2.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/4

1)

Artiklarna 5, 7, 11.1 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som dels tillåter tillämpning av normala åtgärder för kontroll av kunder som utgörs av finansiella institut vars efterlevnad av kraven på kontroll är föremål för tillsyn, om det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism i den mening som avses i artikel 7 c i detta direktiv, dels föreskriver att institut och personer som omfattas av direktivet, utifrån den riskbedömning de gör, ska tillämpa skärpta åtgärder för kundkontroll i de situationer som genom sin natur kan medföra högre risk för penningtvätt och finansiering av terrorism i den mening som avses i artikel 13.1 i samma direktiv, såsom vid överföring av penningmedel.

Även om det inte föreligger någon sådan misstanke eller sådan risk får medlemsstaterna enligt artikel 5 i direktiv 2005/60, i dess lydelse enligt direktiv 2010/78, införa eller behålla strängare regler om dessa regler avser att stärka kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

2)

Direktiv 2005/60, i dess lydelse enligt direktiv 2010/78, ska tolkas så, att institut och personer som omfattas av detta direktiv inte får underminera betalningsinstitutens övervakningsuppgifter som behöriga myndigheter, enligt artikel 21 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009, ska utföra och de får inte heller träda i dessa myndigheters ställe. Direktiv 2005/60, i dess lydelse enligt direktiv 2010/78, ska tolkas så, att ett finansiellt institut, inom ramen för dess skyldighet att utöva tillsyn över kunderna, visserligen får beakta åtgärder för kundkontroll som ett betalningsinstitut vidtagit gentemot sina egna kunder, men alla åtgärder för kundkontroll som nämnda institut vidtar ska vara anpassade till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

3)

Artiklarna 5 och 13 i direktiv 2005/60, i dess lydelse enligt direktiv 2010/78, ska tolkas så, att en nationell lagstiftning – såsom den som är aktuell i det nationella målet, som antagits antingen med tillämpning av det utrymme för skönsmässig bedömning som artikel 13 i direktivet ger medlemsstaterna eller med stöd av den behörighet som avses i artikel 5 i samma direktiv – måste vara förenlig med unionsrätten, i synnerhet med de grundläggande friheter som garanteras i fördragen. Om en dylik nationell lagstiftning om bekämpande av penningtvätt eller finansiering av terrorism eftersträvar en legitim målsättning som kan motivera en inskränkning i de grundläggande friheterna, och om det faktum att det förutsätts att överföringar av penningmedel som genomförs av ett institut som omfattas av det nämnda direktivet till andra stater än den där institutet är etablerat alltid medför en högre risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism i sig garanterar att denna målsättning uppnås, överskrider denna lagstiftning emellertid vad som är nödvändigt för att uppnå den eftersträvade målsättningen, i den mån den fastställda presumtionen är tillämplig på alla överföringar av penningmedel utan att det föreskrivs någon möjlighet att vederlägga presumtionen för överföringar av penningmedel som rent objektivt inte visar någon sådan risk.