25.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/4

1.

Var det beslut som de ungerska förvaltningsmyndigheterna fattade inom ramen för de tillfälliga skyddsåtgärderna mot högpatogen aviär influensa, genom vilket det upprättades ett skyddsområde där det bland annat var förbjudet att transportera fjäderfä, förenligt med unionsrätten, närmare bestämt rådets direktiv 92/40/EEG (1) och 2005/94/EG (2) samt kommissionens beslut 2006/105/EG?

Var det beslut som de ungerska förvaltningsmyndigheterna fattade inom ramen för de tillfälliga skyddsåtgärderna mot högpatogen aviär influensa, genom vilket bestämmelserna om skyddsområdet delvis ändrades och det bland annat infördes ett förbud mot att transitera fjäderfä genom detta område, samt den åtgärd som vidtogs mot klaganden genom ett utlåtande från den behöriga myndigheten (ett beslut som inte kunde överklagas) och som innebar att denne nekades att (i uppfödningssyfte) transportera kalkoner till en farm belägen inom skyddsområdet, i själva centrum av den konstaterade smittan, förenliga med unionsrätten, närmare bestämt rådets direktiv 92/40/EEG och 2005/94/EG samt kommissionens beslut 2006/115/EG?

2.

Var ett av syftena med rådets direktiv 92/40/EEG och 2005/94/EG, vilka utgör en del av unionsrättens källor, att anta unionsrättsliga bestämmelser som syftar till att gottgöra enskilda för eventuella skador som de vållats till följd av de tillfälliga åtgärder som vidtogs för att skapa skydd mot högpatogen aviär influensa i unionen? Ger den unionsrättsliga grund som anges i rådets direktiv 92/40/EEG och 2005/94/EG samt i kommissionens beslut 2006/105/EG och 2006/115/EG tillräcklig behörighet för att anta unionsrättsliga bestämmelser som syftar till att gottgöra enskilda för eventuella skador som de vållats till följd av de tillfälliga åtgärder som vidtogs för att skapa skydd mot högpatogen aviär influensa?

3.

För det fall att fråga 2 besvaras jakande, är begränsningen av rätten till ersättning för skada som uppkommit till följd av tillfälliga nationella åtgärder som har vidtagits för att följa de ovannämnda rättskällorna rättsenlig och förenlig med unionsrätten? Kan en nationell bestämmelse som begränsar skadeersättningen från staten till att avse sådana skador och kostnader som faktiskt har uppkommit och utesluter möjligheten till ersättning för utebliven vinst, anses utgöra en nödvändig och proportionerlig begränsning av rätten till ersättning för skador som enskilda har vållats?

4.

För det fall fråga 2 besvaras nekande, får klaganden grunda sin rätt till ersättning för utebliven vinst direkt på åsidosättandet av bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 16 om näringsfrihet, artikel 17 om rätt till egendom och artikel 47 om rätt till ett effektivt rättsmedel), om de tillfälliga åtgärder som medlemsstaten har vidtagit för att följa unionsrätten och skapa skydd mot högpatogen aviär influensa har vållat klaganden skada men den nationella lagstiftningen begränsar möjligheterna för klaganden att kräva sådan ersättning för uppkommen skada och utesluter möjligheten att kräva ersättning för utebliven vinst?

5.

Om rätten till ersättning för hela skadan får göras gällande på någon unionsrättslig grund, får den rätten då endast göras gällande mot staten eller får den även göras gällande mot en offentlig myndighet i ett förfarande som syftar till att erhålla ersättning för skada som uppkommit i samband med offentlig myndighetsutövning, genom att en vidare tolkning görs av begreppet stat? Om denna rätt även får göras gällande mot en offentlig myndighet, får det beträffande yrkanden om ersättning enligt nationell rätt krävas att det styrks att ytterligare villkor är uppfyllda för att rätt till ersättning ska föreligga?

6.

Om unionsrätten inte ger klaganden möjlighet att erhålla full ersättning för den skada han vållats direkt på grundval av unionsrätten, innebär kravet på processuell likvärdighet att samma bestämmelser ska tillämpas på yrkanden som ska prövas på grundval av unionsrätten som på liknande yrkanden som ska prövas på grundval av ungersk rätt?

7.

Är det under faktiska omständigheter som liknar dem i förevarande mål — mot bakgrund av att de lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som medlemsstaterna vidtagit inom ramen för skyddet mot högpatogen aviär influensa hos vilda fåglar i unionen oundvikligen påverkar den inre marknadens funktion — möjligt att i ett domstolsförfarande rörande åtgärder för genomförande av unionsrätten vända sig till Europeiska kommissionen och begära att denna avger ett utlåtande i egenskap av sakkunnig, i synnerhet om det är känt att Europeiska kommissionen har inlett ett förfarande om fördragsbrott mot medlemsstaten som rör rättsliga frågor som är relevanta för det aktuella fallet?

8.

Om möjligheten finns att vända sig till Europeiska kommissionen för att begära att den avger ett utlåtande i egenskap av sakkunnig eller för att enbart begära upplysningar, är Europeiska kommissionen då skyldig att tillhandahålla utlåtandet i egenskap av sakkunnig eller de begärda upplysningarna om de uppgifter, handlingar och skriftliga utlåtanden som den erhållit under förfarandet om fördragsbrott och om den praxis som Europeiska kommissionen tillämpar inom detta område, i synnerhet om det rör sig om uppgifter som inte är offentliga och som erhållits under faser som föregick förfarandet om fördragsbrott vid domstolen? Får sådana uppgifter användas offentligt i ett konkret mål som har anhängiggjorts vid en domstol i en medlemsstat?