—

Klaganden gör gällande att kommissionen inlett det formella granskningsförfarandet utan att ha iakttagit sin särskilda omsorgsplikt vid fastställandet av sakomständigheterna. Om kommissionen hade utrett sakomständigheterna med den noggrannhet som krävs hade det inte funnits någon anledning att inleda det formella granskningsförfarandet.

—

Klaganden gör gällande att kommissionen missuppfattat grundläggande sakomständigheter, nämligen hur den tyska lagen om företräde för förnybar energi (Gesetz für den Vorrang erneuerbarer Energien – EEG) fungerar, och särskilt de finansiella flöden som föreskrivs i denna lag. Kommissionen missuppfattade även rollen för ”staten” som lagstiftare och huvudman för kontrollmyndigheterna, och har därigenom felaktigt dragit slutsatsen att det förelåg en kontrollsituation.

—

Klaganden gör gällande att kommissionen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den tillämpat artikel 107.1 FEUF och i strid med tribunalens praxis funnit att de energiintensiva företagen hade gynnats.

—

Klaganden gör gällande att kommissionen även tillämpat artikel 107.1 FEUF felaktigt när den fann att statliga organ utövade kontroll över tillgångar tillhörande privata företag som deltog i systemet om företräde för förnybar energi.

—

Klaganden gör gällande att kommissionen åsidosatt principerna om god förvaltningssed och om skydd för berättigade förväntningar genom att ha prövat den tyska lagen om företräde för förnybar energi utifrån artiklarna 30 FEUF och 110 FEUF, trots att kommissionen kände till hur denna lag fungerade sedan tio år tillbaka. Kommissionen tillämpade även artiklarna 30 FEUF och 110 FEUF felaktigt eftersom det inte förelåg någon skatt eller avgift i den mening som avses i dessa bestämmelser, och inte heller någon diskriminerande situation.