29.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 189/12

1.

Kan det anses att en unionsmedborgares make, som vid den aktuella tidpunkten inte var medborgare i en medlemsstat, ”lagligt har uppehållit sig tillsammans med unionsmedborgaren i den mottagande medlemsstaten under en period av fem på varandra följande år” i den mening som avses i artikel 16.2 i direktiv 2004/38/EG (1), i en situation där paret hade ingått äktenskap i maj 1999, uppehållsrätt hade beviljats i oktober 1999 och parterna senast i början av år 2002 hade kommit överens om att leva isär samt båda makarna i slutet av år 2002 hade börjat sammanleva med en ny partner?

2.

Om svaret på fråga 1 är jakande, och med beaktande av att en tredjelandsmedborgare som gör gällande permanent uppehållsrätt enligt artikel 16.2 på grund av fem års sammanhängande vistelse före april 2006 också måste visa att hans eller hennes vistelse även var i överensstämmelse med bland annat kraven i artikel 10.3 i förordning (EEG) 1612/68 (2), innebär det förhållandet att unionsmedborgaren, under den föregivna femårsperioden, lämnade det gemensamma hemmet och tredjelandsmedborgaren då började sammanleva med en annan person i ett annat gemensamt hem som inte tillhandahölls eller ställdes tillförfogande av den (första) makan, som var unionsmedborgare, att kraven i artikel 10.3 i förordning nr 1612/68 därmed inte är uppfyllda?

3.

Om svaret på fråga 1 är jakande och svaret på fråga 2 är nekande är då — vid bedömningen av huruvida en medlemsstat inte korrekt har införlivat kraven i artikel 16.2 i 2004 års direktiv eller på annat sätt har underlåtit att i vederbörlig ordning tillämpa dessa krav — den omständigheten att den nationella domstol som prövar en skadeståndstalan som väckts med åberopande av överträdelse av unionsrätten har ansett det nödvändigt att begära förhandsavgörande angående sakfrågan om käranden har rätt till permanent uppehållstillstånd i sig en faktor som den domstolen kan beakta när den prövar om överträdelsen av unionsrätten är uppenbar?