Mål C‑172/14

ING Pensii – Societate de Administrare a unui Fond de Pensii Administrat Privat SA

mot

Consiliul Concurenței

(begäran om förhandsavgörande från Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie)

”Begäran om förhandsavgörande — Konkurrensbegränsande samverkan — Former för uppdelning av kunder på en marknad för privata pensionsfonder — Förekomsten av en konkurrensbegränsning i den mening som avses i artikel 101 FEUF — Handeln mellan medlemsstaterna påverkad”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 juli 2015

  1. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – En konkurrensbegränsande samverkans innehåll och ändamål samt de ekonomiska och juridiska sammanhang i vilket samverkan utvecklats – Åtskillnad mellan överträdelser genom syfte och överträdelser genom resultat – Överenskommelser mellan privata pensionsfonder som syftar till uppdelning av kunderna – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande

    (Artikel 101.1 FEUF)

  2. Konkurrensbegränsande samverkan – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Kriterier – Konkurrensbegränsande samverkan som berör en medlemsstats hela territorium

    (Artikel 101.1 FEUF)

  1.  Artikel 101.1 FEUF ska tolkas så, att avtal om uppdelning av kunder, av det slag som ingåtts mellan privata pensionsfonder, utgör en samverkan som har ett konkurrensbegränsande syfte. Antalet personer som omfattas av de avtalen kan inte vara relevant för bedömningen av villkoret om begränsning av konkurrensen på den inre marknaden.

    Detta är särskilt fallet när:

    vad för det första gäller innehållet i de avtalen, har deras medlemmar samrått för att dela upp ett obestämt antal berörda, det vill säga personer som hade undertecknat två handlingar om anslutning till olika privata pensionsfonder (dubbelanslutna personer), lika mellan de privata pensionsfonder som deltog i samråden.

    Vad för det andra gäller ändamålet med de aktuella pensionsfonderna, syftade avtalen till att de berörda personerna skulle anslutas till en begränsad krets av aktörer på ett sätt som stred mot tillämpliga rättsregler och därmed till skada för andra företag som var verksamma i den ekonomiska sektor som är aktuell i det nationella målet. Samverkan syftade således till att förstärka ställningen på den aktuella marknaden för var och en av de privata pensionsfonderna i förhållande till de konkurrenter som inte hade deltagit i samråden. Dessa avtal hade således ett syfte som uppenbart stod i strid med en normalt fungerande konkurrens.

    För det tredje kringgick de privata pensionsfonderna avsiktligt rättsreglerna på området, enligt vilka dubbelanslutna personer ska anslutas sedan de behöriga nationella myndigheterna vidtagit åtgärder och enligt en slumpmässig uppdelning genom deras försorg.

    Frågan hur många personer som konkret berörs av avtalen om uppdelning är under dessa förhållanden inte relevant, eftersom det konkurrensbegränsande syftet med ett avtal om uppdelning, närmare bestämt detta avtals förmåga att medföra negativa verkningar på marknaden, inte beror på det konkreta antalet kunder som faktiskt har delats upp, utan endast på villkoren i detta avtal och dess objektiva syften, bedömda mot bakgrund av det ekonomiska och juridiska sammanhang i vilket det har ingåtts.

    (se punkterna 35, 37–39, 44 och 54–56 samt domslutet)

  2.  Se domen.

    (se punkterna 48 och 49)