Överklagande ingett den 2 maj 2013 av Manutencoop Soc. coop., tidigare Manutencoop Soc. coop. arl och Astrocoop Universale Pulizie, Manutenzioni e Trasporti Soc. coop. rl av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 20 februari 2013 i de förenade målen T-278/00–T-280/00, T-282/00–T-286/00 och T-288/00–T-295/00, Albergo Quattro Fontane m.fl. mot kommissionen

(Mål C-246/13 P)

2013/C 207/39

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Manutencoop Soc. coop., tidigare Manutencoop Soc. coop. arl och Astrocoop Universale Pulizie, Manutenzioni e Trasporti Soc. coop. rl (ombud: A. Vianello, A. Bortoluzzi och A. Veronese, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Comitato ”Venezia vuole vivere”

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Klagandena åberopar två grunder.

För det första har tribunalen, i det överklagade beslutet, gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte följa de principer som EU-domstolen fastställt i domen i målet Comitato ”Venezia vuole vivere” av den 9 juni 2011, när det gäller kommissionens skyldighet att motivera sina beslut på området för statligt stöd. I den domen slog EU-domstolen fast att kommissionens beslut ”i sig (ska) innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna”. Kommissionens beslut innehåller inte de uppgifter som är nödvändiga för att det ska kunna verkställas av de nationella myndigheterna. Trots detta fann tribunalen inte att det fanns några brister i den metod som kommissionen valt i det omtvistade beslutet, vilket utgör felaktig rättstillämpning.

För det andra har tribunalen, i det överklagade beslutet, gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte följa de principer som EU-domstolen fastställt i domen i målet Comitato ”Venezia vuole vivere”, när det gäller bevisbördan angående de villkor som anges i artikel 107.1 FEUF. Enligt de principer som EU-domstolen slagit fast är det i fråga om återkrav medlemsstaten, och alltså inte den enskilda stödmottagaren, som ska bevisa att villkoren i artikel 107.1 FEUF är uppfyllda i varje enskilt fall. I förevarande fall har kommissionen emellertid i det omtvistade beslutet inte klargjort det ”tillvägagångssätt” som använts för denna kontroll. Således beslutade Republiken Italien, eftersom den inte förfogade över de uppgifter som var nödvändiga för att vid återkravet visa att de förmåner som beviljats utgjorde statligt stöd till mottagarna, att föreskriva en omvänd bevisbörda. Enligt den italienska lagstiftningen ankommer det på det enskilda företag som mottagit det beviljade stödet i form av en lättnad, att bevisa att de aktuella förmånerna inte snedvrider konkurrensen eller påverkar handeln mellan medlemsstaterna. För det fall sådana bevis inte läggs fram presumeras förmånerna kunna snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.