|
3.11.2015 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 363/14 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 9 september 2015 (begäran om förhandsavgörande från Varas Cíveis de Lisboa – Portugal) – João Filipe Ferreira da Silva e Brito m.fl. mot Estado português
(Mål C-160/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter - Begreppet överlåtelse av en verksamhet - Skyldighet att framställa en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 tredje stycket FEUF - Påstått åsidosättande av unionsrätten som kan tillskrivas en nationell domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning - Nationell lagstiftning enligt vilken det krävs att det skadevållande avgörandet har upphävts för att en rätt till skadestånd för skada som uppkommit till följd av ett sådant åsidosättande ska kunna göras gällande))
(2015/C 363/16)
Rättegångsspråk: portugisiska
Hänskjutande domstol
Varas Cíveis de Lisboa
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: João Filipe Ferreira da Silva e Brito m.fl.
Svarande: Estado português
Domslut
|
1) |
Artikel 1.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter ska tolkas så, att begreppet ”överlåtelse av en verksamhet” omfattar en situation där ett företag som är verksamt på charterflygmarknaden avvecklas av dess majoritetsägare, som i sin tur är ett lufttrafikföretag, och där detta lufttrafikföretag därefter träder i det avvecklade företagets ställe genom att överta avtalen om hyra av flygplan och de gällande avtalen om charterflygningar, bedriver den verksamhet som det avvecklade företaget tidigare bedrev, återanställer vissa av de arbetstagare som tidigare varit anställda vid det företaget genom att tilldela dem samma arbetsuppgifter som de utförde tidigare och överta mindre utrustning från det avvecklade företaget. |
|
2) |
Artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att en nationell domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning – under sådana omständigheter som de i det nationella målet, vilka kännetecknas såväl av att de lägre domstolsinstanserna har meddelat motstridiga avgöranden om tolkningen av begreppet ”överlåtelse av en verksamhet” i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 2001/23 som av återkommande svårigheter med tolkningen av detta begrepp i de olika medlemsstaterna – är skyldig att begära att Europeiska unionens domstol meddelar förhandsavgörande om tolkningen av det begreppet. |
|
3) |
Unionsrätten och, i synnerhet, de principer som EU-domstolen slagit fast rörande statens skadeståndsansvar för skador som vållats enskilda på grund av att en nationell domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, har åsidosatt unionsrätten ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det krävs att det skadevållande avgörandet som meddelats av den domstolen har upphävts för att ett sådant anspråk ska kunna göras gällande, trots att ett sådant upphävande i praktiken är uteslutet. |