Mål T‑461/13

Konungariket Spanien

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd — Digital television — Stöd till förmån för utbyggnad av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden i Spanien — Beslut att förklara stöd delvis förenliga och delvis oförenliga med den inre marknaden — Begreppet företag — Ekonomisk verksamhet — Fördel — Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse — Snedvridning av konkurrensen — Artikel 107.3 c FEUF — Omsorgsplikt — Rimlig tidsfrist — Rättssäkerhet — Likabehandling — Proportionalitet — Subsidiaritet — Rätten till information”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 26 november 2015

Konkurrens – Unionsbestämmelser – Mottagare – Företag – Begrepp – Utövande av ekonomisk verksamhet – Utbyggnad, underhåll och drift av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden – Förekomst av en marknad – Ej utövande av offentlig makt – Omfattas

(Artikel 107.1 FEUF)
Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder för att ersätta kostnaderna för ett företags skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster – Det första villkoret i domen Altmark – Skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster klart definierad – Företag som faktiskt tillhandahåller allmännyttiga tjänster saknas – Inkluderas i begreppet – Marknadsmisslyckande – Omständighet som är otillräcklig för att konstatera att det föreligger en allmännyttig tjänst

(Artikel 107.1 FEUF)
Stöd som ges av en medlemsstat – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier

(Artikel 107.1 FEUF)
Stöd som ges av en medlemsstat – Skadlig inverkan på konkurrensen – Satellitplattformar och markbundna plattformar för digital-tv – Område som omfattas av konkurrens

(Artikel 107.1 FEUF)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Artikel 107.3 FEUF)
Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Undersökning av en stödordning i dess helhet – Tillåtet

(Artiklarna 107.3 FEUF och 108 FEUF)
Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionens beslut på området statligt stöd

(Artiklarna 107 FEUF och 296 FEUF)
Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan

(Artikel 263 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
Unionsrätt – Allmänna rättsprinciper – Rätten till god förvaltning – Omsorgsfull och opartisk handläggning – Kommissionens beslut på området statligt stöd
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Den situation som rådde vid tidpunkten för antagandet av åtgärden beaktas

(Artikel 107.3 FEUF)
Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet av en statlig stödåtgärd – Kommissionens bedömningar preliminära

(Artikel 108.3 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 6.1)
Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Inledande av det formella granskningsförfarandet – Frist på två månader – Tillämpas ej då stödet ej anmälts – Skyldighet att avsluta såväl den preliminära granskningsfasen som det formella granskningsförfarandet inom rimlig tid – Bedömning i det enskilda fallet

(Artikel 108 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 4.5, 7.6 och 13.2)
Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen – Föreligger inte
Stöd som ges av en medlemsstat – Beslut i vilket kommissionen konstaterar att ett stöd är oförenligt med den inre marknaden och förordnar att det ska återkrävas – Möjlighet för kommissionen att lämna till de nationella myndigheterna att beräkna det belopp som ska återkrävas – Samarbetsskyldighet mellan kommissionen och medlemsstaten om denna stöter på svårigheter – Räckvidd

(Artikel 4.3, FEU; artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF; rådets förordning nr 994/98, artikel 2, rådets förordning nr 659/1999, artikel 14; kommissionens förordning nr 1998/2006)
Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Återställande av den tidigare rådande situationen – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling – Föreligger inte

(Artikel 108 FEUF)
Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Exklusiv behörighet – Prövning av huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden – Domstolsprövning – Åsidosättande av subsidiaritetsprincipen – Föreligger inte

(Artikel 5.3 FEU; artiklarna 107.3 FEUF och 108 FEUF)

1.	Se domen. (se punkterna 35–46)

Enligt det första kriterium som fastslagits i domen i målet Altmark ska det företag som mottar ersättning faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster, och dessa skyldigheter ska vara klart definierade.

Medlemsstaterna har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bestämma vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, men det är inte obegränsat och får inte utövas på ett godtyckligt sätt endast i syfte att förhindra att konkurrensreglerna tillämpas på en särskild sektor. För att kunna utgöra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse ska tjänsten i fråga ha ett ekonomiskt intresse av särskild karaktär i jämförelse med annan ekonomisk verksamhet.

Omfattningen av tribunalens kontroll av kommissionens bedömning påverkas nödvändigtvis av den omständigheten att en medlemsstats definition av tjänster av allmänt ekonomisk intresse inte kan ifrågasättas av kommissionen av andra skäl än att ett uppenbart fel har begåtts. Denna kontroll ska likväl säkerställa att vissa minimikriterier uppfylls. Det ska bland annat föreligga en av en myndighet vidtagen åtgärd varigenom de aktuella aktörerna har tilldelats ett uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och uppdraget ska vara samhällsomfattande och obligatoriskt till sin karaktär.

Enbart den omständigheten att en tjänst angivits vara av allmänt intresse enligt nationell rätt innebär inte att varje företag som tillhandahåller en sådan utför tydligt definierade skyldigheter inom ramen för allmännyttiga tjänster i den mening som avses i domen Altmark. En definition av en tjänst såsom varande en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i domen Altmark förutsätter emellertid att utförandet ska anförtros vissa företag.

När det gäller de offentliga avtal som slutits mellan administrationen och de berörda företagen är det riktigt att ett åläggande om allmännyttiga tjänster även kan ges i avtalsrättsliga handlingar, i den mån de härrör från utövande av offentlig makt och har tvingande rättsverkningar, särskilt när sådana handlingar innebär att skyldigheter enligt lag konkretiseras. Däremot innebär inte enbart den omständigheten att en tjänst är föremål för ett offentligt avtal att den per automatik och utan vidare kvalificering från berörda myndigheters sida utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i domen Altmark.

Det är slutligen inte tillräckligt att konstatera ett marknadsmisslyckande för att det ska anses föreligga tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(se punkterna 53, 61–63, 67, 71 och 78)

3.	Se domen. (se punkterna 88 och 89)

4.	Se domen. (se punkt 92)

5.	Se domen. (se punkterna 98–100)

När det gäller statligt stöd kan kommissionen begränsa sig till att undersöka det berörda stödets särdrag för att i skälen till sitt beslut bedöma om detta är nödvändigt för att förverkliga något av de mål som avses i artikel 107.3 FEUF. Kommissionen är således inte skyldig att i ett beslut avseende en sådan stödordning göra någon bedömning av stöd som beviljats i enskilda fall på grundval av denna ordning. Det är först vid återkrav av stödet som det är nödvändigt att kontrollera varje berört företags individuella situation.

När kommissionen allmänt och abstrakt uttalar att en stödordning är oförenlig med den inre marknaden och förordnar att stöd som mottagits enligt denna ordning ska återkrävas ankommer det nämligen på medlemsstaten att utreda den enskilda situationen för varje berört företag för att kunna återkräva det rättsstridiga stödet.

Härav följer att när kommissionen undersöker en statlig stödordning kan den begränsa sin undersökning till en analys av ett urval av fall som omfattas av nämnda stödordning och den är inte skyldig att undersöka samtliga fall.

(se punkterna 104, 105, 134 och 163)

7.	Se domen. (se punkt 110)

8.	Se domen. (se punkt 115)

När det gäller principen om god förvaltningssed inom området för statligt stöd krävs att kommissionen gör en omsorgsfull och opartisk granskning. En eventuell försening med att översända handlingar kan inte i sig och utan ytterligare omständigheter medföra att kommissionen ska anses ha brustit i fråga om objektivitet och opartiskhet.

(se punkterna 116 och 144)

10.	Se domen. (se punkterna 124, 127, 147 och 148)

11.

Det framgår av artikel 6.1 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för [artikel 108 FEUF] att den analys som kommissionen gjort i beslutet om inledande av det formella granskningsförfarandet av en åtgärd som kan utgöra statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden med nödvändighet är preliminär.

Härav följer att kommissionen inte behöver göra en fullständig bedömning av det berörda stödet i meddelandet om att inleda förfarandet. Den granskningsfas som anges i artikel 108.2 FEUF syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få fullständig kunskap om samtliga omständigheter i ärendet. Det förhållandet att det i beslutet att inleda granskningsförfarandet inte hänvisas till vissa omständigheter medför således inte att kommissionens förfarande brustit i konsekvens.

(se punkt 132)

12.	Se domen. (se punkterna 138–141)

13.	Se domen. (se punkt 158)

14.	Se domen. (se punkterna 160 och, 162–164)

15.	Se domen. (se punkterna 168–171 och 175–179)

16.

Bedömningen av huruvida ett stöd är förenligt med den inre marknaden utgör nämligen en del av kommissionens exklusiva befogenhet, under unionsdomstolens kontroll, och den sistnämndas prövning kan därmed inte utgöra ett åsidosättande av subsidiaritetsprincipen. Enligt artikel 5.3 FEU är denna princip enbart tillämplig inom områden som inte omfattas av unionens exklusiva kompetens.

(se punkt 182)