21.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/25

—

ogiltigförklara ett antal av kommissionens förordningar som skapar en konkurrensnackdel för rörsockerraffinaderierna, nämligen (i) förordningarna nr 505/2013 (1) och 629/2013 (2) om ytterligare undantagsåtgärder vad gäller utsläppande på unionsmarknaden av socker och isoglukos utöver kvoterna till nedsatt överskottsavgift under regleringsåret 2012/13, (ii) förordningarna 574/2013 (3) och 677/2013 (4) om fastställande av en tilldelningskoefficient för tillgängliga kvantiteter socker producerat utöver kvoten och avsett för försäljning på unionsmarknaden till nedsatt överskottsavgift under regleringsåret 2012/13, och (iii) förordning 460/2013 (5) om den minimitullsats för socker som ska fastställas för den tredje delanbudsinfordran och förordning 542/2013 (6) om den minimitullsats för socker som ska fastställas för den fjärde delanbudsinfordran, och fastställa att yrkandet enligt artikel 277 FEUF att förordning 36/2013 (7) om inledande av en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2012/2013 för import av socker enligt KN-nummer 1701 14 10 och 1701 99 10 till nedsatt tullsats inte ska tillämpas kan tas upp till sakprövning och bifalla yrkandet,

—

i andra hand fastställa yrkandet enligt artikel 277 FEUF att förordningarna 505/2013 och 629/2013 inte ska tillämpas kan tas upp till sakprövning och bifalla yrkandet,

—

fastställa att artikel 186 a i förordning 1234/2007 (8) (den omarbetade förordningen) inte ska tillämpas med stöd av artikel 277 FEUF i den mån de inte korrekt genomför relevanta bestämmelser i förordning 318/2006 (9),

—

förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att ersätta all skada som sökandena har lidit till följd av kommissionens åsidosättande av sina lagstadgade skyldigheter och fastställa ersättningen för denna skada avseende perioden 1 april 2013 — 30 juni 2013 till 42 261 036 euro uppräknad med hänsyn till den fortlöpande skada som sökandena har lidit därefter, eller till någon annan lämplig summa som avspeglar den skada som sökandena har lidit eller kommer att lida — såsom vidare tillstyrkes av sökandena under detta förfarande, särskilt för att tillbörlig hänsyn ska tas till framtida skada, varvid ränta ska betalas på samtliga belopp från den dag då dom meddelas till dess att betalning sker, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. I förordningarna 505/2013 och 629/2013 föreskrivs en fast, allmänt tillämplig, överskottsavgift på 177 euro/ton respektive 148 euro/ton — det vill säga mindre än hälften av den brukliga avgiften på 500 euro/ton — som tas ut på en viss mängd (sammanlagt 300 000 ton) socker och fördelas lika mellan sockerbetsproducenterna. I förordning 36/2013 föreskrivs däremot en okänd, oförutsägbar tullsats som enbart ska tillämpas på vinnare av auktionsförfaranden (vilka kan vara förädlare av sockerrör, förädlare av sockerbetor eller vilken annan tredje man som helst) och med en icke preciserad totalsumma

2.

Andra grunden: Åsidosättande av den omarbetade förordningen och avsaknad av rättslig grund. Kommissionen har, beträffande förordningarna 505/2013 och 629/2013, ingen som helst befogenhet att öka kvoterna, utan är tvärtom skyldig att ålägga höga, avskräckande avgifter på att släppa ut socker som överskrider kvoterna på EU-marknaden. Vad gäller skatteauktionerna saknar kommissionen uppenbart mandat och behörighet att vidta sådana åtgärder, vilka aldrig förutsågs i den grundläggande lagstiftningen.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen. Kommissionen har skapat ett system där tullar inte är förutsägbara och inte fastställs enligt konsekventa, objektiva kriterier, utan i stället fastställs utifrån en subjektiv betalningsvilja (och dessutom hos aktörer som i detta avseende är underkastade högst olikartade krav och incitament) utan någon faktisk koppling till de faktiska produkter som importeras.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Kommissionen kunde enkelt ha vidtagit mindre restriktiva åtgärder för att hantera den bristande tillgången och som inte enbart hade drabbat importförädlare.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av skyddet för berättigade förväntningar. Sökandena hade berättigade skäl att vänta sig att kommissionen skulle använda de verktyg som finns tillgängliga i förordning 1234/2007 för att återställa rårörsockerförsörjningen för förädling. Sökandena hade också berättigade skäl att vänta sig att kommissionen skulle bevara balansen mellan importförädlare och inhemska sockerproducenter.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av omsorgsprincipen och principen om god förvaltningssed. Vid regleringen av sockermarknaden gjorde kommissionen vid upprepade tillfällen grundläggande fel och handlade motsägelsefullt vilket i bästa fall visar på bristande förståelse av grundläggande marknadsmekanismer. Exempelvis var den redovisning — som är ett av de främsta hjälpmedlen vid fastställandet av innehållet i och tidpunkten för en marknadsintervention — helt felaktig och byggde på tillämpning av en oriktig metod. De åtgärder som kommissionen vidtog var dessutom uppenbart olämpliga med hänsyn till utbudsunderskottet.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av artikel 39 FEUF. Kommissionen åsidosatte två av målen i den fördragsbestämmelsen.

8.

Åttonde grunden: Åsidosättande av kommissionens förordning 1006/2011 (10). Tullarna för vitt socker är bara marginellt högre än för råsocker. Skillnaden är ungefär 20 euro per ton, klart mindre än skillnaden på 80 euro mellan schablonimporttullen för förädlat socker (419 euro) och råsocker för förädling (339 euro) enligt kommissionens förordning 1006/2011.

Sökandena anför vidare, till stöd för sin skadeståndstalan, att kommissionen grovt och uppenbart överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt förordning 1234/2007 genom passivitet och olämpligt handlande. Kommissionen underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder utgör dessutom ett uppenbart åsidosättande av en rättsregel ”ägnad av ge enskilda rättigheter”. Kommissionen åsidosatte i synnerhet de allmänna EU-principerna om rättssäkerhet, icke-diskriminering, proportionalitet, berättigade förväntningar, omsorgsplikt och god förvaltningssed.