—

Tjeckiens regering, genom M. Smolek, J. Vláčil och J. Vitáková, samtliga i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom P. Ondrůšek och P. Rossi, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 126.1 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Hoštická a.s., Jaroslav Haškovec och Zemědělské družstvo Senice na Hané och å andra sidan Ministerstvo zemědělství (jordbruksministeriet). Målet rör deras begäran om ersättning för en skada som de uppger sig ha lidit på grund av de villkor för beviljande av ett separat sockerstöd som föreskrivs i tjeckisk rätt.

3

Enligt artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1, med rättelse i EUT L 94, 2004, s. 70), i dess lydelse enligt rådets förordningar (EG) nr 319/2006 av den 20 februari 2006 (EUT L 58, s. 32), (EG) nr 2011/2006 av den 19 december 2006 (EUT L 384, s. 1) och (EG) nr 2012/2006 av den 19 december 2006 (EUT L 384, s. 8) (nedan kallad förordning nr 1782/2003) fastställs följande i förordningen:

”…

…”

4

Artikel 2 d och g i förordningen innehåller följande definitioner:

…

5

Artikel 143ba i förordning nr 1782/2003 infördes genom artikel 1.17 i förordning nr 319/2006 och den har ändrats genom artikel 1.2 i förordning nr 2011/2006 och genom artikel 1.17 i förordning nr 2012/2006. Artikel 143ba har rubriken ”Separat sockerstöd” och lyder enligt följande:

”1.   Med avvikelse från artikel 143b får de nya medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning senast den 30 april 2006 besluta att för 2006‑2010 bevilja ett separat sockerstöd till jordbrukare som är berättigade enligt systemet med enhetlig arealersättning. Detta skall ges för en representativ period som kan variera för varje produkt och omfatta ett eller flera av regleringsåren 2004/05, 2005/06 eller 2006/07, vilket skall fastställas av medlemsstaterna senast den 30 april 2006, och på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier som:

…”

6

Den rad i bilaga I till förordning nr 1782/2003 som avser ”Sockerbetor, sockerrör och cikoria för framställning av socker eller insulinsirap” har följande lydelse:

7

I skälen 1, 2, 4, 7 och 9 i förordning nr 319/2006 anges följande:

…

…

…

8

Förordning nr 1782/2003 har upphävts genom förordning nr 73/2009.

9

Skäl 2 i förordning nr 73/2009 har följande lydelse:

”Erfarenheterna av genomförandet av [förordning nr 1782/2003] visar tydligt att vissa delar av stödmekanismen behöver anpassas. Framför allt bör frikopplingen av direktstödet utvidgas och systemet med samlat gårdsstöd förenklas. …”

10

Artikel 1 i nämnda förordning har följande lydelse:

”…

…”

11

Artikel 2 d och g i nämnda förordning har samma lydelse som motsvarande bestämmelse i förordning nr 1782/2003.

12

Artikel 126.1 i förordning nr 73/2009 har rubriken ”Separat sockerstöd” och lyder enligt följande:

”Om en ny medlemsstat har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 143ba i förordning (EG) nr 1782/2003 ska den bevilja jordbrukare som är stödberättigade enligt systemet för enhetlig arealersättning ett separat sockerstöd. Detta stöd ska beviljas på grundval av de kriterier som antagits av relevanta medlemsstater under 2006 och 2007.”

13

Den rad i bilaga I till förordningen som avser ”Sockerbetor, sockerrör och cikoria för framställning av socker eller in[s]ulinsirap” har följande lydelse:

14

Regeringsdekret nr 45/2007, i dess lydelse den 1 januari 2010, innehåller villkoren för beviljande av separat sockerstöd.

15

Artikel 2 i regeringsdekret nr 45/2007, med rubriken ”Vem som kan söka sockerstöd”, har följande lydelse:

…”

16

Artikel 4 i nämnda regeringsdekret har rubriken ”Beviljande av sockerstöd” och lyder enligt följande:

”1)   Fonden ska bevilja sökanden sockerstöd för det relevanta kalenderåret för den kvantitet av sockerbetor som det beslutats om med sockerproducenten i avtalet för regleringsåret 2005/2006 för leverans av sockerbetor A och sockerbetor B, ämnad för produktionen av socker A och socker B, beräknat på ett sockerinnehåll om 16 procent.

2)   Beloppet för sockerstödet för det relevanta kalenderåret för ett ton sockerbetor ska baseras på den totala summan av sockerstöd för det relevanta kalenderåret, i enlighet med direkt tillämplig europeisk unionslagstiftning, och den totala kvantitet av sockerbetor med syftet att producera socker A och socker B som det beslutats om med sockerproducenterna i avtalen för regleringsåret 2005/2006 för leverans av sockerbetor A och sockerbetor B, beräknat på ett sockerinnehåll om 16 procent.

…”

17

Kärandena i det nationella målet odlar sockerbetor för försäljning till sockerproducenter och har mottagit separat sockerstöd från Ministerstvo zemědělství med stöd av regeringsdekret nr 45/2007, vilket innehåller villkoren för beviljande av detta stöd till sockerbetsodlare.

18

Kärandena väckte talan vid den hänskjutande domstolen och yrkade ersättning för den skada som de åsamkats på grund av tillämpningen av regeringsdekretets regler för beviljande av det separata sockerstödet. Enligt kärandena strider dessa regler nämligen mot relevanta bestämmelser i unionsrätten, nämligen artikel 126 i förordning nr 73/2009.

19

De ifrågasatte framför allt det belopp som de erhållit i separat sockerstöd, och anförde att detta beräknats utifrån fel representativa period, nämligen regleringsåret 2005/2006. Enligt kärandena borde det separata sockerstödet enligt artikel 126 i förordning nr 73/2009 ha beviljats på grundval av en mer aktuell representativ period, nämligen det regleringsår som föregick året för beviljandet av stödet.

20

Kärandena ansåg att även om det i artikel 126 i förordning nr 73/2009 anges att det separata sockerstödet ska beviljas på grundval av de kriterier som antagits under 2006 och 2007, syftar unionslagstiftaren därmed endast på de kriterier som har fastställts av en medlemsstat med stöd av artikel 143ba i förordning nr 1782/2003 för att beräkna stödbeloppet, det vill säga den utnyttjade ytan, produktionsvolymen eller en kombination av dessa båda faktorer. I artikel 126 i förordning nr 73/2009 anges inte att det också är samma representativa period som ska användas för beviljandet av stödet för varje regleringsår. Kärandena anförde att förordning nr 73/2009 systematiskt gör skillnad mellan ”kriterier” och ”representativ period”, vilket illustreras av bland annat artiklarna 128 och 129 i förordningen. De ansåg att deras tolkning är den riktiga med hänsyn till behovet av att undvika diskriminering mellan producenterna.

21

Svaranden i det nationella målet gjorde gällande att det separata sockerstödet utgör ett stöd som är frikopplat från produktionen. Tvärtemot vad kärandena anfört ska det separata sockerstödet således inte beräknas utifrån den aktuella sockerbetsproduktionen och inte endast beviljas de jordbrukare som fortfarande producerar sockerbetor. Enligt svaranden gör förordning nr 73/2009 en sådan tydlig åtskillnad mellan ”kopplat” och ”frikopplat” stöd. Målet med reformen av sockermarknaden som initierades år 2006 är att hålla kvar produktionen av sockerbetor på nuvarande nivå och inte att stimulera en produktionsökning. Således behöver nuvarande produktionsdata inte användas. Dessutom är syftet med artikel 126 i förordning nr 73/2009 att införa ett stöd som är frikopplat från produktionen. Således framgår det enligt svaranden inte bara av ordalydelsen, utan också av bestämmelsens syfte, att begreppet ”de kriterier som antagits av relevanta medlemsstater under 2006 och 2007” måste anses omfatta samtliga villkor för fördelning och beviljande av det separata sockerstödet som fastställs i artikel 143ba.1 i förordning nr 1782/2003, det vill säga såväl begreppet ”representativ period” som begreppet ”objektiva och icke-diskriminerande kriterier”.

22

Mot denna bakgrund beslutade Obvodní soud pro Prahu 1 att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

23

Den hänskjutande domstolen har ställt sina tolkningsfrågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 126.1 i förordning nr 73/2009 ska tolkas så att begreppet ”de kriterier som antagits av relevanta medlemsstater under 2006 och 2007” även inbegriper det regleringsår som medlemsstaterna var tvungna att, före den 30 april 2006, välja som representativ period för beviljandet av det separata sockerstödet, med tillämpning av artikel 143ba.1 i förordning nr 1782/2003.

24

I förordning nr 1782/2003 fastställs, enligt dess artikel 1, bland annat gemensamma bestämmelser för direktstöd enligt inkomststödsystem inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, ett inkomststöd för jordbrukare (systemet med samlat gårdsstöd) och ett förenklat inkomststöd av övergångskaraktär för jordbrukare i de nya medlemsstater som har anslutit sig till Europeiska unionen under åren 2004 och 2007, vilka räknas upp i artikel 2 g i förordningen (nedan kallade de nya medlemsstaterna) (systemet för enhetlig arealersättning). Enligt artikel 143a och 143b i förordning nr 1782/2003 ska direktstöd eller, i förekommande fall, systemet för enhetlig arealersättning införas gradvis i de nya medlemsstaterna (se, för ett liknande resonemang, dom Bábolna, C‑115/10, EU:C:2011:376, punkterna 33 och 34, samt beslut Brunovskis, C‑650/11, EU:C:2013:7, punkt 15).

25

Enligt artikel 143ba.1 i nämnda förordning hade de nya medlemsstater som hade valt att tillämpa systemet för enhetlig arealersättning en möjlighet att ”senast den 30 april 2006” besluta att bevilja ett separat sockerstöd till jordbrukare som är berättigade enligt det systemet.

26

Därav följer att förordning nr 1782/2003 ger dessa medlemsstater ett visst utrymme för att, inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, skönsmässigt besluta om att bevilja separat sockerstöd. Det finns dock två krav som nämnda medlemsstater måste rätta sig efter vid utövandet av denna skönsmässiga bedömning. För det första måste medlemsstaterna tillämpa objektiva och icke-diskriminerande kriterier vid beviljandet av stödet (se, för ett liknande resonemang, dom Uzonyi, C‑133/09, EU:C:2010:563, punkt 29). För det andra var de nya medlemsstaterna tvungna att före den 30 april 2006 ange vilket eller vilka år, bland de regleringsår som räknas upp i artikel 143ba.1 i förordningen – det vill säga regleringsåren 2004/2005, 2005/2006 och 2006/2007 – som var att beakta såsom representativa perioder vid beviljandet av stödet.

27

Enligt artikel 126.1 i förordning nr 73/2009 ska dessa nya medlemsstater, som har utnyttjat möjligheten att bevilja separat sockerstöd med stöd av artikel 143ba.1 i förordning nr 1782/2003, fortsätta att bevilja detta stöd.

28

Till skillnad från vad som är fallet med den sistnämnda bestämmelsen anges det i artikel 126 i förordning nr 73/2009 endast att det separata sockerstödet ska beviljas på grundval av ”de kriterier som antagits av relevanta medlemsstater under 2006 och 2007”, och det sägs ingenting uttryckligen om vilken representativ period som ska beaktas.

29

Enligt fast rättspraxis är det dock väsentligt att vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara beakta dess lydelse, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom Maatschap Schonewille-Prins, C‑45/05, EU:C:2007:296, punkt 30, och där angiven rättspraxis).

30

Vad gäller det mål som eftersträvas med förordning nr 1782/2003 har domstolen redan slagit fast att denna förordning syftar till att möjliggöra en successiv övergång från produktionsstöd till producentstöd bland annat genom införande av ett system för frikopplat inkomststöd till varje jordbruksföretag (se, för ett liknande resonemang, dom Panellinios Syndesmos Viomichanion Metapoiisis Kapnou, C‑373/11, EU:C:2013:567, punkt 17). Det framgår av skäl 2 i förordning nr 73/2009 att även den förordningen har detta som mål.

31

Därtill ska det konstateras att unionslagstiftaren (såsom angetts i skäl 1 i förordning nr 319/2006) under år 2006 initierade en betydande reform av den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Denna reform har bland annat tagit sig uttryck i en betydande minskning av det institutionella stödpriset för gemenskapssocker.

32

När det gäller det separata sockerstödet, vilket infördes genom förordning nr 319/2006, konstaterar domstolen att syftet med detta (såsom framgår av skälen 2 och 9 i förordningen) är att kompensera för det inkomstbortfall som reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker har medfört för de sockerbets- och cikoriaproducenter i de nya medlemsstaterna som sedan anslutningen har erhållit prisstöd inom ramen för denna gemensamma organisation av marknaden. Under dessa omständigheter måste artikel 143ba i förordning nr 1782/2003 och artikel 126 i förordning nr 73/2009 anses ha till syfte att stödja de jordbrukare som dragit nytta av stödåtgärder för sockermarknaden före den reform som ägde rum år 2006.

33

Dessutom framgår det av skäl 7 i förordning nr 319/2006 att det individuella inkomststödet ska beräknas på grundval av det stöd jordbrukaren erhållit i samband med den gemensamma organisationen av marknaden för socker för en av medlemsstaten fastställd period av ett eller flera regleringsår.

34

Artikel 143ba.1 i förordning nr 1782/2003 pekar härvid uttryckligen ut regleringsåren 2004/2005, 2005/2006 och 2006/2007 som de perioder medlemsstaterna kunde välja mellan för att fastställa referensperioden för beviljandet av det separata sockerstödet. Dessutom, såsom Europeiska kommissionen med fog har anfört i sitt yttrande, var den berörda medlemsstaten tvungen att definitivt fastställa denna representativa period före den 30 april 2006.

35

Härvid ska det konstateras att de ovannämnda regleringsåren representerar en period under vilken jordbrukarna drog nytta av det institutionella stödpriset för gemenskapssocker.

36

Vad slutligen beträffar det sammanhang som artikel 126 i förordning nr 73/2009 ingår i, slår domstolen fast att det klart framgår av bilaga I till förordningarna nr 1782/2003 och nr 73/2009 att det separata sockerstödet utgör ett för jordbrukarna i de nya medlemsstaterna avsett inkomststöd som beviljas som ett ”frikopplat stöd”. Med beaktande av det syfte som det erinras om ovan i punkt 30 ska sådana stöd uppfattas som stöd vars belopp är oberoende av jordbrukarens faktiska produktion. Detta är just fallet när det separata sockerstödet beräknas på grundval av produktionen under en viss period i det förflutna eller på grundval av den yta som har använts för odling av sockerbetor som används för sockertillverkning under en sådan period.

37

Mot denna bakgrund kan artikel 126.1 i förordning nr 73/2009 inte tolkas som att den, när det gäller beviljandet av det separata sockerstödet, avser en representativ period som inte är något av de regleringsår som räknas upp i artikel 143ba.1 i förordning nr 1782/2003 och som den berörda medlemsstaten var tvungen att definitivt välja före den 30 april 2006 med tillämpning av denna bestämmelse.

38

Mot bakgrund av det ovan anförda ska de hänskjutna frågorna besvaras enligt följande: Artikel 126.1 i förordning nr 73/2009 ska tolkas så, att begreppet ”de kriterier som antagits av relevanta medlemsstater under 2006 och 2007” inbegriper det regleringsår som medlemsstaterna var tvungna att, före den 30 april 2006, välja som representativ period för beviljandet av det separata sockerstödet, med tillämpning av artikel 143ba.1 i förordning nr 1782/2003.

39

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Artikel 126.1 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, ska tolkas så, att begreppet ”de kriterier som antagits av relevanta medlemsstater under 2006 och 2007” inbegriper det regleringsår som medlemsstaterna var tvungna att, före den 30 april 2006, välja som representativ period för beviljandet av det separata sockerstödet, med tillämpning av artikel 143ba.1 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001, i dess lydelse enligt rådets förordningar (EG) nr 319/2006 av den 20 februari 2006, (EG) nr 2011/2006 av den 19 december 2006 och (EG) nr 2012/2006 av den 19 december 2006.