Mål C–591/13

Europeiska kommissionen

mot

Förbundsrepubliken Tyskland

”Fördragsbrott — Skattelagstiftning — Uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer i samband med avyttringen mot ersättning av vissa anläggningstillgångar — Uppbörd av skatt — Etableringsfrihet — Artikel 49 FEUF — Artikel 31 i EES–avtalet — Skillnad i behandlingen mellan fasta driftsställen inom en medlemsstat och fasta driftsställen i en annan stat som är medlem i Europeiska unionen eller i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet — Proportionalitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 april 2015

  1. Talan om fördragsbrott – Kommissionens rätt att inleda ett förfarande – Frist för utövande – Föreligger inte – Eget skön vid tidpunkten för väckandet av talan – Undantag – Administrativt förfarande som tar orimligt lång tid i anspråk, vilket kränker rätten till försvar – Bevisbörda

    (Artikel 258 FEUF)

  2. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandets gång – Precisering av de ursprungliga anmärkningarna i den ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Tillåtet

    (Artikel 258 FEUF)

  3. Etableringsfrihet – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde

    (Artikel 49 FEUF)

  4. Etableringsfrihet – Restriktioner – Skattelagstiftning – Uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer i samband med avyttringen mot ersättning av vissa anläggningstillgångar genom överföring till ersättningsegendomen – Uppskov endast om nämnda egendom utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom landet – Begränsning av etableringsfriheten – Skäl – Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang – Föreligger inte – Bevarande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstater – Ej proportionerligt

    (Artikel 49 FEUF; EES–avtalet, artikel 31)

  5. Internationella avtal – Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet – Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer i samband med avyttringen mot ersättning av vissa anläggningstillgångar genom överföring till ersättningsegendomen – Uppskov endast om nämnda egendom utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom landet – Begränsning av etableringsfriheten – Skäl – Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang – Föreligger inte – Bevarande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstater – Ej proportionerligt

    (Artikel 49 FEUF; EES–avtalet, artikel 31)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 14 och 15)

  2.  Se domen.

    (se punkterna 19‐25)

  3.  Se domen.

    (se punkterna 54‐56)

  4.  En medlemsstat åsidosätter sina skyldigheter enligt artiklarna 49 FEUF och 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, genom att anta och bibehålla ett skattesystem enligt vilket uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer i samband med avyttringen mot ersättning av en anläggningstillgång som utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom landet, enbart kan beviljas om denna vinst återinvesteras i ersättningsegendom som utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom nämnda territorium.

    Denna skillnad i behandling vad gäller uppskovet med beskattningen av de ifrågavarande vinsterna skulle nämligen kunna leda till en likviditetsnackdel för den skattskyldiga person som vill återinvestera nämnda vinst genom förvärv av ersättningsegendom i ett fast driftsställe i en annan medlemsstat. Skillnaden i behandling leder i vart fall till att det blir mindre attraktivt att genomföra återinvestering utomlands i förhållande till återinvesteringar inom landet, utan att en sådan skillnad i behandling kan förklaras av någon objektiv skillnad mellan situationerna.

    Även om beskattning av de ifrågavarande vinsterna vid tidpunkten för återinvesteringen av dessa, genom förvärv av ersättningsegendom utomlands, kan motiveras av behovet av att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, ska en sådan nationell lagstiftning– enligt vilken denna vinst alltid ska beskattas omedelbart vid den tidpunkt då den återinvesteras utomlands – anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, eftersom det finns åtgärder som inskränker etableringsfriheten i mindre grad än en omedelbar beskattning.

    Den skattskyldige bör ges ett val mellan att å ena sidan omedelbart betala skatten och å andra sidan skjuta upp betalningen av nämnda skatt eventuellt i förening med ränta enligt tillämplig nationell lagstiftning.

    Om det inte föreligger ett direkt samband mellan den aktuella skatteförmånen och den kompensation i form av ett visst skatteuttag som svarar mot denna förmån, kan den ifrågavarande inskränkningen inte heller motiveras av behovet av att upprätthålla det inre sammanhanget i det nationella skattesystemet.

    (se punkterna 58–60, 67, 72, 74 och 83 samt domslutet)

  5.  Se domen.

    (se punkterna 79–82 samt domslutet)


Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om fördragsbrott – Kommissionens rätt att inleda ett förfarande – Frist för utövande – Föreligger inte – Eget skön vid tidpunkten för väckandet av talan – Undantag – Administrativt förfarande som tar orimligt lång tid i anspråk, vilket kränker rätten till försvar – Bevisbörda

(Artikel 258 FEUF)

2. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandets gång – Precisering av de ursprungliga anmärkningarna i den ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Tillåtet

(Artikel 258 FEUF)

3. Etableringsfrihet – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde

(Artikel 49 FEUF)

4. Etableringsfrihet – Restriktioner – Skattelagstiftning – Uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer i samband med avyttringen mot ersättning av vissa anläggningstillgångar genom överföring till ersättningsegendomen – Uppskov endast om nämnda egendom utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom landet – Begränsning av etableringsfriheten – Skäl – Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang – Föreligger inte – Bevarande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstater – Ej proportionerligt

(Artikel 49 FEUF; EES–avtalet, artikel 31)

5. Internationella avtal – Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet – Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer i samband med avyttringen mot ersättning av vissa anläggningstillgångar genom överföring till ersättningsegendomen – Uppskov endast om nämnda egendom utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom landet – Begränsning av etableringsfriheten – Skäl – Behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang – Föreligger inte – Bevarande av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstater – Ej proportionerligt

(Artikel 49 FEUF; EES–avtalet, artikel 31)

Sammanfattning

1. Se domen.

(se punkterna 14 och 15)

2. Se domen.

(se punkterna 19‐25)

3. Se domen.

(se punkterna 54‐56)

4. En medlemsstat åsidosätter sina skyldigheter enligt artiklarna 49 FEUF och 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, genom att anta och bibehålla ett skattesystem enligt vilket uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer i samband med avyttringen mot ersättning av en anläggningstillgång som utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom landet, enbart kan beviljas om denna vinst återinvesteras i ersättningsegendom som utgör en del av tillgångarna i den skattskyldiges fasta driftsställe inom nämnda territorium.

Denna skillnad i behandling vad gäller uppskovet med beskattningen av de ifrågavarande vinsterna skulle nämligen kunna leda till en likviditetsnackdel för den skattskyldiga person som vill återinvestera nämnda vinst genom förvärv av ersättningsegendom i ett fast driftsställe i en annan medlemsstat. Skillnaden i behandling leder i vart fall till att det blir mindre attraktivt att genomföra återinvestering utomlands i förhållande till återinvesteringar inom landet, utan att en sådan skillnad i behandling kan förklaras av någon objektiv skillnad mellan situationerna.

Även om beskattning av de ifrågavarande vinsterna vid tidpunkten för återinvesteringen av dessa, genom förvärv av ersättningsegendom utomlands, kan motiveras av behovet av att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, ska en sådan nationell lagstiftning– enligt vilken denna vinst alltid ska beskattas omedelbart vid den tidpunkt då den återinvesteras utomlands – anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, eftersom det finns åtgärder som inskränker etableringsfriheten i mindre grad än en omedelbar beskattning.

Den skattskyldige bör ges ett val mellan att å ena sidan omedelbart betala skatten och å andra sidan skjuta upp betalningen av nämnda skatt eventuellt i förening med ränta enligt tillämplig nationell lagstiftning.

Om det inte föreligger ett direkt samband mellan den aktuella skatteförmånen och den kompensation i form av ett visst skatteuttag som svarar mot denna förmån, kan den ifrågavarande inskränkningen inte heller motiveras av behovet av att upprätthålla det inre sammanhanget i det nationella skattesystemet.

(se punkterna 58–60, 67, 72, 74 och 83 samt domslutet)

5. Se domen.

(se punkterna 79–82 samt domslutet)