1. 

Talan om fördragsbrott — Föremål för talan — Bestämmelser i fördraget — Nationell skattelagstiftning som innebär att kapitalvinster som gjorts i fåmansföretag som inte är hemmahörande i beskattningsstaten direkt ska beskattas hos delägare som är verksamma i dessa företag — Potentiell påverkan på både etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital — Avgränsning av saken i enlighet med kommissionens yrkande (Artiklarna 49 FEUF och 63 FEUF; EES-avtalet, artiklarna 31 och 40) (se punkterna 16 och 17)

2. 

Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar — Restriktioner — Skattelagstiftning — Beskattning av kapitalvinster — Nationell skattelagstiftning som innebär att kapitalvinster som gjorts i fåmansföretag som inte är hemmahörande i beskattningsstaten direkt ska beskattas hos delägare som är verksamma i dessa företag — I beskattningsstaten hemmahörande bolag behandlas annorlunda än ej hemmahörande bolag — Otillåtet — Invändning — Bekämpning av skatteflykt — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen (Artikel 63 FEUF; EES-avtalet, artikel 40) (se punkterna 19, 20, 27 och 31 samt punkt 1 i domslutet)

1) 

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF och artikel 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 genom att anta och bibehålla en skattelagstiftning angående hänförande av vinst till delägarna (”participators”) i icke hemmahörande bolag, i vilken det föreskrivs en skillnad i behandling mellan inhemsk och gränsöverskridande verksamhet.

2) 

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska ersätta rättegångskostnaderna.