Mål C‑662/13
Surgicare – Unidades de Saúde SA
mot
Fazenda Pública
(begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo)
”Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Åtgärder som utgör förfarandemissbruk — Nationell skattelagstiftning — Särskilt nationellt förfarande vid misstanke om förfarandemissbruk på skatteområdet — Principerna om effektivitet och likvärdighet”
Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 12 februari 2015
Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Begäran som inte exakt anger vilka unionsbestämmelser som behöver tolkas – Möjlighet för domstolen att identifiera dessa bestämmelser
(Artikel 267 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Krav på att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden – Angivande av skälen till att det är nödvändigt med ett svar på tolkningsfrågorna
(Artikel 267 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande – Den nationella domstolens behörighet – Fastställande av den lagstiftning som av tidsmässiga skäl är tillämplig
(Artikel 267 FEUF)
Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Nationell lagstiftning som förbjuder avdrag för mervärdesskatt vid undandragande eller missbruk – Åtgärder för att förhindra en snedvridning av konkurrensen och skatteundandragande – Avsaknad av unionsbestämmelser på området – Tillämpning av nationell rätt – Särskilt nationellt förfarande vid misstanke om förfarandemissbruk på skatteområdet – Principerna om effektivitet och likvärdighet – Den nationella domstolens bedömning
(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 273 och 342)
När det i en begäran om förhandsavgörande saknas precisering av vilka unionsrättsliga bestämmelser som ska tolkas ankommer det på domstolen att, ur samtliga uppgifter som den erhållit från den hänskjutande domstolen, och särskilt ur skälen till beslutet om hänskjutande, identifiera de unionsrättsliga bestämmelser som det med hänsyn till saken i målet är nödvändigt att tolka
(se punkt 17)
Se domen.
(se punkterna 21 och 22)
Se domen.
(se punkt 22)
Direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en skyldighet att först genomföra ett nationellt administrativt förfarande, i de fall där skattemyndigheten misstänker att det föreligger förfarandemissbruk. Reglerna för detta förfarande får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande förfaranden som grundas på nationell rätt eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten. Så är fallet när det gäller ett inledande förfarande som dels är förmånligt för den person som misstänks ha begått ett förfarandemissbruk, eftersom det syftar till att säkerställa att vissa grundläggande rättigheter garanteras, bland annat rätten att yttra sig, dels i sig inte strider mot syftet att bekämpa bedrägeri, skatteundandragande och missbruk, som erkänts i domstolens praxis.
(se punkterna 26, 29, 32 och 34 samt domslutet)
Mål C‑662/13
Surgicare – Unidades de Saúde SA
mot
Fazenda Pública
(begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo)
”Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Åtgärder som utgör förfarandemissbruk — Nationell skattelagstiftning — Särskilt nationellt förfarande vid misstanke om förfarandemissbruk på skatteområdet — Principerna om effektivitet och likvärdighet”
Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 12 februari 2015
Begäran om förhandsavgörande — Upptagande till sakprövning — Begäran som inte exakt anger vilka unionsbestämmelser som behöver tolkas — Möjlighet för domstolen att identifiera dessa bestämmelser
(Artikel 267 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande — Upptagande till sakprövning — Krav på att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden — Angivande av skälen till att det är nödvändigt med ett svar på tolkningsfrågorna
(Artikel 267 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande — Den nationella domstolens behörighet — Fastställande av den lagstiftning som av tidsmässiga skäl är tillämplig
(Artikel 267 FEUF)
Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Nationell lagstiftning som förbjuder avdrag för mervärdesskatt vid undandragande eller missbruk — Åtgärder för att förhindra en snedvridning av konkurrensen och skatteundandragande — Avsaknad av unionsbestämmelser på området — Tillämpning av nationell rätt — Särskilt nationellt förfarande vid misstanke om förfarandemissbruk på skatteområdet — Principerna om effektivitet och likvärdighet — Den nationella domstolens bedömning
(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 273 och 342)
När det i en begäran om förhandsavgörande saknas precisering av vilka unionsrättsliga bestämmelser som ska tolkas ankommer det på domstolen att, ur samtliga uppgifter som den erhållit från den hänskjutande domstolen, och särskilt ur skälen till beslutet om hänskjutande, identifiera de unionsrättsliga bestämmelser som det med hänsyn till saken i målet är nödvändigt att tolka
(se punkt 17)
Se domen.
(se punkterna 21 och 22)
Se domen.
(se punkt 22)
Direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en skyldighet att först genomföra ett nationellt administrativt förfarande, i de fall där skattemyndigheten misstänker att det föreligger förfarandemissbruk. Reglerna för detta förfarande får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande förfaranden som grundas på nationell rätt eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten. Så är fallet när det gäller ett inledande förfarande som dels är förmånligt för den person som misstänks ha begått ett förfarandemissbruk, eftersom det syftar till att säkerställa att vissa grundläggande rättigheter garanteras, bland annat rätten att yttra sig, dels i sig inte strider mot syftet att bekämpa bedrägeri, skatteundandragande och missbruk, som erkänts i domstolens praxis.
(se punkterna 26, 29, 32 och 34 samt domslutet)