Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 oktober 2015 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice, Family Division (England och Wales) – Förenade kungariket) – A mot B

(Mål C-489/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Litispendens - Artiklarna 16, 19.1 och 19.3 - Förfarande om hemskillnad i en medlemsstat och förfarande om äktenskapsskillnad i en annan medlemsstat - Behörighet för den domstol vid vilken talan först har väckts - Begreppet ”fastställd” behörighet - Avslutande av det första förfarandet och inledande av ett nytt förfarande avseende äktenskapsskillnad i den första medlemsstaten - Följder - Tidsskillnad mellan medlemsstaterna - Verkan på förfarandet för väckande av talan vid domstolarna))

(2015/C 389/12)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice, Family Division (England och Wales)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A

Motpart: B

Domslut

När det gäller förfaranden avseende hemskillnad och äktenskapsskillnad mellan samma parter vid domstolar i två medlemsstater, ska artikel 19.1 och 19.3 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 tolkas så, att i en situation såsom den i det nationella målet – där förfarandet vid den domstol där talan först har väckts i den första medlemsstaten avslutats efter att talan väckts vid den andra domstolen i den andra medlemsstaten – är kriterierna för litispendens inte längre uppfyllda och följaktligen ska behörigheten för den domstol vid vilken talan först har väckts inte anses ha fastställts.

(1)  EUT C 26, 26.1.2015.