8.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/8

Överklagande ingett den 1 mars 2013 av Förbundsrepubliken Tyskland av det beslut som tribunalen (åttonde) meddelade den 18 december 2012 i mål T-205/11, Tyskland mot kommissionen

(Mål C-102/13 P)

2013/C 164/13

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och J. Möller)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut som Europeiska unionens tribunal meddelade den 18 december 2012 i mål T-205/11,

—	förklara att talan kan tas upp till prövning och återförvisa talan till tribunalen för prövning i sak, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i tribunalen och domstolen.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser det beslut som Europeiska unionens tribunal meddelade den 18 december 2012 i mål T-205/11 om att avvisa Förbundsrepubliken Tysklands talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2011/527/EU av den 26 januari 2011 om det statliga stöd C-7/10 (f.d. CP 250/09 och NN 5/10) som Tyskland beviljat genom ”KStG, Sanierungsklausel”.

Klagandens har åberopat två grunder till stöd för sin talan, vilka båda har koppling till bristande motivering.

—

Åsidosättande av principen om god rättsskipning, som är ett uttryck för den mer allmänna rättssäkerhetsprincipen, eftersom tribunalen gjort en felaktig klassificering av det av förfarande som kommissionen valt för att delge det omtvistade beslutet och inte uppställt några formella krav för att en delgivning av ett beslut som fattas med stöd av artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (1) ska vara giltig.

—

Åsidosättande av principen om god rättsskipning, som är ett uttryck för den mer allmänna rättssäkerhetsprincipen, eftersom tribunalen fann att kommissionen inte behövde bevisa sitt påstående att klagomålet inlämnats för sent, att försändelsen togs emot av en identifierbar person, och att denna person var behörig att ta emot delgivningar.

(1) EUT L 83, s. 1.