Mål C‑198/14

Valev Visnapuu

mot

Kihlakunnansyyttäjä

och

Suomen valtio – Tullihallitus

(begäran om förhandsavgörande från Helsingfors hovrätt)

”Begäran om förhandsavgörande — Artiklarna 34 FEUF och 110 FEUF — Direktiv 94/62/EG — Artiklarna 1.1, 7 och 15 — Distansförsäljning och transport av alkoholdrycker från en annan medlemsstat — Punktskatt på vissa dryckesförpackningar — Undantag när förpackningarna ingår i ett pant- och retursystem — Artiklarna 34 FEUF, 36 FEUF och 37 FEUF — Krav på detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker — Detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker — Motivering — Hälsoskydd”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 12 november 2015

1. Miljö — Avfall — Förpackningar och förpackningsavfall — Direktiv 94/62 — Uttömmande harmonisering — Föreligger inte — Frågan huruvida nationell lagstiftning är förenlig med unionsrätten inom samma område ska inte bedömas enbart mot bakgrund av harmoniseringsbestämmelserna, utan även mot bakgrund av primärrätten

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62, artiklarna 1.1, 7 och 15)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter — Interna skatter och avgifter — Begrepp — Punktskatt på vissa dryckesförpackningar — Undantag när förpackningarna ingår i ett pant- och retursystem — Omfattas — Villkor

   (Artiklarna 34 FEUF och 110 FEUF)

3. Bestämmelser om skatter och avgifter — Interna skatter och avgifter — Förbud mot diskriminering mellan importerade varor och liknande inhemska varor — Punktskatt på vissa dryckesförpackningar — Undantag när förpackningarna ingår i ett pant- och retursystem — Tillåtet — Åsidosättande av direktiv 94/62 om förpackningar och förpackningsavfall — Föreligger inte

   (Artikel 110 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62, artiklarna 1.1, 7 och 15)

4. Statliga handelsmonopol — Bestämmelser i fördraget — Tillämpningsområde — Bestämmelser om ett monopol och om dess funktion — Nationellt detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker — Lagstiftning med undantag från detta monopol för personer som innehar ett detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker — Former av tillstånd som kan skiljas från monopolets funktionssätt — Artikel 37 FEUF är inte tillämplig — Bedömning mot bakgrund av artikel 34 FEUF

   (Artiklarna 34 FEUF och 37 FEUF)

5. Statliga handelsmonopol — Artikel 37 FEUF — Syfte — Skyldighet att utforma försäljningsmonopol på ett sådant sätt att all diskriminering av varor från andra medlemsstater är utesluten

   (Artikel 37 FEUF)

6. Fri rörlighet för varor — Kvantitativa restriktioner — Åtgärder med motsvarande verkan — En medlemsstats lagstiftning enligt vilken en säljare som är etablerad i en annan medlemsstat måste ha detaljhandelstillstånd för import av alkoholdrycker som är avsedda för detaljhandelsförsäljning till konsumenter som bor i den första medlemsstaten — Tillåtet — Villkor — Skydd för folkhälsan och den allmänna ordningen — Prövas av den nationella domstolen

   (Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF)

1.  Nationella åtgärder inom ett område där det har skett en fullständig harmonisering på unionsnivå ska bedömas mot bakgrund av harmoniseringsbestämmelserna och inte mot bakgrund av de primärrättsliga bestämmelserna. Det ankommer på domstolen, när den prövar om den harmonisering som skett genom ett visst direktiv är uttömmande, att tolka bestämmelserna med hänsyn tagen inte bara till deras lydelse utan även till deras sammanhang och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i.

   Harmoniseringen enligt artiklarna 1.1, 7 och 15 i direktiv 94/62 om förpackningar och förpackningsavfall är inte fullständig. De nationella åtgärderna för att genomföra dessa artiklar ska således inte endast bedömas utifrån detta direktivs bestämmelser utan även utifrån relevanta bestämmelser i primärrätten.

   Syftet med direktiv 94/62 är nämligen enligt dess artikel 1.1 att harmonisera nationella bestämmelser om hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall för att å ena sidan förebygga och minska inverkan på miljön i samtliga medlemsstater och i tredje land, och därmed säkerställa en hög miljöskyddsnivå, och å andra sidan säkerställa en fungerande inre marknad och undvika handelshinder samt snedvridning och begränsning av konkurrensen inom unionen.

   I artikel 7.1 andra stycket i direktiv 94/62 anges att systemen för returnering och/eller insamling och systemen för återanvändning eller återvinning även gäller för importerade produkter på icke-diskriminerande villkor, inklusive de närmare bestämmelserna om tillgång till systemen och eventuella avgifter i samband härmed, och att systemen ska vara så utformade att handelshinder eller snedvridning av konkurrensen undviks ”i enlighet med fördraget”. Denna artikel innebär således inte en fullständig harmonisering, utan hänvisar tvärtom till relevanta bestämmelser i fördraget.

   Artikel 15 i direktiv 94/62 innebär inte en harmonisering, utan ger istället rådet behörighet att besluta om ekonomiska styrmedel för att främja realiserandet av de mål som fastställs i detta direktiv. Även denna bestämmelse kräver således att relevanta bestämmelser i fördraget tillämpas.

   (se punkterna 40–43 och 45–48)

2.  En ekonomisk pålaga utgör en intern skatt eller avgift, i den mening som avses i artikel 110 FEUF, endast om den ingår i ett allmänt system med interna skatter eller avgifter som systematiskt och enligt objektiva kriterier tas ut på kategorier av varor oavsett deras ursprung och bestämmelseort.

   Vad avser en nationell lagstiftning som föreskriver en punktskatt på vissa dryckesförpackningar som uppgår till 51 cent per liter förpackad produkt samtidigt som dryckesförpackningar som ingår i ett fungerande retursystem undantas från denna skatt framgår det att denna punktskatt är en ekonomisk pålaga som ingår i ett allmänt system med interna skatter som systematiskt tas ut på en viss kategori av varor, nämligen dryckesförpackningar. Domstolen har härvid redan slagit fast att avfall som ska bortskaffas ska betraktas som varor, i den mening som avses i artikel 110 FEUF. En punktskatt på vissa dryckesförpackningar ska således anses vara en skatt som tas ut på varor, i den mening som avses i denna bestämmelse.

   Denna skatt läggs på dryckesförpackningar enligt objektiva kriterier oavsett varornas ursprung eller bestämmelseort. Skatten läggs nämligen på såväl dryckesförpackningar med inhemskt ursprung som importerade dryckesförpackningar, när dessa förpackningar inte ingår i ett fungerande retursystem.

   En sådan punktskatt på vissa dryckesförpackningar ska således anses utgöra en intern skatt, i den mening som avses i artikel 110 FEUF, vilken ska bedömas utifrån artikel 110 FEUF, och inte utifrån artikel 34 FEUF.

   (se punkterna 51‐55)

3.  Artikel 110 FEUF samt artiklarna 1.1, 7 och 15 i direktiv 94/62 om förpackningar och förpackningsavfall ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot en medlemsstats lagstiftning, varigenom det införts en punktskatt på vissa dryckesförpackningar, men som innehåller ett undantag för fall då dessa förpackningar ingår i ett fungerande retursystem.

   De eventuella svårigheterna för en liten aktör som ägnar sig åt distansförsäljning vad gäller att ansluta sig till ett fungerande retursystem eller att skapa ett sådant system visar inte på att det föreligger skillnader i behandling mellan dryckesförpackningar med ursprung i andra medlemsstater och liknande varor med inhemskt ursprung, i den mening som avses i artikel 110 första stycket FEUF. Att det föreligger sådana svårigheter innebär nämligen inte att förpackningar med ursprung i andra medlemsstater har mindre chans att omfattas av undantaget för varor som ingår i ett sådant system och att sådana varor därmed beskattas hårdare än liknande inhemska varor.

   Artikel 7.1 andra stycket i direktiv 94/62 innehåller dessutom krav på att systemen för returnering, insamling, återanvändning eller återvinning av använda förpackningar och/eller förpackningsavfall gäller för importerade produkter på icke-diskriminerande villkor och ska vara så utformade att handelshinder eller snedvridning av konkurrensen undviks i enlighet med fördraget.

   En lagstiftning om införande av en punktskatt på vissa dryckesförpackningar kan slutligen anses utgöra en åtgärd som vidtas av en medlemsstat för att realisera de mål som fastställs i direktiv 94/62, i den mening som avses i artikel 15 i samma direktiv. Denna lagstiftning uppmuntrar nämligen aktörerna till att ansluta sig till ett retursystem för dryckesförpackningar eller skapa ett eget retursystem för att undgå att betala denna punktskatt.

   (se punkterna 63, 69, 70, 73, 74 och 76 samt punkt 1 i domslutet)

4.  Se domen.

   (se punkterna 86–92)

5.  Artikel 37 FEUF fordrar inte att statliga handelsmonopol helt ska avskaffas, utan föreskriver istället att monopolen ska utformas på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare.

   Det fordras således enligt denna artikel 37 FEUF att monopolets utformning och funktionssätt anpassas på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare. Handeln med varor med ursprung i övriga medlemsstater får varken rättsligt eller faktiskt missgynnas i förhållande till handeln med inhemska varor och det får inte uppstå någon snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna.

   (se punkterna 94 och 95)

6.  Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en säljare som är etablerad i en annan medlemsstat måste ha detaljhandelstillstånd för import av alkoholdrycker som är avsedda för detaljhandelsförsäljning till konsumenter som bor i den första medlemsstaten, när säljaren utför transporten av dessa drycker eller anlitar tredje man för denna transport, förutsatt att denna lagstiftning är ägnad att säkerställa förverkligandet av det mål som eftersträvas, i förevarande fall skydd för folkhälsa och allmän ordning, och förutsatt att detta mål inte kan uppnås på ett minst lika effektivt sätt genom mindre ingripande åtgärder och att denna lagstiftning inte utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innefattar en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida så är fallet.

   (se punkt 129 samt punkt 2 i domslutet)