7.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 260/30

1.

Kan det anses föreligga ett samband mellan olika yrkanden i den mening som avses i artikel 6.1 i förordning nr 44/2001 (1) om både föremålet för de anspråk som görs gällande och grunden på vilken anspråken framställs skiljer sig åt mellan de båda yrkandena utan att dessa yrkanden varken är över-/underordnade varandra eller logiskt och rättsligt sett oförenliga men där ett eventuellt bifallande av det ena av yrkandena de facto kan påverka omfattningen av det intresse som är avsett att skyddas genom det andra yrkandet?

2.

Kan kravet enligt artikel 23.1 a i nämnda förordning om att avtal om domstols behörighet ska vara skriftligt anses vara uppfyllt om ett sådant avtal införs i det dokument (informationsmemorandum) som upprättas ensidigt av den som emitterar ett obligationslån, vilket resulterar i att avtalet om domstols behörighet ska tillämpas på tvister med alla kommande köpare av nämnda obligationer angående obligationernas giltighet, eller kan det i annat fall anses att införandet av avtalet i det dokument som innehåller villkoren för ett obligationslån och är avsett att vara gränsöverskridande motsvarar en form som överensstämmer med handelsbruk eller annan sedvänja i internationell handel i den mening som avses i artikel 23.1 c i förordningen?

3.

Ska uttrycket ”talan avser avtal” i artikel 5.1 i nämnda förordning förstås så att det enbart gäller de tvister där talan väcks genom att åberopa den rättsliga förpliktelse som följer av köpeavtalet utöver de tvister som har direkt anknytning till denna förpliktelse, eller ska det utvidgas till att även omfatta tvister där den som väcker talan inte alls åberopar köpeavtalet utan förnekar att en rättsligt giltig avtalsmässig förpliktelse existerar och har som mål att få tillbaka det belopp som vederbörande har betalat på en grund som enligt vederbörandes uppfattning helt saknar rättsligt värde?