Mål C‑432/14

O

mot

Bio Philippe Auguste SARL

(begäran om förhandsavgörande från conseil de prud’hommes de Paris)

”Begäran om förhandsavgörande — Socialpolitik — Likabehandlingsprincipen och principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder — Direktiv 2000/78/EG — Likabehandling i arbetslivet — Artikel 2.1 och 2.2 a — Särbehandling på grundval av ålder — Jämförbara situationer — Avgångsvederlag som betalas ut när en visstidsanställning upphör för att kompensera en osäker situation — Omfattar inte ungdomar som arbetar under ferierna”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 1 oktober 2015

1. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Den nationella domstolens behörighet — Fastställande och bedömning av de faktiska omständigheterna i målet — Behovet av en tolkningsfråga och relevansen av de ställda frågorna

   (Artikel 267 FEUF)

2. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Frågor som uppenbarligen saknar relevans, hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar och frågor som saknar samband med saken i det nationella målet — Föreligger inte — Upptagande till sakprövning

   (Artikel 267 FEUF)

3. Fri rörlighet för personer — Arbetstagare — Begrepp — Anställningsförhållande — Utförande av verkligt och faktiskt arbete — Helhetsbedömning av det aktuella anställningsförhållandet

   (Artikel 45 FEUF)

4. Socialpolitik — Likabehandling i arbetslivet — Direktiv 2000/78 — Förbud mot åldersdiskriminering — Nationell lagstiftning enligt vilken det inte betalas ut något avgångsvederlag till ungdomar som ingått avtal om visstidsanställning för en period som omfattas av deras ferier– Tillåtet

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 21; rådets direktiv 2000/78, artikel 2.1)

1.  Se domen.

   (se punkt 17)

2.  Se domen.

   (se punkterna 18–20)

3.  Se domen.

   (se punkterna 24–27)

4.  Principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder, vilken är stadfäst i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och vilken kommer till konkret uttryck i direktiv 2000/78, om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken ett avgångsvederlag, som betalas ut som komplement till lönen vid upphörandet av en visstidsanställning när anställningen inte fortsätter genom en tillsvidareanställning, inte utgår när anställningsavtalet ingås med en ungdom för en period som omfattas av hans eller hennes ferier.

   I förevarande fall har avgångsvederlaget som syfte att kompensera för den osäkra situation som en arbetstagare befinner sig i när anställningsförhållandet inte fortsätter genom en tillsvidareanställning, och ett sådant avgångsvederlag utgår inte till ungdomar som ingått avtal om visstidsanställning för en period som omfattas av deras ferier.

   Den nationella lagstiftaren har följaktligen underförstått men otvetydigt ansett att dessa ungdomar inte befinner sig i en yrkesmässigt osäker situation när deras anställningsavtal upphör.

   Det arbete som på grundval av ett avtal om visstidsanställning utförs av en elev eller en student för en period som omfattas av hans eller hennes ferier kännetecknas nämligen av att det är både tillfälligt och sidoordnat, eftersom eleven eller studenten har för avsikt att fortsätta sin skolgång eller återuppta sina studier efter ferierna.

   Härav följer att den nationella lagstiftaren på intet sätt har överträtt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på det socialpolitiska området genom att anse att situationen för sådana ungdomar inte är jämförbar med situationen för andra kategorier av arbetstagare som har rätt till avgångsvederlag. Skillnaden i behandling mellan dessa båda arbetstagarkategorier kan följaktligen inte anses utgöra diskriminering på grund av ålder.

   (se punkterna 34–37, 39 och 40 samt domslutet)