1

Sökanden Unitec Bio SA är en biodieseltillverkare i Argentina.

2

Biodisel, som är ett alternativt bränsle som liknar konventionell dieselolja, tillverkas i Europeiska unionen men importeras även i betydande omfattning till unionen. I Argentina tillverkas det i princip av soja och sojaolja (nedan gemensamt kallade de viktigaste råvarorna).

3

Till följd av ett klagomål som ingavs den 17 juli 2012 av European Biodiesel Board (EBB) för de tillverkares räkning som svarar för mer än 60 procent av unionens sammanlagda produktion av biodiesel offentliggjorde kommissionen den 29 augusti 2012 ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande avseende import av biodisel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT C 260, 2012, s. 8) enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51) (nedan kallad grundförordningen).

4

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2011 till och med den 30 juni 2012 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för skadeanalysen omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 till och med slutet av undersökningsperioden.

5

Med hänsyn till det stora antalet exporterande tillverkare i Argentina gjorde kommissionen ett urval inom ramen för den berörda undersökningen vilket omfattade tre av dessa eller grupper av dessa baserat på den största representativa exportvolymen för den berörda produkten till unionen. Sökanden ingick inte i urvalet.

6

Den 27 maj 2013 antog kommissionen förordning (EU) nr 490/2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT L 141, 2013, s. 6) (nedan kallad den preliminära förordningen). I den förordningen konstaterade kommissionen bland annat att import av biodiesel med ursprung i Argentina var föremål för dumpad import, vilket vållat unionsindustrin skada och fann att det låg i unionens intresse att införa en antidumpningstull på nämnda import.

7

Vad gäller beräkningen av dumpningsmarginalen och närmare bestämt fastställandet av normalvärdet för den likadana produkten fann kommissionen, i fråga om Argentina, att inhemsk försäljning inte förekom vid normal handel, eftersom den argentinska marknaden för biodiesel var ingående reglerad av staten. Kommissionen beslutade därför att tillämpa artikel 2.3 i grundförordningen. Enligt denna artikel gäller att om försäljning av den nämnda produkten vid normal handel inte förekommer, ska normalvärdet för den produkten beräknas på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, eller på grundval av exportpriserna vid försäljning vid normal handel till ett lämpligt tredjeland, förutsatt att dessa priser är representativa.

8

Vad gäller tillverkningskostnaderna för biodiesel med ursprung i Argentina påpekade kommissionen att EBB hade gjort gällande att de tillverkningskostnader som angavs i de argentinska exporterande tillverkarnas räkenskaper, vilka hade granskats, inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna för produktion av biodiesel. Påståendet avsåg det differentierade exportskattesystemet i Argentina vilket enligt klagandena snedvrider kostnaderna för de viktigaste råvarorna. Eftersom kommissionen fann att den i detta skede ännu inte förfogade över tillräcklig information för att avgöra hur nämnda påstående ska behandlas på bästa sätt, beslutade den att fastställa normalvärdet för biodiesel på grundval av de produktionskostnader som angavs i nämnda bokföring samtidigt som den anförde att frågan skulle behandlas utförligare i det slutliga skedet av undersökningen.

9

Den 19 november 2013 antog Europeiska unionens råd genomförandeförordning (EU) nr 1194/2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT L 315, 2013, s. 2) (nedan kallad den angripna förordningen).

10

Vad för det första gäller normalvärdet för den likadana produkten bekräftade rådet i fråga om Argentina de slutsatser som dragits i den preliminära förordningen att det skulle beräknas i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, eftersom den argentinska marknaden för biodiesel var ingående reglerad av staten (skäl 28 i den angripna förordningen).

11

Vad beträffar produktionskostnaderna godkände rådet kommissionens förslag att ändra slutsatserna i den preliminära förordningen och underlåta att beakta kostnaderna för de viktigaste råvarorna som anges i de argentinska exporterande tillverkarnas bokföring, som undersökts enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Kommissionen anser att dessa uppgifter inte på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna för produktion av biodiesel i Argentina till följd av att det differentierade exportskattesystemet snedvrider kostnaderna för de viktigaste råvarorna på den inhemska marknaden i Argentina. Kommissionen ersatte dessa med ett genomsnitt av de referenspriser för sojabönor som offentliggjorts av det argentinska jordbruksministeriet för export fob (fritt ombord) under undersökningsperioden (nedan kallat referenspriset) (skälen 35–40 i den angripna förordningen).

12

För det andra bekräftade rådet de flesta övervägandena i den preliminära förordningen och konstaterade att unionsindustrin hade åsamkats betydande skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen (skälen 105–142 i den angripna förordningen) och att denna skada hade orsakats av import av biodiesel med ursprung i Argentina som var föremål för dumpning (skälen 144–157 i den angripna förordningen). I detta sammanhang konstaterade rådet att förekomsten av andra faktorer, bland vilka bland annat angavs import som gjorts av unionsindustrin (skälen 151–160 i den angripna förordningen), unionsindustrins låga kapacitetsutnyttjande (skälen 161–171 i den angripna förordningen) och systemet med dubbelräkning av biodiesel som tillverkas av spilloljor som finns i vissa medlemsstater (skälen 173–179 i den angripna förordningen), inte kunnat bryta detta orsakssamband.

13

För det tredje bekräftade rådet att det låg i unionens intresse att införa aktuella antidumpningsåtgärder (skälen 190–201 i den angripna förordningen).

14

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och omfattningen av den skada som vållats unionsindustrin beslutade rådet bland annat att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom den preliminära förordningen slutgiltigt skulle tas ut (skäl 228 och artikel 2 i den angripna förordningen) och att en slutgiltig antidumpningstull skulle införas på import av biodiesel med ursprung i Argentina (artikel 1.1 i den angripna förordningen).

15

I artikel 1.2 i den angripna förordningen fastställdes de slutgiltiga antidumpningstullsatser som ska tillämpas på den berörda produkten i fråga om importen från Argentina på följande sätt:

16

Till följd av ytterligare ett klagomål som ingavs av EBB genomförde kommissionen parallellt med antidumpningsförfarandet ett antisubventionsförfarande beträffande import av biodiesel till unionen med ursprung i Argentina och Indonesien. Efter att klagomålet återkallats genom skrivelse av den 7 oktober 2013 avslutades förfarandet, utan att slutgiltig tull infördes, genom kommissionens förordning (EU) nr 1198/2013 av den 25 november 2013 om avslutande av antisubventionsförfarandet beträffande import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien och om upphävande av förordning (EU) nr 330/2013 om registrering av sådan import (EUT L 315, 2013, s. 67).

17

Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 17 februari 2014.

18

Rådet inkom med sitt svaromål den 2 juni 2014. Sökanden inkom med repliken den 6 augusti 2014 och rådet inkom med sin duplik den 21 oktober 2014.

19

Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 13 maj och den 2 juni 2014 ansökte kommissionen och EBB om att få intervenera i detta mål till stöd för rådets yrkanden. Ordföranden på tribunalens nionde avdelning biföll ansökningarna den 17 juli och den 22 september 2014. Intervenienterna inkom med sina inlagor, och övriga parter yttrade sig över dessa inlagor inom föreskrivna tidsfrister.

20

På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (nionde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.

21

Den 30 september 2015 beslutade tribunalen att förena målen T‑112/14, Molinos Río de la Plata/rådet, T‑113/14, Oleaginosa Moreno Hermanos/rådet, T‑114/14, Vicentin/rådet, T‑115/14, Aceitera General Deheza/rådet, T‑116/14, Bunge Argentina/rådet, T‑117/14, Cargill/rådet, T‑118/14, LDC Argentina/rådet, och T‑119/14, Carbio/rådet vad gäller den muntliga delen av förfarandet. Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 28 oktober 2015.

22

Som en åtgärd för processledning begärde tribunalen (nionde avdelningen) upplysningar av parterna och uppmanade dem att yttra sig avseende de övriga parternas svar.

23

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

24

Rådet har, med stöd av kommissionen och EEB, yrkat att tribunalen ska

25

Utan att ha gjort en formell invändning om rättegångshinder enligt artikel 114 i tribunalens rättegångsregler från år 1991 har rådet bestritt att talan kan upptas till sakprövning. I sak har rådet gjort gällande att sökanden inte har någon rätt att väcka talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Eftersom sökanden inte ingår i urvalet (se ovan punkt 5), har den inte identifierats tillräckligt i den angripna förordningen då den där enbart angetts bland ”[a]ndra samarbetsvilliga företag” och beräkningen av dumpningen har inte gjorts på grundval av uppgifter om dess verksamhet. Sökanden har enbart deltagit i det administrativa förfarandet indirekt och inte i tillräcklig utsträckning för att styrka dess individuella intresse. Sökanden har inte heller visat att den är personligen berörd av den angripna förordningen på grund av vissa utmärkande egenskaper som sökanden har och som utmärker den i förhållande till andra personer.

26

Tribunalen konstaterar inledningsvis att enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer, på de villkor som anges i första och andra styckena, väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.

27

Tribunalen anser att det i förevarande fall är lämpligt att först pröva om sökanden är direkt och personligen berörd av den angripna förordningen i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

28

Rådet har inte bestritt att företaget är direkt berört av den angripna förordningen. Medlemsstaternas tullmyndigheter har nämligen inte något utrymme för eget skön, utan är skyldiga att ta ut de genom den angripna förordningen utvidgade tullarna.

29

Beträffande frågan om sökanden är personligen berörd erinrar tribunalen om att det av fast rättspraxis framgår att fysiska eller juridiska personer endast kan göra gällande att de är personligen berörda om beslutet påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt (dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 197, 223).

30

Tribunalen påpekar i detta sammanhang att det i artikel 1 i den angripna förordningen föreskrivs en slutgiltig individuell antidumpningstull som uppgår till 237,05 euro per ton för sökanden, varvid sökanden nämns uttryckligen.

31

Tvärtemot vad rådet har hävdat räcker denna omständighet för att kunna dra slutsatsen att sökanden är personligen berörd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2001, Nachi Europe, C‑239/99, EU:C:2001:101, punkt 22).

32

Rådets invändning om att talan inte kan tas upp till sakprövning kan inte godtas, eftersom sökanden är direkt och personligen berörd av den angripna förordningen.

33

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat tre grunder.

34

Syftet med den första och den andra grunden är att ifrågasätta det förhållandet att rådet underlåtit att beakta kostnaderna för de viktigaste insatsråvarorna i bokföringen för de argentinska tillverkande exportörer som granskats till följd av den snedvridning av priset på nämnda råvaror som det differentierade exportskattesystemet medfört och ersatt det med referenspriset. Med den första grunden har sökanden gjort gällande att förfarandet inte är förenligt med artikel 2.5 första och andra stycket i grundförordningen. Med den andra grunden har sökanden gjort gällande att förfarandet inte är förenligt med avtalet om genomförande av artikel VI i GATT (EGT L 336, 1994, s. 103).

35

Den tredje grunden avser att rådet åsidosatte artikel 3.7 i grundförordningen genom att slå fast att det fanns ett orsakssamband mellan import på biodiesel med ursprung i Argentina och som var föremål för undersökningen och den skada som orsakats för unionsindustrin.

36

Med den första grunden har sökanden gjort gällande att rådet åsidosatte artikel 2.5 i grundförordningen genom att inte beakta de faktiska kostnader som berörda tillverkare i Argentina hade för de viktigaste råvarorna av den anledningen att priserna på nämnda råvaror som angavs i bokföringen för de argentinska tillverkande exportörer som granskats, var artificiellt låga. I Argentina reglerades inte priserna på de viktigaste råvarorna. De fastställdes fritt av tillverkarna och var inte lägre än priserna på de råvaror som således på export. Det förfarande som rådet och kommissionen antagit (nedan gemensamt kallade institutionerna) för att fastställa kostnaden för dessa råvaror medför att exportskatten ska läggas till de argentinska priser som anges i nämnda bokföring. Även om de inhemska priserna på dessa råvaror har snedvridits av det differentierade exportskattesystemet har institutionerna inte visat att bokföringen inte rimligen återseglade deras kostnader och att dessa priser därför inte behövde beaktas enligt artikel 2.5 i grundförordningen.

37

Rådet har med stöd av kommissionen och EEB gjort gällande att tillämpningen av artikel 2.5 i grundförordningen i förevarande fall grundar sig på den omständigheten att försäljning av de viktigaste råvarorna på den argentinska marknaden inte skedde vid normal handel. Det differentierade exportskattesystemet medförde en snedvridning av tillverkningskostnaderna för tillverkare av biodiesel i Argentina, vilket har styrkts genom en avsevärd åtskillnad mellan det inhemska priset och det internationella priset vilket kräver en justering. Om kostnaderna i samband med tillverkningen av den undersökta produkten inte på ett rimligt sätt återspeglas i bokföringen för de argentinska tillverkande exportörer som granskats kan de inte ligga till grund för beräkningen av normalvärdet. Den omständigheten att priserna har reglerats utgör enbart ett skäl som med hänsyn till undersökningen kan motivera att kostnaderna inte på ett rimligt sätt återspeglas i bokföringen. De uppgifter som institutionerna beaktat, nämligen referenspriset för sojabönor under undersökningsperioden som återspeglar den internationella prisnivån, är en tillförlitlig källa.

38

Tribunalen framhåller i förevarande fall att institutionerna i den angripna förordningen vid fastställandet av normalvärdet för den likadana produkten inte har fastställt tillverkningskostnaderna för de viktigaste råvarorna på grundval av priserna på dessa som återspeglas i de granskade företagens bokföring, utan har, såsom bland annat framgår av skäl 29 och följande skäl i nämnda förordning, underlåtit att beakta dessa priser och ersatt dem med referenspriset på grundval av artikel 2.5 i grundförordningen.

39

I detta avseende erinrar tribunalen inledningsvis om att det i artikel 2.3 i grundförordningen anges att om försäljning av den likadana produkten vid normal handel inte förekommer eller är otillräcklig, eller om försäljningen på grund av den särskilda marknadssituationen inte möjliggör någon riktig jämförelse, ska normalvärdet för den likadana produkten beräknas på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet, jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, eller på grundval av exportpriserna vid försäljning vid normal handel till ett lämpligt tredjeland, förutsatt att dessa priser är representativa. I samma bestämmelse anges att en särskild marknadssituation för den berörda produkten kan anses förekomma på det sätt som avses i första stycket bland annat när priserna är onaturligt låga, när det förekommer omfattande byteshandel eller när icke-kommersiella förädlingsförfaranden förekommer.

40

Vidare följer av artikel 2.5 första stycket i grundförordningen att om normalvärdet för den liknande produkten beräknas i enlighet med artikel 2.3 i nämnda förordning ska tillverkningskostnaderna normalt beräknas på grundval av bokföringen för den part som är föremål för undersökningen, under förutsättning att bokföringen överensstämmer med det berörda landets allmänt erkända bokföringsprinciper och att det visas att den på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten.

41

I artikel 2.5 andra stycket i grundförordningen anges att om kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten inte på ett rimligt sätt återspeglas i den berörda partens bokföring, ska dessa kostnader justeras eller fastställas på grundval av kostnaderna för andra tillverkare eller exportörer i samma land eller, om sådana uppgifter inte finns tillgängliga eller inte kan användas, på någon annan skälig grund, inbegripet uppgifter från andra representativa marknader.

42

Syftet med det första och andra stycket i artikel 2.5 i grundförordningen är att säkerställa att kostnaderna för tillverkning och försäljning av den liknande produkten som beaktas vid beräkningen av normalvärdet för produkten återspeglar de kostnader som en tillverkare har på exportlandets hemmamarknad.

43

Dessutom framgår av artikel 2.5 första stycket i grundförordningen att bokföringen för den part som är föremål för undersökningen är den främsta källan till information för att fastställa tillverkningskostnaderna för den liknande produkten och att uppgifter i nämnda bokföring i allmänhet används och att de undantagsvis anpassas eller ersätts av en annan rimlig grund.

44

Med hänsyn till principen att en avvikelse eller ett undantag från en huvudregel ska tolkas restriktivt (se dom av den 19 september 2013, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet, C‑15/12 P, EU:C:2013:572, punkt 17 och där angiven rättspraxis), anser tribunalen, i likhet med sökanden, att undantagsbestämmelsen i artikel 2.5 i grundförordningen ska tolkas restriktivt.

45

I förevarande fall har sökanden, utan att ifrågasätta de skäl av vilka institutionerna beräknade normalvärdet för den liknade produkten i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, invänt mot tillämpningen av artikel 2.5 i grundförordningen på grundval av vilken institutionerna vid nämnda beräkning inte grundade sig på det pris på de viktigaste råvarorna som anges i de granskade företagens bokföring.

46

I den angripna förordningen har institutionerna inte gjort gällande att bokföringen för de argentinska tillverkande exportörer som granskats, det vill säga för sökanden, inte var förenlig med de bokföringsprinciper som i allmänhet godtas i Argentina. De har däremot gjort gällande att nämnda bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna för de viktigaste råvarorna.

47

Såsom framgår av skälen 29–42 i den angripna förordningen ansåg institutionerna att det differentierade exportskattesystemet genom att föreskriva olika exportskatter för de viktigaste råvarorna och biodiesel medförde en snedvridning av priserna för nämnda råvaror, eftersom nämnda system medförde att priserna på den argentinska marknaden pressades ner till en artificiellt låg nivå.

48

Institutionerna hänvisade till domen av den 7 februari 2013, Acron och Dorogobuzh/rådet (T‑235/08, ej publicerad, EU:T:2013:65), och slog i skäl 31 i den angripna förordningen fast att när priserna på de viktigaste råvarorna regleras så att de blir artificiellt låga på den inhemska marknaden, går det att förutsätta att kostnaderna för att tillverka den berörda produkten är snedvridna. Under dessa förhållanden kan uppgifterna i bokföringen för de argentinska tillverkande exportörer som granskats inte betraktas som rimliga och de bör följaktligen justeras.

49

I punkt 44 i domen av den 7 februari 2013, Acron och Dorogobuzh/rådet (T‑235/08, ej publicerad, EU:T:2013:65), fann tribunalen att med hänsyn till att naturgas enligt den ryska lagstiftningen nödvändigtvis tillhandahölls berörda tillverkande exportörer till ett mycket lågt pris, påverkades kostnaden för att tillverka den berörda produkten av en snedvridning av den ryska hemmamarknaden vad beträffar gaspriset eftersom detta pris inte var ett resultat av marknadskrafternas verkningar. Tribunalen ansåg således att institutionerna fick dra slutsatsen att någon av posterna i bokföringen för sökandena i domen i målet inte kunde anses vara rimlig och att den posten därför fick justeras med användning av andra källor på marknaden som de ansåg vara mer representativa.

50

Såsom sökanden helt riktigt påpekat framgår emellertid, till skillnad från situationen i det mål som gav upphov till dom av den 7 februari 2013, Acron och Dorogobuzh/rådet (T‑235/08, ej publicerad, EU:T:2013:65), inte av handlingarna i målet att priset på de viktigaste råvarorna direkt reglerades i Argentina. Det differentierade exportskattesystem som institutionerna avser innehåller enbart exportskatter med olika skattesatser för de viktigaste insatsråvarorna och biodiesel.

51

Den omständigheten att det differentierade exportskattesystemet inte direkt reglerar priset för de viktigaste insatsråvarorna i Argentina innebär emellertid inte i sig att undantaget i artikel 2.5 i grundförordningen inte kan tillämpas.

52

Det ska i likhet med vad institutionerna har påpekat, erinras om att den bestämmelse som motsvarar andra stycket i artikel 2.5 i grundförordningen infördes i den tidigare gällande grundförordningen, nämligen i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), genom rådets förordning (EG) nr 1972/2002 av den 5 november 2002, om ändring av förordning nr 384/96 (EGT L 305, 2002, s. 1).

53

Av skäl 4 i förordning nr 1972/2002 framgår att syftet med att införa motsvarande bestämmelse i artikel 2.5 andra stycket i grundförordningen var att ge viss vägledning i vad som måste göras för det fall att bokföringen inte på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten, i synnerhet i situationer där försäljningen av den likadana produkten på grund av en särskild marknadssituation inte möjliggör en riktig jämförelse. Under sådana omständigheter bör uppgifterna, enligt det ovannämnda skälet, erhållas från källor som inte påverkas av ”sådana snedvridningar.”

54

I skäl 4 i förordning nr 1972/2002 föreskrivs således en möjlighet att tillämpa artikel 2.5 i grundförordningen bland annat i det fall där försäljningen av den likadana produkten inte möjliggör någon riktig jämförelse på grund av snedvridning. Detta innebär även att en sådan situation bland annat kan uppkomma när en särskild marknadssituation förekommer, såsom den som anges i artikel 2.3 andra stycket i grundförordningen och som avser artificiellt låga priser på den berörda produkten, utan att en sådan situation begränsas till sådana fall där priserna på den liknande produkten eller på de viktigaste råvarorna för dessa produkter har reglerats direkt av exportstaten.

55

Det kan däremot inte rimligen anses att varje åtgärd som vidtas av myndigheterna i exportstaten och som kan påverka priserna på de viktigaste råvarorna och därigenom priset på den berörda produkten, kan utgöra grund för en snedvridning som gör det möjligt att vid beräkningen av normalvärdet för den liknande produkten underlåta att beakta de priser som anges i bokföringen för den part som är föremål för undersökningen. Om, såsom sökanden anfört, varje åtgärd som vidtas av myndigheterna i exportstaten som kan påverka priserna på råvarorna, även minimalt, skulle kunna beaktas, riskerar den princip som fastställs i artikel 2.5 första stycket i grundförordningen, enligt vilken nämnda bokföring är den främsta källan för information för att fastställa tillverkningskostnaderna för den liknande produkten, att fråntas sin ändamålsenliga verkan.

56

En åtgärd som vidtas av myndigheterna i exportstaten får således enbart föranleda institutionerna att vid beräkningen av normalvärdet för den liknande produkten underlåta att beakta det pris på insatsråvaror som anges i bokföringen för de parter som är föremål för undersökningen när det medför en betydande snedvridning av priset på nämnda råvaror. En annan tolkning av undantaget i artikel 2.5 i grundförordningen som i ett sådant fall som det förevarande skulle göra det möjligt att ersätta dessa uppgifter med ett belopp som fastställs på grundval av en annan rimlig grund kunde på ett oproportionerligt sätt strida mot principen enligt vilken nämnda bokföring är den främsta källan för information för att fastställa tillverkningskostnaderna för nämnda produkt.

57

Vad dessutom gäller bevisbördan för att det finns omständigheter som motiverar en tillämpning av artikel 2.5 första stycket i grundförordningen anser tribunalen att det ankommer på institutionerna att grunda sin bedömning att det är nödvändigt att underlåta att beakta de tillverkningskostnader som anges i bokföringen för den part som är föremål för undersökningen och att ersätta dessa med ett annat pris som anses vara rimligt, på bevisning eller i vart fall indicier som möjliggör att fastställa att det föreligger en faktor på grundval av vilken justering kan ske (se, analogt, dom av den 10 mars 2009, Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP/rådet, T‑249/06, EU:T:2009:62, punkt 180 och där angiven rättspraxis).

58

Med hänsyn till den omständigheten att tillverkningskostnaderna för nämnda produkt som anges i bokföringen för de parter som är föremål för undersökningen inte ska beaktas vid beräkningen av normalvärdet för den liknande produkten omfattas av en undantagsbestämmelse (se ovan punkt 44), ska institutionerna när den snedvridning som de gjort gällande inte är en direkt följd av den statliga åtgärd som ligger till grund för denna, såsom i det mål som gav upphov till domen av den 7 februari 2013, Acron och Dorogobuzh/rådet (T‑235/08, ej publicerad, EU:T:2013:65), utan följden av de verkningar som nämnda åtgärd förväntas medföra på marknaden, säkerställa att de belyser funktionen på den berörda marknaden och visar de konkreta verkningar som åtgärden har på denna, utan att härvidlag grunda sig på rena antaganden.

59

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska det prövas om unionens institutioner har styrkt att villkoren för att vid beräkningen av normalvärdet för den liknande produkten underlåta att beakta priserna på de viktigaste insatsråvarorna som anges i bokföringen för de argentinska tillverkande exportörerna som är föremål för undersökning har uppfyllts i förevarande fall.

60

Vad för det första avser den åtgärd som vidtagits av myndigheterna i Argentina och som fastställts ligga till grund för snedvridningen av priserna på de viktigaste råvarorna rör det sig, såsom bland annat anges i skäl 29 i den angripna förordningen, om det differentierade exportskattesystemet, eftersom det innehåller olika skattesatser för de viktigaste råvarorna och biodiesel. Av skäl 35 i nämnda förordning framgår att under undersökningsperioden omfattades export av biodiesel av en nominell skattesats på 20 procent, med en effektiv skatt på 14,58 procent, medan exportskatten på sojabönor och sojabönolja under samma period låg på 35 procent respektive 32 procent.

61

För det andra har rådet, vad gäller verkningarna av det differentierade exportskattesystemet, i punkt 30 i den angripna förordningen, bland annat anfört att det av en ytterligare undersökning framgick att nämnda system medförde att priserna på de viktigaste insatsråvarorna pressades ner på den argentinska marknaden, vilken etablerades på en artificiellt låg nivå.

62

Även om rådet i detta sammanhang i skäl 68 i den angripna förordningen, vad gäller verkningarna av det differentierade exportskattesystem som användes i Indonesien, anförde att ovannämnda system begränsade möjligheten att exportera råvaror, eftersom större mängder av nämnda varor var tillgängliga på hemmamarknaden och pressade ner priserna på dessa på nämnda marknad, ska det konstateras att det i nämnda förordning inte har fastställts i vilken omfattning systemet, i den del den innehöll olika exportskattessatser för de viktigaste insatsråvarorna och biodiesel, medförde en betydande snedvridning av priset på dessa råvaror på den argentinska marknaden.

63

I skäl 37 i den angripna förordningen konstaterade rådet att de inhemska priserna och de internationella priserna på de viktigaste insatsråvarorna följer samma trender och att skillnaden mellan priserna utgjordes av exportskatten på produkten. I skäl 38 anförde rådet att de inhemska priserna på de viktigaste råvarorna som används av tillverkare av biodiesel i Argentina var artificiellt lägre än de internationella priserna till följd av den snedvridning som orsakas av exportskattesystemet. Eftersom rådet enbart har anfört att skillnaden mellan de inhemska och de internationella priserna på de viktigaste råvarorna huvudsakligen utgjordes av exportskatten på de sistnämnda, har det inte visat vilka verkningar skillnaden mellan skattesatserna på dessa råvaror och skattesatsen på biodiesel kunnat ha på priserna på råvarorna på den argentinska marknaden. Av konstaterandet i skäl 37 i förordningen är det på sin höjd möjligt att dra slutsatser avseende vissa verkningar som införandet av en exportskatt kunnat ha på priserna på de viktigaste råvarorna, men det möjliggör inte att dra slutsatser om de verkningar som skillnaden mellan skattesatsen på dessa råvaror och skattesatsen på biodiesel kunnat ha på priserna på nämnda råvaror på marknaden i fråga.

64

Av rådets angivelser i skälen 39 och 42 i den angripna förordningen att priset på de viktigaste råvarorna som anges i bokföringen för de berörda företagen har ersatts med de priser till vilka de berörda företagen hade köpt in de viktigaste råvarorna på hemmamarknaden om någon snedvridning inte hade förekommit, det vill säga referenspriset, är det inte heller möjligt att dra slutsatser vad gäller de verkningar som skillnaden mellan exportskattesatsen för råvaror och exportskattesatsen för biodiesel kunnat ha på priserna på de viktigaste råvarorna på nämnda marknad. I den mån dessa skäl ska förstås som ett konstaterande från rådets sida att priserna på de viktigaste råvarorna på marknaden i avsaknad av en sådan skillnad vad beträffar skattesatserna skulle ha varit identiska med referenspriset räcker det att anföra att detta varken har visats i den angripna förordningen eller under förfarandet vid tribunalen.

65

Vad beträffar de ekonomiska studier som unionens institutioner har åberopat i förfarandet vid tribunalen kan påpekas att slutsatsen visserligen kan dras därav att exportskatter leder till att exportpriset på den produkt som omfattas av skatten ökar i förhållande till priset på produkten på hemmamarknaden, till att exportvolymen av nämnda produkt minskar och till att priset på produkten pressas ner på hemmamarknaden. Härav kan även slutsatsen dras att exportskattesystem inom ramen för vilken en högre skatt föreskrivs för de viktigaste råvarorna än för produkter på en marknad i efterföljande led medför att inhemska industrier i efterföljande led skyddas och gynnas genom att en tillräcklig mängd råvaror tillhandahålls till förmånliga priser.

66

Det kan emellertid konstateras att inom ramen för dessa undersökningar har endast de verkningar som exportskatter har på priset på de viktigaste insatsråvarorna analyserats, men inte de verkningar som de olika exportskattesatserna för de viktigaste råvarorna och biodiesel har.

67

Institutionerna har således enbart förklarat förhållandet mellan de internationella priserna och de inhemska priserna på de viktigaste råvarorna och lämnat upplysningar om hur exportskatten inverkar på tillgången till råvarorna på hemmamarknaden och på deras priser, utan att emellertid konkret visa vilken inverkan det differentierade exportskattesystemet i sig kunnat ha på inhemska priserna på de viktigaste råvarorna och i vilken omfattning dessa verkningar skiljer sig från verkningarna i ett skattesystem som inte innehåller olika exportskattesatser för de viktigaste råvarorna och biodiesel.

68

Tribunalen anser följaktligen att institutionerna inte har styrkt att det föreligger en betydande snedvridning av priset på de viktigaste insatsråvarorna i Argentina som kunde tillskrivas det differentierade exportskattesystemet, eftersom det innehöll olika exportskattesatser för de viktigaste råvarorna och biodiesel. Institutionerna har följaktligen åsidosatt artikel 2.5 i grundförordningen genom att anse att priset på dessa råvaror inte återspeglas på ett rimligt sätt i den bokföringen hos de argentinska tillverkande exportörer som undersökts och genom att underlåta att beakta dessa.

69

Tvärtemot vad unionens institutioner anfört utgör inte den omständigheten att de har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på den gemensamma handelspolitikens område, särskilt vid komplicerade ekonomiska bedömningar när det gäller handelspolitiska skyddsåtgärder och att unionsdomstolens prövning i detta avseende är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk, hinder mot denna slutsats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 september 2002, Since Hardware (Guangzhou)/rådet, T‑156/11, EU:T:2012:431, punkterna 134–136 och där angiven rättspraxis).

70

En prövning av tribunalen som begränsar sig till att klargöra huruvida de omständigheter som institutionerna grundar sina konstateranden på kan stödja deras slutsatser inkräktar inte på det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över på området för handelspolitik (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 68).

71

Tribunalen har i förevarande fall emellertid enbart prövat om institutionerna har visat att villkoren för att vid beräkningen av normalvärdet för den liknande produkten underlåta att beakta de kostnader för tillverkning och försäljning av nämnda produkt som återspeglas i bokföringen för de argentinska tillverkande exportörerna är uppfyllda enligt bestämmelsen i artikel 2.5 i grundförordningen.

72

Talan ska således vinna bifall såvitt avser den första grunden.

73

Det ska vidare prövas i vilken omfattning det fel som konstaterats motiverar en ogiltigförklaring av den angripna förordningen i den del som avser sökanden.

74

Tvärtemot vad rådet anfört är det under sådana omständigheter som dem i förevarande mål inte möjligt att ogiltigförklara en del av artikel 1 i den angripna förordningen enbart med avseende på det fel som konstaterats avseende metoden för beräkning av antidumpningstullen.

75

Enligt fast rättspraxis är en ogiltigförklaring av en del av en unionsrättsakt endast möjlig under förutsättning att denna del kan skiljas från rättsakten i övrigt. Detta krav på avskiljbarhet är inte uppfyllt när rättsaktens kärninnehåll skulle ändras om en del av den ogiltigförklarades (dom av den 10 december 2002, kommissionen/rådet, C‑29/99, EU:C:2002:734, punkterna 45 och 46).

76

Såsom anförts inom ramen för prövningen av den första grunden grundas institutionernas beräkning av normalvärdet för den liknande produkten på felaktiga överväganden. Eftersom normalvärdet är ett väsentligt villkor för att fastställa den tillämpliga antidumpningstullen kan artikel 1 i den angripna förordningen inte bibehållas i den del det däri föreskrivs en individuell antidumpningstull för sökanden.

77

Mot bakgrund av det inbördes förhållandet mellan den slutgiltiga antidumpningstullen och den preliminära antidumpningstullen som föreskrivs i artikel 10.2 och 10.3 i grundförordningen, ska även artikel 2 i den angripna förordningen ogiltigförklaras i den del som avser sökanden, eftersom det i denna bestämmelse föreskrivs att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av en provisorisk tull slutgiltigt tas ut.

78

Följaktligen ska den angripna förordningen ogiltigförklaras i den del som avser sökanden. Härvid krävs inte att den andra och den tredje grunden prövas.

79

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom rådet har tappat målet ska det förpliktas bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader i enlighet med sökandens yrkande.

80

Enligt artikel 138.1 och 138.3 i rättegångsreglerna ska kommissionen och EBB bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (nionde avdelningen)

följande: