3.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/8

1)

Bestämmelserna i avsnitt 5 i kapitel II (artiklarna 18–21) i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, ska tolkas så, att i ett sådant fall som i det nationella målet, där ett bolag väcker talan mot en person som har varit bolagets verkställande direktör och företagsledare för att få fastställt att personen har begått skadeståndsgrundande fel vid fullgörandet av dessa uppdrag och för att erhålla ersättning för dessa fel, utgör dessa bestämmelser hinder för att tillämpa förordningens artikel 5.1 och 5.3 om nämnda person, i egenskap av verkställande direktör och företagsledare, under en viss tid har utfört arbete åt detta bolag och under dess ledning och har fått ersättning för detta arbete. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma om så är fallet.

2)

Artikel 5.1 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att en talan som väcks av ett bolag mot dess före detta företagsledare med åberopande av dennes påstådda åsidosättande av sina bolagsrättsliga skyldigheter ska anses ”avse avtal”. Om inga avvikande uppgifter kan utläsas av bolagsordningen eller av någon annan handling, ankommer det på den hänskjutande domstolen att fastställa på vilken ort företagsledaren de facto har utfört den övervägande delen av sitt arbete till fullgörande av avtalet, förutsatt att utförandet av tjänsterna på denna ort inte strider mot avtalsparternas vilja sådan den framgår av avtalsbestämmelserna.

3)

Under sådana förhållanden som i det nationella målet, där ett bolag väcker talan mot sin före detta företagsledare med åberopande av ett rättsstridigt agerande, ska artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 tolkas så, att denna talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden när det kritiserade agerandet inte kan betraktas som ett åsidosättande av företagsledarens bolagsrättsliga förpliktelser, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma. Det ankommer på denna att utifrån de faktiska omständigheterna i målet fastställa det anknytningsmoment som har den närmaste kopplingen till den ort där den skadevållande händelsen inträffade och den ort där skadan uppkom.