Mål T‑76/14

Morningstar, Inc.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens — Missbruk av dominerande ställning — Världsmarknaden för konsoliderad datainmatning i realtid — Beslut genom vilket åtaganden som föreslagits av ett företag i dominerande ställning görs bindande — Artikel 9 i förordning (EG) nr 1/2003”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 15 september 2016

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Bedömningskriterier – Kommissionsbeslut genom vilket åtaganden som föreslagits av ett företag inom ramen för ett förfarande för bedömning av om det föreligger en dominerande ställning görs bindande – Företag som utgör en potentiell konkurrent, vilket riskerar att på ett märkbart sätt drabbas negativt på grund av dessa åtaganden och vilket har deltagit aktivt i det administrativa förfarandet – Upptagande till prövning

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 9.1)

2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Upphörande av överträdelser – Kommissionens behörighet – Åtaganden – Utrymme för skönsmässig bedömning – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Domstolsprövning – Räckvidd

   (Rådets förordning nr 1/2003, artikel 9)

3. Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Utvidgning av en tidigare åberopad grund – Gränser

   (Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)

4. Konkurrens – Administrativt förfarande – Upphörande av överträdelser – Beslut av kommissionen som gör åtaganden bindande i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1/2003 – Uppenbart oriktig bedömning – Föreligger inte

   (Artikel 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 9)

5. Konkurrens – Administrativt förfarande – Upphörande av överträdelser – Beslut av kommissionen som gör åtaganden bindande i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1/2003 – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Åsidosättande föreligger inte

   (Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 9)

1.  Även om enbart det förhållandet att ett företag deltar i det administrativa förfarandet som leder till ett beslut om att göra åtaganden bindande i enlighet med artikel 9.1 i förordning nr 1/2003, när sådana åtaganden har föreslagits av ett företag som är föremål för ett förfarande med tillämpning av artikel 102 FEUF och artikel 54 i avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), inte i sig är tillräckligt för att en sökande ska anses vara personligen berörd av beslutet om att göra dessa åtaganden bindande, kvarstår dock att sökandens aktiva deltagande i det administrativa förfarandet utgör en omständighet som beaktas i rättspraxis på konkurrensområdet, inklusive på det mer specifika området för åtaganden enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003, när det i samverkan med andra specifika omständigheter ska avgöras om talan kan upptas till sakprövning. En sådan specifik omständighet kan utgöras av att sökandens ställning på den relevanta marknaden påverkas. Det är bland annat fallet när sökanden är verksam på en marknad som kännetecknas av ett begränsat antal konkurrenter och på vilken det företag som har gjort åtagandena har en dominerande ställning. I ett sådant fall kan restriktiva åtgärder från det dominerande företagets sida, såsom de åtgärder som var föremål för kommissionens preliminära bedömning, ha märkbara negativa verkningar på sökandens verksamhet.

   (se punkterna 30, 31, 34 och 35)

2.  Inom ramen för den mekanism som införts genom artikel 9 i förordning nr 1/2003, förfogar kommissionen över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar att göra ett förslag till åtaganden bindande eller att inte godta ett sådant förslag som gjorts i syfte att undanröja de betänkligheter angående en eventuell dominerande ställning som kommissionen framfört under den preliminära bedömningen. Eftersom kommissionen ska göra en bedömning som kräver att många komplicerade ekonomiska faktorer beaktas, exempelvis en ingående analys i syfte att fastställa huruvida de åtaganden som det berörda företaget har erbjudit är adekvata, åtnjuter den vidare ett utrymme för skönsmässig bedömning som tribunalen ska ta hänsyn till vid utövandet av sin kontroll. Härav följer att unionsdomstolen inom ramen för sin begränsade prövning av komplicerade ekonomiska omständigheter, inte kan ersätta kommissionens bedömning med sin egen.

   När det gäller åtagandenas proportionalitet, består det test som kommissionen ska utföra inom ramen för ett förfarande enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003 i att kontrollera huruvida åtagandena i fråga är tillräckliga och på ett adekvat sätt kan undanröja dess betänkligheter med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet, det vill säga hur allvarliga och omfattande betänkligheterna är samt tredje parters intressen. Unionsdomstolens prövning är begränsad till att, med tillämpning av angivna principer, kontrollera huruvida den bedömning som kommissionen har utfört är uppenbart oriktig.

   Det förhållandet att även andra åtaganden hade kunnat godtas, och att de till och med hade kunnat vara fördelaktigare för konkurrensen, kan inte leda till att det beslut genom vilket kommissionen gjorde åtagandena bindande ogiltigförklaras, eftersom kommissionen rimligen kunde finna att de åtaganden som återges i detta beslut gjorde det möjligt att undanröja betänkligheter som väckts i den preliminära bedömningen.

   (se punkterna 40, 41, 45, 46, 56, 58, 59, 78 och 84–88)

3.  Se domen.

   (se punkterna 53 och 54)

4.  Kommissionen gör sig inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den gjorde bedömningen att de betänkligheter som den haft beträffande ett eventuellt missbruk av dominerande ställning kan undanröjas genom att kräva att det företag som har en dominerande ställning på världsmarknaden för konsoliderad datainmatning i realtid ska anta beteendereglerande åtgärder gentemot företagets kunder och tredje parter och inte gentemot dess konkurrenter och att detta skulle ske genom att kunderna till detta företag erbjuds olika valmöjligheter när det gäller leverantörsbyte, oavsett om det är innanför eller utanför deras infrastrukturer. Genom att godta åtagandena anser kommissionen att det för att undanröja de betänkligheter som den tagit upp inte var nödvändigt att inbegripa företagets konkurrenter i de licensvillkor som erbjuds kunder och tredjepartsutvecklare.

   När det gäller frågan vem som ska bära bördan av och kostnaden för de ändringar för kunderna som följer av de åtaganden som åvilar det företag som befinner sig i en dominerande ställning, har kommissionen inte heller gjort någon felaktig rättstillämpning när åtagandena möjliggör, till följd av det dominerande företagets förbättrade erbjudande till sina kunder, en verklig förbättring för dessa kunder som inte längre behöver konfronteras med avskräckande kostnader inför ett leverantörsbyte. Detsamma gäller kommissionens konstaterande att samarbetet mellan leverantörer av konsoliderad datainmatning i realtid och tredjepartsutvecklare kan medföra stordriftsfördelar. Dessa fördelar kan innebära att kostnaderna för byte av leverantör sänks, vilket skulle kunna utgöra ett ytterligare incitament för kunderna, inklusive de av mindre storlek, att byta leverantör.

   (se punkterna 62, 63, 67 och 69)

5.  Vad beträffar beslut genom vilka åtaganden görs bindande, vilka antagits i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1/2003 och vilka syftar till att undanröja de betänkligheter som kommissionen har beträffande en eventuell dominerande ställning, fullgör kommissionen sin motiveringsskyldighet genom att redogöra för de faktiska och rättsliga omständigheter som föranlett den att dra slutsatsen att de föreslagna åtagandena på ett adekvat sätt kan undanröja betänkligheter i fråga om konkurrensen som kommissionen har identifierat, så att det inte längre finns anledning för den att agera. Även om kommissionen är skyldig att motivera det beslut som den antar, behöver den däremot inte förklara varför den avstått från att fatta ett annorlunda beslut.

   (se punkterna 97 och 101)