1.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/15

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut 2013/448/EU av den 5 september 2013 om nationella genomförandeåtgärder för övergångsutdelningen av gratis utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i den del det i artikel 1.1 inte tillåts en utdelning för ömmande fall för sökanden för den tredje handelsperioden för utsläppsrätter för åren 2013–2020 enligt 9 § stycke 5 i den tyska lagen om handel med utsläppsrätter för växthusgaser, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Enligt sökanden strider det angripna beslutet mot proportionalitetsprincipen, eftersom ett förbud mot utdelning av utsläppsrätter i ömmande fall inte är förenligt med det mål som svaranden har formulerat och dessutom innebär helt oproportionerliga nackdelar för sökanden. I andra hand görs gällande att beslut 2011/278/EU (1) strider mot unionsrätten och är ogiltigt.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av subsidiaritetsprincipen

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet strider mot subsidiaritetsprincipen, som gör att Europeiska unionens verksamhet måste begränsas i nödvändig mån. Tvärtemot vad svaranden påstår har medlemsstaterna fortfarande rätt (även om denna rätt är begränsad) att föreskriva regler för utdelning. Däribland ingår regler för ömmande fall, såsom 9 § stycke 5 i den tyska lagen om handel med utsläppsrätter för växthusgaser.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av unionsrätten rörande statligt stöd

Sökanden hävdar att det angripna beslutet strider mot grundläggande bestämmelser i unionsrätten rörande statligt stöd, enligt vilka företag som befinner sig i ett ekonomiskt nödläge och som genomdriver en saneringsplan kan ges ekonomiskt omstruktureringsstöd. Svaranden bör inte förbjuda sådana stödåtgärder.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av grundläggande rättigheter

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet kränker dess grundläggande rättigheter, närmare bestämt näringsfriheten, yrkesfriheten och äganderätten, utan att dessa ingrepp motiveras av hänsyn till ett av Europeiska unionen erkänt allmänintresse eller andra personers fri- och rättigheter.