7.7.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 212/36

Talan väckt den 20 april 2014 – Monard mot kommissionen

(Mål T-239/14)

2014/C 212/46

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eva Monard (Kessel-Lo, Belgien) (ombud: advokaten R. Antonini)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut Ares(2014) 321920 (SG.B.4/RH/rc-sg.dsg2.b.4(2014) 285433), fattat den 10 februari 2014 av generalsekreteraren i enlighet med artikel 4 i genomförandebestämmelserna till förordning (EG) nr 1049/2001 i samband Eva Monards bekräftande ansökan om tillgång till handlingar med stöd av förordning (EG) nr 1049/2001 (GESTDEM 4641/2011),

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Den första grunden avser att kommissionen var skyldig att ge sökanden tillgång till den aktuella handlingen enligt artikel 1 i Fördraget om Europeiska unionen (FEU), artiklarna 15 och 298 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), den grundläggande rätten till tillgång till handlingar, artikel 6.1 FEU i förening med artikel 42 i Stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter av den 7 december 2000, antagen i Strasbourg den 12 december 2007 (Stadgan) och artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (förordning nr 1049/2001). Detta bekräftas också genom en tillämpning av artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001 e contrario. Genom att underlåta att göra detta och genom att (felaktigt) stödja sig på de undantag som anges i artikel 4.1 a tredje strecksatsen, och artikel 4.2 andra och tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 gjorde kommissionen sig skyldig till felaktig rättstillämpning och maktmissbruk. Kommissionen gjorde även en felaktig tillämpning av artikel 4.6 och 4.7 och gjorde sig därvid skyldig till maktmissbruk.

Den andra grunden avser att kommissionen åsidosatte artikel 1 FEU, artiklarna 15 FEUF och 298 FEUF, den grundläggande rätten till tillgång till handlingar, artikel 6.1 FEU i förening med artikel 42 i Stadgan och artikel 8.2 i och 8.2 förordning nr 1049/2001 genom att inte behandla sökandens bekräftande ansökan skyndsamt och genom att förlänga tidsfristen för att besvara den bekräftande ansökan i ett ärende som inte var ett undantagsfall. Kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk och felaktig tillämpning av de relevanta bestämmelserna genom att orättmätigt skjuta upp meddelandet av ett beslut med anledning av sökandens bekräftande ansökan.