till grund för förordningen.

—	Upptagande av sökanden i förteckningen innebar att en enskild person framställdes som förbrytare utan en rättvis rättegång och utan att ha blivit dömd av en behörig domstol.

Andra grunden: Uppenbara fel vid bedömningen av de faktiska omständigheterna. Enligt sökanden hade, före eller vid den tidpunkt då de aktuella rättsakterna antogs, ingen utredning inletts beträffande honom med avseende på förskingringen av medel tillhörande den ukrainska staten och/eller det olagliga utförandet av dessa medel. Sökanden hävdar vidare att även om en sådan utredning hade inletts så skulle den sakna faktisk och rättslig grund och därför endast vara motiverad av politiska skäl. Slutligen gör sökanden gällande att de skäl som rådet angett för att uppta sökanden i förteckningen inte uppfyller de villkor som anges i de angripna rättsakterna och inte stöds av någon bevisning.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter. Sökanden anför i denna del följande:

—	Rådet tillhandahöll inte sökanden några individuella och specifika faktiska och rättsliga skäl, vilket strider mot artikel 296 FEUF.

—	Rådet beredde inte sökanden tillfälle att yttra sig.

—

De angripna rättsakterna innebär att sökanden anges som ansvarig för förskingringen av medel tillhörande den ukrainska staten, trots att han inte har dömts för detta brott och trots att det inte finns någon bevisning för att han är skyldig. Detta utgör ett åsidosättande av sökandens rätt till oskuldspresumtion.

—	Sökanden informerades inte om den bevisning som åberopats mot honom, vilket innebar att han inte kunde bestrida bevisningen vid domstol. Detta utgör ett åsidosättande av sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel.

—	Sökanden fråntas sin rätt till egendom.

—	De angripna sanktionerna är oproportionerliga i förhållande till omständigheterna i det aktuella fallet och den tillgängliga bevisningen.

—	Det sätt på vilket sökanden framställs i de angripna rättsakerna skadar allvarligt hans rykte.