22.9.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 329/8 |
Överklagande ingett den 21 juli 2014 av Dunamenti Erőmű Zrt av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 30 april 2014 i mål T-179/09, Dunamenti Erőmű Zrt mot Europeiska kommissionen
(Mål C-357/14 P)
2014/C 329/10
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Dunamenti Erőmű Zrt (ombud: advokaterna J. Philippe, F.-H. Boret och A.-C. Guyon)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva tribunalens dom av den 30 april 2014 i mål T-179/09, i den mån den fastställer kommissionens beslut 2009/609/EG av den 4 juni 2008 om det statliga stöd C 41/05 som Ungern genomfört i form av energiköpsavtal (1) i vilket energiköpsavtalen förklarades vara rättsstridigt statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden, |
— |
döma i saken och ogiltigförklara kommissionens beslut 2009/609/EG av den 4 juni 2008 om det statliga stöd C 41/05 som Ungern genomfört i form av energiköpsavtal, i den mån som energiköpsavtalen i beslutet förklarades vara rättsstridigt statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden, alternativt återförvisa målet till tribunalen, och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet vid tribunalen och i målet vid domstolen. |
Grunder och huvudargument
Klaganden har åberopat fem grunder. Tribunalen ogillade i den överklagade domen klagandens talan om i huvudsak ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2009/609/EG av den 4 juni 2008 om det statliga stöd C 41/05 som Ungern genomfört i form av energiköpsavtal, i den mån som energiköpsavtalen i beslutet hade förklarats vara rättsstridigt statligt stöd som var oförenligt med den gemensamma marknaden, alternativt ogiltigförklaring av artiklarna 2 och 5 i beslutet.
Klaganden har som första grund ifrågasatt tribunalens bedömning att energiköpsavtalen kunde kvalificeras som nytt stöd utan att dessförinnan ha prövat huruvida energiköpsavtalen över huvud taget utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.
Klaganden har som andra grund ifrågasatt tribunalens slutsats att kommissionens uppfattning, att det var tidpunkten för Ungerns anslutning till EU som var den lämpliga referensperioden för kvalificeringen av åtgärder som statligt stöd i enlighet med de kriterier som föreskrivs i artikel 107.1 FEUF, var riktig. Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning när den fann att det i bilaga IV föreskrivs en regel som innebär att det är tiden för Ungerns anslutning till EU som utgör den relevanta perioden vid bedömningen av om en statlig åtgärd utgör statligt stöd. Tribunalen har missuppfattat bilaga IV eftersom det i denna varken föreskrivs eller antyds att bedömningen av huruvida en åtgärd utgör statligt stöd ska göras med utgångspunkt i dagen för anslutningen.
Klaganden har som tredje grund gjort gällande att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning och när den fann att företagen hade gynnats i den mening som avses i artikel 107.1, utan att ta hänsyn till omständigheterna vid tiden för energiköpsavtalens ingående. Tribunalen bedömning att företagen gynnats var felaktig eftersom 1) Magyar Villamos Művek (MVM) hade agerat i egenskap av privat investerare vid ingåendet av energiköpsavtalen vilka utgjorde en förberedande åtgärd för att underlätta Dunamentis privatisering, och 2) även om företagen skulle ha gynnats genom avtalen (vilket klaganden ifrågasätter) skulle ersättning för detta ha betalats genom försäljningen av Dunamenti,
Klaganden har som fjärde grund ifrågasatt tribunalens bedömning av den risk som följer av MVM:s skyldighet att göra minimiköp. Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att härleda förekomsten av en fördel från MVM:s skyldighet att göra minimiköp utan att bevisa förekomsten av en strukturell risk.
Klaganden har som femte grund ifrågasatt tribunalens godkännande av den metod som kommissionen valt för att beräkna stödets storlek. Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning när den godkände denna beräkningsmetod, eftersom den innebar att de belopp som skulle återbetalas bestämdes som skillnaden i inkomst och inte som skillnaden i vinst då denna skillnad kan leda till att själva förekomsten av ett statligt stöd kan ifrågasättas.