DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 30 juni 2015

Olivier Petsch

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål — Kontraktsanställd — Personal vid daghem och fritidshem — Ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, vilken trädde i kraft den 1 januari 2014 — Förordning nr 1023/2013 — Ökning av arbetstiden — Ytterligare månadsbelopp — Artikel 50 i rättegångsreglerna — Normhierarki — Allmänna genomförandebestämmelser för artikel 110.1 i tjänsteföreskrifterna — Artikel 2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda — Artiklarna 27 och 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”

Saken:

Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a, varvid Olivier Petsch har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara dennes lönebesked för januari 2014 jämte lönebeskeden för påföljande månader, då något ytterligare månadsbelopp inte anges med beaktande av att arbetstiden förlängts från och med den 1 januari 2014.

Avgörande:

Talan ogillas. Olivier Petsch ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

  1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Tydlig och klar framställning av grunderna för talan – Talan vid personaldomstolen

    (Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 50.1 e)

  2. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Arbetsvillkor – Ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkor för övriga anställda, vilken trädde i kraft den 1 januari 2014 – Ökning av arbetstiden utan lönehöjning – Påverkan på det ytterligare månadsbeloppet enligt artikel 2.2 i bilagan till nämnda anställningsvillkor – Föreligger inte

    (Tjänsteföreskrifterna, artikel 55; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 93, och bilagan, artikel 2.2; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1023/2013, skälen 12 och 22)

  3. Tjänstemän – Tjänsteföreskrifter – Allmänna genomförandebestämmelser – Institutionernas behörighet – Gränser

    (Tjänsteföreskrifterna, artikel 110.1; anställningsvillkor för övriga anställda)

  4. Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget – Förhandlingsrätt – Åberopbarhet i förhållandena mellan unionsinstitutionerna och deras personal – Gränser

    (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 27 och 28)

  1.  Syftet med den ändring av artikel 35.1 e i personaldomstolens gamla rättegångsregler som gjordes genom artikel 50.1 e i rättegångsreglerna, i den lydelse som trädde i kraft den 1 oktober 2014, var att förstärka skyldigheten för sökanden att klart ange de rättsliga argumenten för talan, genom att kräva att dessa vilar på en precis angivelse av de rättsliga grunderna, att argumentationen under varje grund endast hänför sig därtill och att varje grund strikt särskils från övriga, detta för att tillvarata intresset hos samtliga rättegångsdeltagare, enskilda, advokater, anställda och domare. Mot denna bakgrund ankommer det inte på personaldomstolen att vidta processledningsåtgärder eller ställa frågor under förhandlingen enbart för att fylla de brister, oklarheter eller redaktionella tvetydigheter som finns i ansökan utifrån artikel 50.1 e i rättegångsreglerna.

    När grunderna inte är strukturerade på det sätt som numera krävs i artikel 50.1 e i rättegångsreglerna får talan inte – då man utifrån de kortfattade uppgifterna, efter att ha undanröjt utvikningar, inskjutna argument och andra tvetydiga, otydliga eller bristfälligt utvecklade anmärkningar, lyckats utröna vilka anmärkningar som sökanden har för avsikt att åberopa – avvisas i sin helhet.

    (se punkterna 21 och 23)

    Hänvisning till

    Personaldomstolen: dom de Pretis Cagnodo och Trampuz de Pretis Cagnodo/kommissionen, F-104/10, EU:F:2013:64, punkt 57

  2.  Med beaktande av skälen 12 och 22, ändrar förordning nr 1023/2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda artikel 55 i tjänsteföreskrifterna på så sätt att det föreskrivs en minsta veckoarbetstid på 40 timmar, samtidigt som någon ändring inte gjorts av artikel 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda, som reglerar grundlönen för kontraktsanställda.

    Genom förordning nr 1023/2013 har lagstiftaren således haft för avsikt att höja minimiveckoarbetstiden till 40 timmar utan lönehöjning, trots att veckoarbetstiden tidigare hade fastställts av tillsättningsmyndigheten vid varje institution till 37 timmar och 30 minuter, mot bakgrund av det utrymme som institutionerna förfogade över med stöd av artikel 55 i tjänsteföreskrifterna, i den lydelse som gällde till och med den 31 december 2013.

    Vad gäller betalning av det ytterligare belopp som avses i artikel 2.2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda, var det inte bara en möjlighet för varje institution att fritt besluta om, utan det var ämnat endast som ett skydd för berördas köpkraft, vilken hädanefter beräknas månatligen från om med ändringen av anställningsvillkoren, som kompensation för en eventuell sänkning av lönen efter att de godtagit ett avtal om kontraktsanställning, och detta med beaktande av det lönebelopp som betalades enligt nationell rätt då anställningsvillkoren ändrades. Unionsbestämmelserna om rätt till finansiella förmåner ska emellertid tolkas restriktivt.

    Med beaktande av ordalydelsen av, syftet med och kontexten bakom den nya artikel 55 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda, finner personaldomstolen således att artikel 2 i bilagan till dessa anställningsvillkor behåller möjligheten för varje institution att betala ett ytterligare månadsbelopp, dock utan att detta belopp kan påverkas av att unionslagstiftaren beslutat att förlänga arbetstiden utan lönekompensation. Lagstiftaren kan – med iakttagande av överordnade rättsregler – när som helst vidta de ändringar av anställningsvillkoren som anses ligga i tjänstens intresse och för framtiden besluta om anställningsvillkor som är mindre förmånliga för tjänstemännen eller övriga anställda.

    (se punkterna 27, 28, 33, 35 och 36)

    Hänvisning till

    Förstainstansrätten: dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, T-58/05, EU:T:2007:218, punkt 86

    Personaldomstolen: dom Dalmasso/kommissionen, F-61/05, EU:F:2008:47, punkt 78; dom Bosman/rådet, F-145/07, EU:F:2008:149, punkterna 32 och 39, och där angiven rättspraxis

  3.  De allmänna genomförandebestämmelser som antas med stöd av artikel 110.1 i tjänsteföreskrifterna är underordnade tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda. I de allmänna genomförandebestämmelserna kan det således inte lagligen fastställas regler som innebär undantag från hierarkiskt överordnade bestämmelser.

    (se punkt 29)

    Hänvisning till

    Förstainstansrätten: dom Ianniello/kommissionen, T-308/04, EU:T:2007:347, punkt 38

    Personaldomstolen: dom Bouillez m.fl./rådet, F-11/11, EU:F:2012:8, punkt 45

  4.  Även om arbetstagares rätt till information och samråd, jämte förhandlingsrätten (artikel 27 respektive artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) kan tillämpas på förhållanden mellan unionsinstitutionerna och deras personal, ankommer det på unionsrätten att reglerar utövandet av dessa rättigheter, i enlighet med vad som föreskrivs i dessa bestämmelser.

    (se punkt 44)

    Hänvisning till

    Domstolen: dom Association de médiation sociale, C-176/12, EU:C:2014:2, punkterna 44–45)

    Tribunalen: beslut Bergallou/parlamentet och rådet, T-22/14, EU:T:2014:954, punkt 33


DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 30 juni 2015

Olivier Petsch

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål — Kontraktsanställd — Personal vid daghem och fritidshem — Ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, vilken trädde i kraft den 1 januari 2014 — Förordning nr 1023/2013 — Ökning av arbetstiden — Ytterligare månadsbelopp — Artikel 50 i rättegångsreglerna — Normhierarki — Allmänna genomförandebestämmelser för artikel 110.1 i tjänsteföreskrifterna — Artikel 2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda — Artiklarna 27 och 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”

Saken:

Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a, varvid Olivier Petsch har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara dennes lönebesked för januari 2014 jämte lönebeskeden för påföljande månader, då något ytterligare månadsbelopp inte anges med beaktande av att arbetstiden förlängts från och med den 1 januari 2014.

Avgörande:

Talan ogillas. Olivier Petsch ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

  1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Tydlig och klar framställning av grunderna för talan – Talan vid personaldomstolen

    (Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 50.1 e)

  2. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Arbetsvillkor – Ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkor för övriga anställda, vilken trädde i kraft den 1 januari 2014 – Ökning av arbetstiden utan lönehöjning – Påverkan på det ytterligare månadsbeloppet enligt artikel 2.2 i bilagan till nämnda anställningsvillkor – Föreligger inte

    (Tjänsteföreskrifterna, artikel 55; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 93, och bilagan, artikel 2.2; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1023/2013, skälen 12 och 22)

  3. Tjänstemän – Tjänsteföreskrifter – Allmänna genomförandebestämmelser – Institutionernas behörighet – Gränser

    (Tjänsteföreskrifterna, artikel 110.1; anställningsvillkor för övriga anställda)

  4. Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget – Förhandlingsrätt – Åberopbarhet i förhållandena mellan unionsinstitutionerna och deras personal – Gränser

    (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 27 och 28)

  1.  Syftet med den ändring av artikel 35.1 e i personaldomstolens gamla rättegångsregler som gjordes genom artikel 50.1 e i rättegångsreglerna, i den lydelse som trädde i kraft den 1 oktober 2014, var att förstärka skyldigheten för sökanden att klart ange de rättsliga argumenten för talan, genom att kräva att dessa vilar på en precis angivelse av de rättsliga grunderna, att argumentationen under varje grund endast hänför sig därtill och att varje grund strikt särskils från övriga, detta för att tillvarata intresset hos samtliga rättegångsdeltagare, enskilda, advokater, anställda och domare. Mot denna bakgrund ankommer det inte på personaldomstolen att vidta processledningsåtgärder eller ställa frågor under förhandlingen enbart för att fylla de brister, oklarheter eller redaktionella tvetydigheter som finns i ansökan utifrån artikel 50.1 e i rättegångsreglerna.

    När grunderna inte är strukturerade på det sätt som numera krävs i artikel 50.1 e i rättegångsreglerna får talan inte – då man utifrån de kortfattade uppgifterna, efter att ha undanröjt utvikningar, inskjutna argument och andra tvetydiga, otydliga eller bristfälligt utvecklade anmärkningar, lyckats utröna vilka anmärkningar som sökanden har för avsikt att åberopa – avvisas i sin helhet.

    (se punkterna 21 och 23)

    Hänvisning till

    Personaldomstolen: dom de Pretis Cagnodo och Trampuz de Pretis Cagnodo/kommissionen, F-104/10, EU:F:2013:64, punkt 57

  2.  Med beaktande av skälen 12 och 22, ändrar förordning nr 1023/2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda artikel 55 i tjänsteföreskrifterna på så sätt att det föreskrivs en minsta veckoarbetstid på 40 timmar, samtidigt som någon ändring inte gjorts av artikel 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda, som reglerar grundlönen för kontraktsanställda.

    Genom förordning nr 1023/2013 har lagstiftaren således haft för avsikt att höja minimiveckoarbetstiden till 40 timmar utan lönehöjning, trots att veckoarbetstiden tidigare hade fastställts av tillsättningsmyndigheten vid varje institution till 37 timmar och 30 minuter, mot bakgrund av det utrymme som institutionerna förfogade över med stöd av artikel 55 i tjänsteföreskrifterna, i den lydelse som gällde till och med den 31 december 2013.

    Vad gäller betalning av det ytterligare belopp som avses i artikel 2.2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda, var det inte bara en möjlighet för varje institution att fritt besluta om, utan det var ämnat endast som ett skydd för berördas köpkraft, vilken hädanefter beräknas månatligen från om med ändringen av anställningsvillkoren, som kompensation för en eventuell sänkning av lönen efter att de godtagit ett avtal om kontraktsanställning, och detta med beaktande av det lönebelopp som betalades enligt nationell rätt då anställningsvillkoren ändrades. Unionsbestämmelserna om rätt till finansiella förmåner ska emellertid tolkas restriktivt.

    Med beaktande av ordalydelsen av, syftet med och kontexten bakom den nya artikel 55 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda, finner personaldomstolen således att artikel 2 i bilagan till dessa anställningsvillkor behåller möjligheten för varje institution att betala ett ytterligare månadsbelopp, dock utan att detta belopp kan påverkas av att unionslagstiftaren beslutat att förlänga arbetstiden utan lönekompensation. Lagstiftaren kan – med iakttagande av överordnade rättsregler – när som helst vidta de ändringar av anställningsvillkoren som anses ligga i tjänstens intresse och för framtiden besluta om anställningsvillkor som är mindre förmånliga för tjänstemännen eller övriga anställda.

    (se punkterna 27, 28, 33, 35 och 36)

    Hänvisning till

    Förstainstansrätten: dom Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, T-58/05, EU:T:2007:218, punkt 86

    Personaldomstolen: dom Dalmasso/kommissionen, F-61/05, EU:F:2008:47, punkt 78; dom Bosman/rådet, F-145/07, EU:F:2008:149, punkterna 32 och 39, och där angiven rättspraxis

  3.  De allmänna genomförandebestämmelser som antas med stöd av artikel 110.1 i tjänsteföreskrifterna är underordnade tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda. I de allmänna genomförandebestämmelserna kan det således inte lagligen fastställas regler som innebär undantag från hierarkiskt överordnade bestämmelser.

    (se punkt 29)

    Hänvisning till

    Förstainstansrätten: dom Ianniello/kommissionen, T-308/04, EU:T:2007:347, punkt 38

    Personaldomstolen: dom Bouillez m.fl./rådet, F-11/11, EU:F:2012:8, punkt 45

  4.  Även om arbetstagares rätt till information och samråd, jämte förhandlingsrätten (artikel 27 respektive artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) kan tillämpas på förhållanden mellan unionsinstitutionerna och deras personal, ankommer det på unionsrätten att reglerar utövandet av dessa rättigheter, i enlighet med vad som föreskrivs i dessa bestämmelser.

    (se punkt 44)

    Hänvisning till

    Domstolen: dom Association de médiation sociale, C-176/12, EU:C:2014:2, punkterna 44–45)

    Tribunalen: beslut Bergallou/parlamentet och rådet, T-22/14, EU:T:2014:954, punkt 33