23.2.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/22


Överklagande ingett den 1 december 2014 av Holcim (Romania) av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 18 september 2014 i mål T-317/12, Holcim (Romania) SA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-556/14 P)

(2015/C 065/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Holcim (Romania) SA (ombud: L. Arnauts, lawyer)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som meddelades av tribunalen (åttonde avdelningen) den 18 september 2014 i mål T-317/12, Holcim (Romania) SA mot Europeiska kommissionen,

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen i mål T-317/12 och vid domstolen i förevarande mål, och

återförvisa målet till tribunalen,

alternativt, bifalla de yrkanden som klaganden framställde vid tribunalen, det vill säga att:

fastställa att Europeiska unionen är ansvarig för Europeiska kommissionens handlande enligt artiklarna 256 FEUF, 268 FEUF och 340 FEUF, vad beträffar den skada som klaganden har åsamkats till följd av stölden av en miljon utsläppsrätter,

förplikta Europeiska unionen att till klaganden utge värdet på de stulna utsläppsrätter som ännu inte har återfåtts vid dagen för den slutliga domen, uppgående till gällande marknadspris vid dagen för stölden, jämte årlig ränta på 8 procent från och med den 16 november 2010,

förplikta Europeiska unionen att preliminärt utge 1 euro till klaganden,

förplikta parterna att komma överens om skadans storlek och/eller förplikta klaganden att styrka den slutgiltiga omfattningen av dess skada, inom tre månader efter mellandomen, och

förklara att domen är verkställbar,

samt i vart fall:

förplikta Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna, och

förklara att domen är verkställbar.

Grunder och huvudargument

I sin förordning nr 2216/2004 av den 21 december 2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (1) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG (2)  (3), har Europeiska kommissionen infört ett standardiserat system med nationella register för att spåra och säkerställa utfärdande, förvärv, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter från Europeiska unionen (utsläppsrätter för ett visst antal växthusgaser inom ramen för internationella avtal om minskning av utsläpp). De nationella registren är kopplade till och övervakade av en central förvaltare vid Europeiska kommissionen (gemensam oberoende transaktionsförteckning).

Flera nationella register i det standardiserade systemet har attackerats av cyberpirater. Den 16 november 2010 fick någon olagligen tillgång till de konton som tillhörde Holcin (Romania). Genom en rad åtgärder vidtagna av obehöriga personer överfördes 1 6 00  000 utsläppsrätter till två utländska konton, varav endast 6 00  000 kunnat återfås tack vara de åtgärder som vidtagits av den rumänska nationella registermyndigheten (NEPA). Det motsvarar en skada om cirka 1 5 0 00  000 euro eftersom Holcim (Romania) – med anledning av kommissionens agerande – inte kunnat återfå återstående stulna utsläppsrätter.

Europeiska kommissionen vägrade att blockera de stulna utsläppsrätterna, trots att varje utsläppsrätt har ett individuellt nummer och lätt kan spåras när som helt inom det standardiserade systemet. Vidare vägrade kommissionen att uppge på vilka konton/i vilka nationella register som utsläppsrätterna finns, vilket hade gjort det möjligt för Holcim att vidta rättsliga åtgärder i berörda medlemsstater. Europeiska kommissionen ålade dessutom de nationella registren att agera på samma sätt, med anledning av skyldigheten att iaktta sekretess.

Tribunalen ogillade den 18 september 2014 klagandens yrkande om skadestånd mot Europeiska unionen som framställts enligt artikel 21 i protokollet om domstolens stadga och artiklarna 256 FEUF, 268 FEUF och 340 FEUF. Klagandens skadeståndsyrkanden hade följande rättsliga grunder:

 

Första grunden: Europeiska unionen är skadeståndsskyldig med anledning av följande olagliga beslut av Europeiska kommissionen:

i.

felaktig tolkning av artikel 10.1 i förordning nr 2216/2004 av den 21 december 2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG,

ii.

åsidosättande av artikel 20 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, och

iii.

åsidosättande av flera allmänna rättsprinciper (proportionalitetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, omsorgsplikten samt rätten till ett effektivt domstolsskydd angående rätten till egendom) genom att kommissionen beslutade att inte röja eller tillåta röjande av var de stulna utsläppsrätterna befann sig inom ramen för det standardiserade systemet med nationella register.

 

Andra grunden: Europeiska unionen är skadeståndsskyldig med anledning av kommissionens olagliga genomförande av artiklarna 19 och 20 i direktiv 2003/87 och förordning 2216/2004 utifrån säkerhet, sekretess och funktion inom det standardiserade systemet med nationella register.

 

Tredje grunden: Europeiska unionen är skadeståndsskyldig med anledning av olagliga åtgärder som påverkat en viss krets av näringsidkare på ett oproportionerligt sätt jämfört med andra (ovanlig skada) och på ett sätt som överskrider gränserna för de ekonomiska risker som hänger samman med verksamheten i den berörda sektorn (särskild skada), utan att de lagstiftningsåtgärder som vållade den påstådda skadan kunnat motiverats av allmänna ekonomiska intressen.


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32).

(2)  Europaparlamentets och rådets beslut 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprookollet (EUT L 49, s. 1).

(3)  EUT L 386, s. 1.