20.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 207/30

1.

Med hänsyn tagen till att undantaget enligt artikel 45.4 FEUF inte förefaller vara av betydelse i detta mål (– utnämning av en medborgare i en annan medlemsstat till ordförande för en hamnmyndighet, som är en juridisk person som har ställning som offentligrättsligt organ –) eftersom undantaget avser. anställningar inom den offentliga förvaltningen (som i det aktuella fallet. inte föreligger) och då förtroendeuppdraget som ordförande för hamnmyndigheten — likväl — kan betecknas som anställning i vid mening,. innebär den undantagsregel enligt vilken nämnda uppdrag endast får innehas av italienska medborgare diskriminering på grund av nationalitet vilket är förbjudet enligt nämnda artikel 45 FEUF?

2.

Kan uppdraget som ordförande för en italiensk hamnmyndighet, i det fall det innehas av en medborgare i en annan medlemsstat, annars anses omfattas av etableringsfriheten enligt artikel 49 och följande artiklar FEUF och innebär i så fall förbudet enligt det nationella regelverket mot att en icke italiensk medborgare innehar nämnda uppdrag diskriminering på grund av nationalitet, det vill säga kan denna omständighet anses utgöra något av de undantag som medges i nämnda artikel 51 FEUF?

3.

För det andra, kan uppdraget som ordförande för en italiensk hamnmyndighet, i det fall det innehas av en medborgare i en annan medlemsstat, anses vara tillhandahållande av en tjänst i den mening som avses i direktiv 2006/123/EG (1)? Är det då av betydelse även för detta mål att nämnda direktiv inte ska tillämpas på hamntjänster och — om så inte är fallet — innebär då förbudet enligt det nationella regelverket mot att en medborgare i en annan medlemsstat innehar nämnda uppdrag diskriminering på grund av nationalitet?

4.

För det tredje. kan uppdraget som ordförande för en italiensk hamnmyndighet, i det fall det innehas av en medborgare i en annan medlemsstat, förutsatt att det inte kan anses hänföras till ovannämnda situationer, rent generellt i enlighet med artikel 15 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, betraktas som en rättighet som härrör från gemenskapsmedborgarens rätt att ”arbeta, etablera sig samt tillhandahålla tjänster i varje medlemsstat”, även oberoende av de branschspecifika bestämmelserna i dels artiklarna 45, 49 och följande artiklar FEUF, dels direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden? Strider således förbudet enligt det nationella regelverket mot att en medborgare i en annan medlemsstat innehar nämnda uppdrag mot det lika allmänna förbudet mot diskriminering på grund av medborgarskap enligt artikel 21.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?