8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/9


Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Mannheim (Tyskland) den 19 maj 2014 – Saatgut-Treuhandverwaltungs GmbH mot Firma Gerhard und Jürgen Vogel GbR, Jürgen Vogel och Gerhard Vogel

(Mål C-242/14)

2014/C 303/12

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Mannheim

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Saatgut-Treuhandverwaltungs GmbH

Motpart: Firma Gerhard und Jürgen Vogel GbR, Jürgen Vogel, Gerhard Vogel

Tolkningsfrågor

1)

Är en jordbrukare som inte har slutit något avtal med innehavaren av växtförädlarrätten skyldig att betala rimlig ersättning enligt artikel 94.1 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt vid användning av skördeprodukten från odling av förökningsmaterial från en skyddad sort och att ¬ – om handlandet är avsiktligt eller försumligt – ersätta eventuell ytterligare skada till följd av överträdelsen av växtförädlarrätten enligt artikel 94.2 i 5 f i nämnda förordning även om vederbörande ännu inte har uppfyllt den skyldighet att betala den rimliga ersättning (odlingsavgift) som föreskrivs i artikel 14.3 fjärde strecksatsen i denna förordning jämförd med artikel 5 f i kommissionens förordning (EG) nr 1768/95 av den 24 juli 1995 om införande av genomförandebestämmelser för det undantag i jordbruket som föreskrivs i artikel 14.3 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 när vederbörande faktiskt använder skördeprodukten som utsäde för förökningsändamål?

2)

Om den första frågan ska besvaras så, att jordbrukaren, även efter att faktiskt ha använt skördeprodukten för förökningsändamål som utsäde, fortfarande kan uppfylla sin skyldighet att betala en rimlig odlingsavgift, ska då nämnda bestämmelser tolkas så, att däri föreskrivs en frist inom vilken den jordbrukare som har använt skördeprodukten från odling av förökningsmaterial från en skyddad sort måste uppfylla skyldigheten att betala en rimlig odlingsavgift för att odlingen ska anses vara ”berättigad” i den mening som avses i artikel 94.1 i förordning (EG) nr 2100/94 jämförd med artikel 14 i nämnda förordning?