14.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/55


Talan väckt den 30 april 2014 – Polymer-Chemie mot kommissionen

(Mål T-306/14)

2014/C 223/57

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Polymer-Chemie GmbH (Sobernheim, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Greinacher, J. Martin och B. Scholtka)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen

med stöd av artikel 263 första stycket FEUF ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 18 december 2013 (EUT C 37, s. 37, av den 7 februari 2014) att inleda det formella granskningsförfarandet mot Förbundsrepubliken Tyskland vad avser främjandet av elproduktion från förnybara energikällor och gruvgas enligt lagen om företräde för förnybara energikällor (Gesetz fur den Vorrang Erneuerbarer Energien – EEG) och minskade EEG-tilläggsavgifter för energiintensiva användare, i den mån som kommissionen fastställde att det särskilda kompensationssystemet enligt 40 § och 41§ EEG utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 FEUF, och

förplikta kommissionen att, enligt artikel 87.3 i tribunalens rättegångsregler, ersätta de nödvändiga rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 107 FEUF

Sökanden har gjort gällande att kommission felaktigt fastställde att främjandet av förnybara energikällor genom systemet med tilläggsavgifter och det särskilda kompensationssystemet för att minska nämnda avgifter utgjorde stöd och att kommissionen därför inte borde ha inlett det formella granskningsförfarandet.

Sökanden har anfört att kommissionen i samband med den preliminära bedömningen av frågan huruvida det särskilda kompensationssystemet utgjorde stöd gjorde sig skyldig till ett uppenbart bedömningsfel då det särskilda kompensationssystemet, i egenskap av undantagsbestämmelse från EEG-tilläggsavgifter, inte ger rätt till några förmåner som energiintensiva användare inte skulle ha erhållit under normala marknadsförhållanden.

Sökanden har också anfört att inga statliga medel berörs. Då intäkterna från EEG-tilläggsavgifter inte utgör statliga medel kan undantagsbestämmelsen för energiintensiva användare inte heller beröra statliga medel.

Sökanden har vidare gjort gällande att det särskilda kompensationssystemet inte heller snedvrider konkurrensen. Nämnda system etablerar på sin höjd de konkurrensvillkor som skulle föreligga utan EEG-tilläggsavgifter.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar

Sökanden har gjort gällande att kommissionen genom att anta beslutet även åsidosatte principen om berättigade förväntningar. Det tyska systemet för att främja förnybara energikällor har redan underkastats en ingående granskning avseende statligt stöd. Vid nämnda granskning kom kommissionen, år 2002, fram till att systemet inte innebar att statliga medel överfördes. Eftersom EEG 2012 i detta avseende inte innehåller några väsentliga ändringar i förhållande till det då rådande rättsläget saknade de berörda näringsidkarna anledning att förvänta sig en ny prövning utan borde ha kunnat förlita sig på att systemet skulle bestå.

3.

Tredje grunden: Maktmissbruk

Avslutningsvis anser sökanden att kommissionen missbrukade det utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över enligt artklarna 107 och 108 FEUF. Kommissionens huvudsakliga syfte med att inleda granskningsförfarandet var att i grunden harminisera stöd till elproduktion från förnybara energikällor. Detta grundläggande syfte framgår också av de nya riktlinjerna för miljö- och energistöd i vilka kommissionen för första gången fastställde detaljerade bestämmelser för främjandet av förnybara energikällor. För att harmonisera måste kommissionen emellertid använda sig av det för detta ändamål i artiklarna 116 och 117 FEUF föreskrivna förfarandet för tillnärmning av lagstiftning.