Mål C‑657/13
Verder LabTec GmbH & Co. KG
mot
Finanzamt Hilden
(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf)
”Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Etableringsfrihet — Artikel 49 FEUF — Restriktioner — Uppdelad uppbörd av skatt på orealiserade värdeökningar — Upprätthållande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna — Proportionalitet”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 maj 2015
Begäran om förhandsavgörande — Upptagande till sakprövning — Gränser — Hypotetiska frågor
(Artikel 267 FEUF)
Etableringsfrihet — Bestämmelser i fördraget — Tillämpningsområde
(Artikel 49 FEUF)
Etableringsfrihet — Restriktioner — Skattelagstiftning — Överföring av tillgångar tillhörande ett bolag med hemvist i en medlemsstat till en annan medlemsstat — Nationell lagstiftning i vilken föreskrivs att orealiserade värdeökningar på dessa tillgångar ska framtas och beskattas, och att uppbörden av denna skatt uppdelas i tio annuiteter — Otillåtlighet — Skäl — Upprätthållande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna — Villkor — Proportionalitet
(Artikel 49 FEUF)
Se domen.
(se punkterna 29 och 30)
Se domen.
(se punkterna 32‐35)
Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell skattelagstiftning vilken, vad gäller ett bolag med hemvist i denna medlemsstat som överför tillgångar till ett fast driftställe tillhörande bolaget i en annan medlemsstat, föreskriver att orealiserade värdeökningar på dessa tillgångar som genererats i den första medlemsstaten ska framtas och beskattas, och att uppbörden av denna skatt uppdelas i tio annuiteter.
En sådan skattelagstiftning utgör förvisso en inskränkning av etableringsfriheten i den mening som avses i artikel 49 FEUF i den mån ett sådant framtagande och en sådan beskattning inte skulle ske vid en motsvarande överföring inom landet, och dessa orealiserade värdeökningar i det fallet inte skulle beskattas förrän de faktiskt hade realiserats.
Denna inskränkning kan emellertid motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som är erkända i unionsrätten. Nämnda skattelagstiftning är ägnad att säkerställa upprätthållandet av fördelningen av beskattningsrätten mellan de berörda medlemsstaterna eftersom den avser det fallet att tillgångar överförs till ett fast driftställe i en annan medlemsstat än den aktuella medlemsstaten, och att vinsterna från detta fasta driftställe är undantagna från skatt i sistnämnda medlemsstat.
Framtagandet av de orealiserade värdeökningarna på dessa överförda tillgångar, vilka genererats före denna överföring, medan den aktuella medlemsstaten har haft beskattningsrätt, syftar således, liksom beskattningen av dem, till att säkerställa beskattningen av dessa orealiserade värdeökningar som genererats medan denna medlemsstat haft beskattningsrätt. Beskattningen av de vinster som nämnda tillgångar genererar efter en sådan överföring tillkommer den andra medlemsstaten, i vilken detta fasta driftsställe är beläget.
En uppdelning av uppbörden av skatten på orealiserade värdeökningar i tio annuiteter istället för en omedelbar uppbörd utgör en proportionerlig åtgärd för att upprätthålla fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.
(se punkterna 37, 39, 40, 46, 47, 51‐53 samt domslutet)
Mål C‑657/13
Verder LabTec GmbH & Co. KG
mot
Finanzamt Hilden
(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf)
”Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Etableringsfrihet — Artikel 49 FEUF — Restriktioner — Uppdelad uppbörd av skatt på orealiserade värdeökningar — Upprätthållande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna — Proportionalitet”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 maj 2015
Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Gränser – Hypotetiska frågor
(Artikel 267 FEUF)
Etableringsfrihet – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde
(Artikel 49 FEUF)
Etableringsfrihet – Restriktioner – Skattelagstiftning – Överföring av tillgångar tillhörande ett bolag med hemvist i en medlemsstat till en annan medlemsstat – Nationell lagstiftning i vilken föreskrivs att orealiserade värdeökningar på dessa tillgångar ska framtas och beskattas, och att uppbörden av denna skatt uppdelas i tio annuiteter – Otillåtlighet – Skäl – Upprätthållande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna – Villkor – Proportionalitet
(Artikel 49 FEUF)
Se domen.
(se punkterna 29 och 30)
Se domen.
(se punkterna 32‐35)
Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell skattelagstiftning vilken, vad gäller ett bolag med hemvist i denna medlemsstat som överför tillgångar till ett fast driftställe tillhörande bolaget i en annan medlemsstat, föreskriver att orealiserade värdeökningar på dessa tillgångar som genererats i den första medlemsstaten ska framtas och beskattas, och att uppbörden av denna skatt uppdelas i tio annuiteter.
En sådan skattelagstiftning utgör förvisso en inskränkning av etableringsfriheten i den mening som avses i artikel 49 FEUF i den mån ett sådant framtagande och en sådan beskattning inte skulle ske vid en motsvarande överföring inom landet, och dessa orealiserade värdeökningar i det fallet inte skulle beskattas förrän de faktiskt hade realiserats.
Denna inskränkning kan emellertid motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som är erkända i unionsrätten. Nämnda skattelagstiftning är ägnad att säkerställa upprätthållandet av fördelningen av beskattningsrätten mellan de berörda medlemsstaterna eftersom den avser det fallet att tillgångar överförs till ett fast driftställe i en annan medlemsstat än den aktuella medlemsstaten, och att vinsterna från detta fasta driftställe är undantagna från skatt i sistnämnda medlemsstat.
Framtagandet av de orealiserade värdeökningarna på dessa överförda tillgångar, vilka genererats före denna överföring, medan den aktuella medlemsstaten har haft beskattningsrätt, syftar således, liksom beskattningen av dem, till att säkerställa beskattningen av dessa orealiserade värdeökningar som genererats medan denna medlemsstat haft beskattningsrätt. Beskattningen av de vinster som nämnda tillgångar genererar efter en sådan överföring tillkommer den andra medlemsstaten, i vilken detta fasta driftsställe är beläget.
En uppdelning av uppbörden av skatten på orealiserade värdeökningar i tio annuiteter istället för en omedelbar uppbörd utgör en proportionerlig åtgärd för att upprätthålla fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.
(se punkterna 37, 39, 40, 46, 47, 51‐53 samt domslutet)