27.10.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 380/2

1.

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (1) av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22) tolkas så, att det utgör en otillbörlig affärsmetod om en konsumentkreditgivare presenterar avtalsvillkoren för konsumenten på ett sådant sätt att denne felaktigt får intrycket av att vara fri att välja en amorteringsgaranti som kompletterande tjänst, medan denne i realiteten otillbörligen påverkar konsumenten att köpa den tjänsten?

2.

Ska direktivet om otillbörliga affärsmetoder tolkas så, att det utgör en otillbörlig affärsmetod om en konsumentkreditgivare presenterar avtalsvillkoren för konsumenten på ett sådant sätt att den angivna kreditkostnaden inte omfattar kostnaden för ovannämnda kompletterande tjänst?

3.

Ska direktivet om otillbörliga affärsmetoder tolkas så, att det utgör en otillbörlig affärsmetod om en konsumentkreditgivare tillämpar ett avsevärt högre pris för en kompletterande tjänst än de faktiska kostnaderna för tjänsten, och är det att betrakta som ett kringgående av skyldigheten att öppet redovisa den faktiska totalkostnaden för en konsumentkredit att inte inkludera priset för den kompletterande tjänsten i den angivna kreditkostnaden?

4.

Ska rådets direktiv 93/13/EEG (2) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att en tjänst i form av en amorteringsgaranti för en konsumentkredit, som består i att konsumenten kan göra sina avbetalningar kontant, är den huvudsakliga prestationen i konsumentkreditavtalet?

5.

Ska rådets direktiv 87/102/EEG (3) av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/7/EG (4) av den 16 februari 1998, tolkas så, att kreditkostnader även innefattar ersättning för kontant avbetalning av krediten, eller en del av den, när ersättningen avsevärt överskrider de nödvändiga kostnaderna för denna kompletterande tjänst, och ska artikel 14 i det direktivet tolkas så, att det är ett kringgående av kravet att ange kreditkostnaden när priset på den kompletterande tjänsten avsevärt överskrider kostnaderna för denna och inte är inkluderat i den angivna kreditkostnaden?

6.

Ska direktiv 93/13 tolkas så, att det för att uppfylla kravet på transparens vad gäller en kompletterande tjänst som medför administrativa avgifter räcker att priset på denna administrativa tjänst (den administrativa avgiften) är tydligt och begripligt, även om innehållet i tjänsten inte specificeras?

7.

Ska artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att enbart den omständigheten att den administrativa avgiften ingår i beräkningen av kreditkostnaden hindrar domstolsprövning av dem i enlighet med direktivet?

8.

Ska direktiv 93/13 tolkas så, att domstolsprövning i enlighet med direktivet hindras av att enbart beloppet avseende den administrativa avgiften anges?

9.

Om fråga 6 besvaras så, att innehållet i den administrativa tjänst för vilken den administrativa avgiften ska betalas anses tillräckligt klart, utgör då den administrativa tjänsten, jämte alla potentiellt medföljande prestationer, den huvudsakliga prestationen i konsumentkreditavtalet?

10.

Ska artikel 4.1 i direktiv 93/13 tolkas så, att vid tillämpningen av direktivet är det bland annat relevant att konsumenten, för den avgift denne betalar för den kompletterande tjänsten, mottar en prestation som inte främst är i dennes utan snarare i kreditgivarens intresse?