1.

Ska det mot bakgrund av unionsrätten, och särskilt definitionen av uttrycket ”att ställa arbetskraft till förfogande” som angavs i den dom som Europeiska unionens domstol meddelade i de förenade målen C-307/09–C-309/09 (1), anses vara fråga om att ställa arbetskraft till förfogande om fullmäktigen är skyldig att med hjälp av sina egna anställda bearbeta halva slaktkroppar av nötkreatur i fullmaktsgivarens slakteri, i de lokaler som fullmaktsgivaren har hyrt ut till fullmäktigen, och förpacka dem i form av köttpaket som är färdiga att saluföras, varvid fullmäktigen har rätt till en ersättning utifrån antalet kilo behandlat kött och måste acceptera att det fastställda priset för det bearbetade köttet kan sänkas för det fall kvaliteten är otillfredsställande och även med hänsyn till att det endast är till fullmaktsgivaren som fullmäktigen tillhandahåller sina tjänster i den mottagande medlemsstaten och att det är fullmaktsgivaren som ansvarar för kvalitetskontrollen av köttbearbetningen?

2.

Är den grundprincip som kommer till uttryck i den dom som meddelades av Europeiska unionens domstol i de förenade målen C 307/09–C 309/09 och enligt vilken det är tillåtet att begränsa möjligheterna att ställa arbetskraft till förfogande under giltighetsperioden för övergångsbestämmelserna avseende den fria rörligheten för arbetstagare enligt anslutningsfördragen för de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004, även tillämplig på utstationering av arbetstagare som görs genom att arbetskraft ställs till förfogande varvid ett företag i en medlemsstat som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 utstationerar arbetstagare till Österrike, om utstationeringen sker inom en sektor som inte är skyddad enligt anslutningsfördragen?